Vi anlände till Düsseldorf i lördags eftermiddag, det var mulet men varmt och behagligt och det kändes nästan som vår där vi gick i våra uppknäppta jackor på gatorna och strosade. Söndagen fokuserade vi på ett gäng möten, därefter Portugal som bjöd på en hel del överraskningar. I måndags stod Bordeaux och Rhône på schemat som inte bara uppvisade tradition, frukt och koncentration utan även massor av charm och personlighet, för att inte tala om galna fransmän… Sen kom då idag, sista dagen på mässan och Champagne osade hett och vad kunde vara bättre än att avsluta mässdagarna med de förföriska bubblorna från ovan nämnda region? Och vi hittade några riktiga guldkorn till slut… Så med detta tackar jag för mig i Tyskland, lägger huvudet på kudden och nannar gått tills klockan ringer tidigt imorgon bitti. Bye Germany, hello Sweden…

Om jag så ska låsa in mig på toaletten för att få dofta och känna på de orörda sidorna först så får det vara så. Somnar jag däremot med tidningen över huvudet (vilket hände igår och Magnus var garanterat där och pillade) går det för sig att han bläddrar lite lätt i den, så länge han inte talar om att han varit där.

Ikväll blir det till att fortsätta läsa om Tyskland som vinland, ska bli intressant för att inte säga väldigt behövligt. Så vid läggdags kommer jag trycka tidningen till mitt bröst och intala mig att den fortfarande är orörd, ren och fin med oskulden kvar.

Följ mig även på Fresh Magazine

Nedan presenteras de menyer som kommit på tal men som vi slopat av en eller annan anledning. Fast i och för sig, inget är ju säkert, så det kan kanske hända att vi återkommer till någon av dessa i alla fall. Vem har sagt att det ska var lätt att planera bröllop eller att man alltid är rörande överens om saker och ting bara för att man ska gifta sig?

Meny I

Chilimarinerade pilgrimsmusslor med kall baconsås och het mangochutney

Vin: Halvtorr riesling från Tyskland

♥

Pocherad hälleflundra med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladfondant med nötter, vaniljglass och physaliskräm

Vin: Moscatel de Setúbal

Meny II

Grillade pilgrimsmusslor med jordärtskockspuré

Vin: Fatjäst vit Rioja

♥

Torskrygg med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladkaka med syrlig hallonsås

Vin: Muscat de Beaumes de Venice

Meny III

Moule Marnier med citronaioli och brytbröd

Vin: Muscadet Sèvre et Maine sur lie

♥

Grillad hälleflundra med cocktailtomater, brytbönor och honungsyoghurt

Vin: Vit bourgogne

♥

Choklad- och nougatganache med frukt- och bärcouli

Vin: Muscadel Red

 Bröllopsmeny sommaren 2010

Trodde ni va? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge så jag tycker att vi suger på karamellen tills den stora dagen är kommen. Annars blir det ju som att öppna paket där man redan fått se en glimt av innehållet. Not so funny.

Följ mig även på Fresh Magazine

När vi kom fram till tävlingslokalen satt det en stor lapp på hissen och jag trodde givetvis att hissen var trasig. Det hade varit så typiskt, fem våningar upp och jag kan garantera att vattnet gått av ansträngningen, men Rune klappade mig på axeln och sa ”jag har varit med på 27 förlossningar, så det är lugnt”. Hissen sattes äntligen i rörelse och jag tog en lättnadens suck.

Framför oss fick vi en flight med sex olika viner, tre vita och tre röda. Det värsta man kan göra på en sådan här provning är att redan från början bestämma sig för vad det är för vin man har i glaset. Det är så svårt att få bort det man först tänkt på att man automatiskt blir färgad, det absolut bästa är att ”ta vinet för vad det är” som mina gamla lärare på Gustibus alltid predikade och det fungerar faktiskt.

Det första vinet är blekt gult och visar lite tendens på bubblor som sedan försvinner. Doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med tuttifrutti-aromer, mycket päron, grön melon, gröna äpplen, jäst och en hint av vitpeppar. Smaken är lätt och byggs upp av en livlig syra där aromerna kommer tillbaka. Jag var först inne på en Albarino från Rias Baixas men aromerna av vitpeppar som framträdde mer och mer fick oss slutligen att skriva en Grüner Veltliner från Wachau, Österrike. Det var en Grüner från Kamptal, Österrike. Fan.

Glas nummer två har en ljusgul färg med lite högre densitet. Den rena, medelstora doften bjuder på en aromatisk framtoning där citrus, äpple, grape, mineral och en rökighet är framträdande, syran är mycket pigg och smaken lätt blommig med en lång mineralisk avslutning. En Riesling från Rheingau, Tyskland är vårt förstahandsval vilket det också är.

I det sista vita glaset möts vi av en liten djupare gul färg där doften är ren, relativ stor med mycket citrus, gröna äpplen, mineral och en nätt nötig ton. Syran är livlig, mineraltonerna framträdande, gröna äpplen och citrus kommer tillbaks. Däremot inga fattanniner som man kunde tro att det skulle vara efter att ha doftat på vinet. En Chardonnay från Chablis, Frankrike är vårt val som även visar sig vara det korrekta svaret.

När vi går över på de röda vinerna hittar vi ett ljust rött vin med lite bruna nyanser i det första glaset. Doften är ren, medelstor med aromer av körsbär, läder, fat, röda bär, charkuterier och en viss rökighet. Redan här har vi nästan bestämt oss för vad det är men smakar på det och får det vi tror bekräftat. Syran är skyhög, fattanninerna kärva och strama, de bittra aromerna av sura körsbär, rökt fläsk, läder och en röd bärighet för tankarna till norra Italien. Så vi gissar på en Nebbiolo från Piemonte. Vi är så säkra på vår sak att vi knappt får fram ett andrahandsval. Vår kaxighet belönade sig då det var rätt.

Det andra röda vinet är rött med en del blå toner, doften är ren och stor med en framträdande svartvinbärsdoft, mycket mörka bär, fat, mint och en hel del gröna toner. Smaken är medelfyllig med en bra syra och fin tanninstruktur där de mörka bären kommer tillbaks tillsammans med eukalyptus och grön paprika. Druvan måste vara en Cabernet Sauvignon. Vi sätter South Australia, Australien som första alternativ och Mendoza, Argentina som andra. Det visar sig att vi återigen gjort ett klokt val.

Glas nummer sex är en riktig egoboost då man doftar lite lätt och vet vad det är, så som man absolut inte ska göra. Men jag lyckas återta kontrollen och gå tillbaks till det enda rätta, metodiken. Vinet är djuprött med blå toner och doften ren, stor och kryddig med aromer av mörka bär, charkuterier, jord, örter och vitpeppar. Smaken är medelfyllig, lite stram, bra syra med aromer som kommer tillbaks där kryddigheten och vitpepparen är framträdande. Vi måste vara i norra Rhônedalen, närmare bestämt i Crozes-Hermitage och druvan som gömmer sig i glaset är förstås Syrah. Så säkra på vår sak att ett andraalternativ inte kom på tal. Tackar gudarna för att vi hade rätt även på denna.

Det blev ändå en hyfsat lyckad tävling men med många väldigt duktiga medtävlare som imponerade starkt och då är jag inte så lätt att imponera på. På det första vinet velade vi en stund om det kunde vara från Niederösterreich men vi gick längre in i djungeln och valde mellan Wachau och Kamptal där Wachau slutligen hamnade på papperet. Ett beslut som kan ha kostat oss vinsten. Jag tackar i alla fall Rune (som by the way är asgrym) för möjligheten och håller alla tummar för att prestationen räcker till regionsfinal.

Följ mig även på Fresh Magazine

Mousserande:

• Crémant de Bourgogne Rosé Brut
• Champagne de Pompadour

Vitt:

• Laroche Chardonnay 2008
• Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009
• Jean Leon Magnolia 2008
• No 1 Edition Riesling Kabinett 2007

Rött:

• La Vignée Pinot Noir 2007
• Chateau Gratien Saumur Champigny 2006
• Cigarra Syrah Tinta Barroca 2007
• Club Privado Reserva Baron de Ley 2004
• Santa Helena Vernus Cabernet Sauvignon 2006

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag älskar ost. Jag älskar vin. När vi tre är tillsammans är det som en förförisk trekant i himmelriket. Vi har väl alla hört det berömda franska uttrycket ”Osten får vinet att sjunga”? Miljoner fransmän kan inte ha fel.

Syrlig getost går utmärkt ihop med en frisk och fruktig Sauvignon Blanc, antingen från Marlborough, Nya Zeeland eller från Sancerre i Loire, Frankrike. Om ni vill ha lite variation och se hur enkelt smaker och upplevelser förändras rostar ni en bit bröd och förgyller getosten med lite honung. Sauvignon Blanc vinet byts nu ut till ett lite fetare, fylligare och fatat vin, en vit Bourgogne är ett säkert kort. De söta, brödiga och syrliga smakerna i osten gifter sig tillsammans med vinets fatkaraktär och gör underverk. Enligt gammal fransk tradition ska getosten ätas mellan Påsk och Alla Helgona, då getterna producerar sin bästa mjölk.

Kittost är som dess själsfrände, att älska eller att hata. Kittosten kan variera från gul-orange-röd och osten som främst görs på komjölk får sin vackra färg genom att man regelbundet tvättar den med en saltlösning för att påskynda mognadsprocessen. En av de vanligaste kittostarna är Munster som har sitt ursprung från Alsace där munkar började tillverka osten under medeltiden, men inte förrän 1969 fick osten sin AC, skyddad ursprungsbeteckning. Munster trivs tillsammans med traktens karaktärsfulla vita vin gjort på gewurztraminer där de två starka karaktärerna finner varandra i en vacker vals.

Svensk, lagrad hårdost av komjölk håller världsklass och svenskarna är även de som äter mest hårdost i hela världen. Den ost som är mest känd utanför landets gränser är Västerbotten som utvecklades av mejerskan Eleonora Lindström borta i Burträsk 1871. Karaktären är aromatisk med en lätt kryddighet och viss sötma som bäst njuts tillsammans med en klick kvittenmarmelad och ett lätt, fruktigt rödvin där vinets fruktsötma och mjuka stil tämjer den lagrade osten. En Pinot Noir från Nya Världen, en Rioja Crianza eller ett vin från de bättre Cru-byarna i Beaujolais är bara några förslag.

Grönmögelosten har sin självklara roll på osttallriken och en av de mer kända är Stilton. Denna engelska ost med sin distinkta smak och sitt mytomspunna ursprung började tillverkas runt 1730-talet och är namnskyddat sedan dess. Stilton är gjord på komjölk och sägs ha uppkommit på puben ”The Bell In” i den pittoreska staden Stilton norr om Cambridge, medan andra hävdar att den inte alls kommer därifrån. Med sin harmoniska sälta, gräddiga fetma och tydliga karaktär finns det ett hav av olika drycker som snällt väntar på sin tur, gemensamt för alla är att de ska vara fylliga, kraftiga och söta eller ha en livlig syra med en balanserad sötma. Vintage Port eller LBV Port är fantastiskt, likväl decembermånadens glögg. Ett berömt vin vars druvor angripits av ädelröta är sagolikt, någon som hört talas om Sauternes? Eller varför inte en söt Moscatel? Vi åker vidare till Loire, Alsace och Tyskland där de skördar sina druvor sent och gör makalösa viner, dessutom gör vi ett stopp i Champagne och njuter grönmögelosten med ett mousserande vin som fått sig en rejäl dos av sötad dosage.

Det behöver inte vara så svårt att kombinera ost och vin, bara man tänker på att olika typ av ost också kräver varierande karaktär på vin. För att göra det väldigt enkelt för sig kan man kombinera geografiskt, man väljer helt enkelt ut en viss typ av ost och matchar det tillsammans med det vin som produceras i området. Peace of cake.

Följ mig även på Fresh Magazine

När halvtorra viner kommer på tal är det många som rynkar på näsan och sätter sig på tvären direkt. Anledningen till detta förvridna ansikte kan enbart vara dåliga erfarenheter av denna typ av vin. Vem har inte fått en billig fylla på ”Blue Nun” eller ”Black Tower” från en tre liters bag-in-box? Jag är inte den som dömer för jag har också varit där men ge de bättre vinerna en chans, skippa sockervattnet och ni kommer inte att bli besvikna.

Idag görs fantastiska halvtorra vita viner på bl.a. rieslingdruvan som kan vara balanserade, komplexa och med en lagringspotential av sällan skådat slag. Men för fegisarna där ute som ändå inte vågar prova kommer här även några röda viner som fungerar till den nämnda maten.

Rött vin:

Errázuriz Estate 2008, Pinot Noir, Casablanca, art. nr 6294, 89 kr. Chilenaren bjuder här på en blåröd färg med rena aromer av röda och blåa frukter och bär. Vinet har en bra syra, det är lätt med nätta fattanniner och väldigt snälla frukttanniner med en något syltig smak. Fruktigt och snällt. Inte mycket att orda om.

Morgon 2008, art. nr 5196, 89 kr. I södra Bourgogne hittar vi området Beaujolais som är känt för sina fruktiga viner av Gamaydruvan. Färgen är blåröd med en ren doft av hallon, blåbär med en näpen kryddighet. Lätt-medelfylligt, friskt, bärigt, mjukt och runt. Ett vin som är kolsyrejäst vilket ger det den mjuka, runda, bäriga karaktären. Ett tamt vin som inte bråkar.

Vitt vin:

Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2008, art. nr 6257, 109 kr. En ljusgul färg som har en stor ren doft av citrus, honung och mogen tropisk frukt. Vinet har en vass syra, den är halvtorr och medelfyllig med en smak som speglas av aromerna i näsan. Vinet är mycket friskt och fruktigt med en viss längd.

Dr F. Weins – Prüm Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2007, art. nr 96679, 179 kr. Ljusgul färg med en ren men något diskret blommig doft, som behöver lite tid, av mogen gul frukt, citrus, aprikos, persika, petroleum och mineral. Även detta vin har en livlig syra, är halvtorrt och medelfylligt med en karaktär som avslöjar ursprung och en djupare mognad. Det kommer från Mosel och visar här hur halvtorr riesling kan vara balanserad, elegant och komplex. Liebfraumilch, släng dig i väggen.

De halvtorra vinerna är fantastiska matviner och kan användas till många olika rätter. Heta asiatiska läckerheter, frukt- och bärdesserter med en tillbakadragen sötma, all typ av stark mat, sushi och buffémat för att inte nämna den relativt söta skandinaviska maten, vår husmanskost. Många tänker inte på att våra nordliga råvaror domineras av söta smaker, väljer man då ett fruktigt, halvtorrt vin med en skarp syra är det inte mycket som kan gå fel.

Följ mig även på Fresh Magazine

Julen närmar sig med stormsteg och med det flera veckor fyllda av frosseri, viktökning och ångest. Om vi bara hade skippat hälften av det vi stoppar i oss under denna tid hade världen sett bättre ut. Istället för att njuta och göra något minnesvärt av julbordet, som innehåller en hel del fantastiska råvaror, blir det till en matförnedring utan dess like, där den som lyckas äta mest och bli fullast vinner årets pris – en kyss av årets feta julgris. Gratulerar!

För att få till det perfekta julbordet krävs det en del fantasi men framför allt att man bryter mot uråldriga traditioner, dryckestraditioner. Just det som verkar vara så svårt under högtider. Jag vill att folk ska förstå att det finns annat att dricka till julbordet än öl och snaps, jag tycker att det är på tiden att vi skapar nya intressanta traditioner, med det uppnå spännande upplevelser och komma till andra insikter.

Jag skulle här nedan vilja presentera ett antal jultallrikar, (drycken som nämns nedan presenteras utförligare under mina vintips), där vi går ifrån den traditionella buffén och istället får godbitarna av julmaten serverat som en 8-rätters meny med olika drycker till, utspritt över hela dagen. En gastronomisk upplevelse som är betydligt fräschare, roligare och jag kan garantera att man mår bättre av det. Bort med buffén och fram med jultallrikarna, behåll öl och snaps till de rätter där det behövs men plocka fram vinet där det krävs.

Aperitif

Skippa den söta, tunga, smakrika glöggen med mandlar och russin tillsammans med pepparkakor. Alla dessa starka kryddor, konsistenser och smaker utgör ett hot mot de kommande smakupplevelserna. Jag börjar istället med en torr, sval champagne som är frisk, fruktig och förförisk, Mailly Grand Cru och så spar jag glöggen till ett senare tillfälle, ett bättre tillfälle.

Jullunch

Den första tallriken består av inlagd sill, löksill och matjessill tillsammans med några kokta ägghalvor. Till det väljer jag att dricka en torr Manzanilla Fina. De jästiga inslagen med aromer av gröna oliver, mandlar och den underbara känslan av hav i drycken sitter bra tillsammans med den klara sillens smaker. Manzanillan är så lätt och elegant att den oerfarne aldrig skulle tro att det är sherry vi pratar om.

In kommer den krämiga sillen, mina absoluta favoriter är senapssill och basilikasill, tallriken rymmer även här en ägghalva och nu även lite potatis, gravad lax med hovmästarsås får också plats. I glaset har jag en Nils Oscars Pils som lockar med sin aromatiska humle- och maltkaraktär, den friska citrustonen väger upp beskan och den har en fyllighet att matcha maten med. Jag sköljer ner de förträffliga havsdjuren med en Aalborg Jubileums Akvavit, brännvinets påtagliga kryddning med dill gifter sig med senapen och den avrundade sötman är vackert avvägd. För allt i världen, kyl inte ner snapsen så att den tappar all sin karaktär och arombild, en iskall snaps serverad i ett frostat glas kan med fördel bytas ut mot ren vodka, ett fåtal hade märkt skillnad.

Julmellanmål

Den nygriljerade skinkan serveras på knäckebröd med en stor klick skånsk grov senap. Less is more. Till detta väljer jag en vit Bourgogne, Les Sétilles. Den är torr, medelfyllig, mycket frisk med en pigg syra, bra med citrusfrukt och gröna äpplen, fin fatkaraktär och en lång mineralisk eftersmak. Syran i senapen balanseras av syran i vinet och fatkaraktären i vinet kommer till sin rätt med det ljusa köttets lite söta och brödiga griljering.

Julmiddag

Rökt lax, rökt ål och rökta charkuterier. Starka smaker som verkligen kräver en smakrik och kraftfull dryck så jag väljer en torr, aromatisk och blommig gewurztraminer från Alsace, Comtes d’Isenbourg. Den speciella rökta karaktären framhävs och balanseras med vinet som har tillräckligt med kropp och personlighet. Två starka kandidater som tillsammans drar jämt och dessutom gör det riktigt bra.

Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv med lite rödbetsallad. Denna mat i all ära, men bara lite av varje, det blir betydligt godare och man slipper bli så däst av dessa relativt tunga rätter. Till er som föredrar rött vin rekommenderar jag ett lätt-medelfylligt fruktigt och bärigt vin, det ska vara mjukt och runt och inte göra så mycket väsen av sig, då blir det som bäst. Ett vin från Beaujolais eller en pinot noir är ett bra alternativ. Jag personligen tillhör dem som gärna dricker vitt till denna typ av mat och till de söta, runda och feta smakerna i maten kommer en halvtorr riesling att fungera alldeles utmärkt, bra fyllighet och mycket frukt balanseras av en skarp syra som skär genom den feta konsistensen.

Risgrynsgröt, denna gröt som kan varieras i oändlighet. Den bättre varianten enligt mig är den som inte är så söt och som har en härligt frisk och syrlig citrussås att ringla över, använd färsk citronsaft och spill i en skvätt citronlikör för att liva upp. Till denna mäktiga, gräddiga härlighet väljer jag ett bedårande vin från Loiredalen. Moulin Touchais 1995. Det är sött, har en mycket livlig syra med underbar mogen frukt. Balans, elegans och komplexitet. Man säger att kärlek inte går att köpa för pengar, men i det här fallet är det just det man gör och gentemot vad man får så är det också nästan gratis. En söt champagne med sin mogna fruktighet och pigga syra hade också fungerat, likaså den balanserade citronlikören som gett såsen lite skärpa.

Julens osttallrik. Välj ut era favoriter och gör en minnesvärd ost- och vinprovning av det, om det finns några viner kvar från lunchen och middagen vill säga. Här kommer även den bortglömda glöggen in och spelar en viktig roll. På tallriken har jag valt en mild syrlig getost, kletar lite honung på och sköljer ner med en stor klunk av den vita bourgognen. Plockar fram gewurztraminern som fungerar perfekt tillsammans med kittostens starka smaker och en svensk lagrad västerbottenost njuts tillsammans med det mjuka, fruktiga röda vinet. Avslutningsvis så spills glöggen i glaset, Dufvenkrooks X-Mas Delight, och grönmögelosten är inte långt borta. Om det mot förmodan finns någon söt champagne kvar kan även den med fördel drickas till mögelosten.

Gottetallriken

Väntar jag en bra stund med men när det väl serveras blir det inget onödigt frossande (allt är relativt, speciellt så här vid jul) i ett hav med sötsaker utan en tallrik med de finaste pralinerna, knäck, nougat, brända mandlar och en liten skål med chokladmousse serveras vid sidan av där toppen är täckt med rostade hasselnötter. Här plockar jag fram den sötaste madeiran av dem alla, Malmsey. Den söta, simmiga drycken är fylld av aromer och smaker av kanderat socker, russin, choklad och nötter vilket fungerar ypperligt till mitt valda gottebord. Vinet är gjort av de finaste Malvasía druvorna som växer på Madeira, den vulkaniska regnskogsön har en fantastisk benägenhet att producera druvor med en skyhög syra, vilket verkligen behövs för att balansera denna sockerbomb. Frangelico, den berömda hasselnötslikören från Italien, hade även den kommit till sin rätt.

Kaffet serveras och det är dags att smälta maten, drycken och intrycken som detta julbord bjudit på. Kvällen avslutas, efter att kaffet är uppdrucket såklart, med en rökig maltwhisky eller varför inte plocka bort alla fördomar och locka med en lagrad höglandstequila istället?

Josh Groban förgyller dagen med sin gudomliga stämma, det vita snötäcket ligger vackert på marken och inne i det varma huset fylls rummen av skratt, familjens kärlek genomströmmar hela kroppen och träffar mig rakt i hjärtat. Det är vacker och underbart så att det förslår. Det är mitt perfekta julbord.

Följ mig även på Fresh Magazine