Jag har tappat det lite, morgonträningen alltså. De mörka morgnarna har inte direkt hjälpt mig att komma upp och snoozandet har mer varit en regel än ett undantag. Men så imorse efter några minuters dividerande med mig själv under det varma täcket steg jag upp och ställde mig på löpbandet. Och när man väl är uppe, kommit igång och svetten rinner så är det så jävla skönt! Undrar bara varför det är så lätt att glömma bort den här känslan?
