Veckans träning har varit ganska lugn efter milen i tisdags, av förståliga själ. Jag har tränat lite med hantlarna och sprungit en kort runda med barnvagnen (ja, Harley satt i) så nu idag kände jag att det var dags igen.
Jag gav mig ut på Mossen med 1 mil i sikte och en bättre tid givetvis. De första två varven kändes bra men sen blev jag så förbannat stum i låren och trött som en nyvaken bebis mitt i natten. Men jag fortsatte.
Enda anledningen till att jag gjorde det var att jag såg Åsas grymt tränade kropp framför mig. Hon var som fastklistrad på näthinnan och vägrade försvinna, så jag mumlade irriterat för mig själv ”spring tjockis, spring” och fortsatte. Och tiden? 54 minuter och 10 sekunder.
Följ mig även på Invinitum