Jag pratar om kilklacken. I alla dessa år har jag vägrat köpa ett par, avskytt den trekantiga klacken och tyckt att de är riktigt, riktigt fula. Tills igår. Missförstå mig inte, jag älskar skor (som alla brudar jag känner) och jag älskar skor med klackar vilket leder oss in på bekvämligheten. Skor med klack är sällan sköna. Speciellt inte en 10 centimeter stilett…
Men, som tränad kvinna har jag inte bara lärt mig gå i dessa skönheter utan jag har även lyckats dölja smärtan. För visst fan gör det ont, inte som att föda barn, men dock ont. Så igår när jag gick förbi skyltfönstret ropade de på mig sådär sensuellt och förföriskt att jag inte kunde stå emot. Jag tänkte ”ähh vad fan” och gled sakta ner i dem och kände plötsligt en enorm befrielse. Det tog mig mindre än en minut sen stod jag i kassan och betalade med ett leende på läpparna, inte bara för ett par, utan för två. Jag var ju tvungen att ha ett par bruna också.
Jag och Magnus var på bröllop för ett tag sen. Där predikade den kvinnliga prästen, högljutt och bestämt, för den blivande maken att kvinnor aldrig kan få tillräckligt många skor eller nog med väskor. Amen. Väldigt vackert (läs: smart) och igår undrade jag varför inte något sådant sades på vårt bröllop. För du förstår vad det här innebär Magnus? Din fru har precis upptäckt en ny värld och behöver botanisera, frossa och köpa massor av dessa gudomliga kilklackar… Mer nöje än fredagsligget! :)
MOahaha du har blivit gammal :-D
Vad grundar du detta på? :)
åldern tar ut sin rätt puss o kram
Men va fan, det här har inget med åldern att göra… Har ni missat att varenda fjortis äger ett par? Sen att Agda 83 med rynkor och volanger också har det kan väl inte jag rå för! :)
det var väldigt vad det var känsligt. vi blir alla äldre och rynkiga, fast på en del syns det mindre! puss o kram. pappa
Som på mig pappa? :)