Kräftskivan är en traditionell svensk fest i samband med att säsongen för fiskandet av de läckra havsdjuren drar igång under sensommaren och hösten. Liksom midsommar är det ett accepterat fylleslag som oftast råder och mycket har vi att tacka de näringsfattiga djuren för detta. Liten mängd näring tillsammans med mycket alkohol har ofta den effekten.

I folkmun, men även hos branschmänniskor, heter det att de utsökta kräftorna är väl salta och söta för att passa till vin, vilket är ett oerhört märkligt uttalande då sötma och sälta brukar balansera upp det mesta. Dessa kommentarer handlar helt enkelt om felaktigheter, för att inte kalla det för inkompetenta och fullkomligt dåraktiga bedömningar. Men visst får man tänka till både en och två gånger innan man köper vinet till kräftfesten men vem har sagt att det ska vara lätt? Svårast är nog att bryta gamla traditioner. I det här fallet att kräftorna alltid ska serveras med öl och nubbe.

Kräftan bjuder på sötaktigt kött vilket väger upp sältan tillsammans med en kryddighet som på flera sätt gör det möjligt att ackompanjera olika viner till. Sötma, sälta och syra (plus lite bitterhet, för att inte nämna umami) är den perfekta kombinationen och med det så är väl gåtan om vin till kräftor löst.

Ett vitt vin som är halvtorrt är att föredra där sötman i vinet väger upp det söta kräftköttet och de Bartoli är en sådan skapelse från Australien. Det tillverkas av de aromatiska druvsorterna gewürtstraminer och riesling som här bjuder på solmogen, tropisk frukt med fin syra och smakfull sötma. Till de dilldränkta djuren passar denna vita alldeles förträffligt. Att det är ett snyggt kort till ett grymt pris gör ju inte affären sämre.

Eller varför inte lyxa till det och spilla en halvtorr champagne i glaset? Veuve Clicquot gör en finstämd champagne med diskreta bubblor, snygg syra, där fin gul frukt och toner av nötter är framträdande.  De stackars djuren får sig inte bara en värdig begravning utan vi erhåller även en mycket trevlig upplevelse.

Föredrar man istället att dricka rött vin till, vilket är underskattat och förmodligen inte det självklara valet, skulle jag välja en fruktig, mjuk och bärig spansk crianza med fin vaniljton. Conde de Valdemar är en ren och snygg urtypisk sådan från Rioja och jag ska förklara varför denna stil av vin fungerar så fint.

Vanilj och dill ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt, vilket också förklarar varför man ibland hittar dill i doften på många spanska viner. Lagringsbenämningarna crianza, reserva och grand reserva ligger alla på fat och oftast då på de amerikanska som medför vaniljtoner (och dill) till aromen. Varav skaldjurens dillkryddighet, sälta och sötma fungerar perfekt med crianzans mjuka och rödfruktiga vaniljton. Dessutom klaffar vinet utmärkt till de smakrika hårdostarna som så oftast serveras till.

Till er som stundar en kräftskiva och som vågar prova något nytt lovar jag er en ny smakupplevelse, förhoppningsvis lite inspiration och därtill blir ni en erfarenhet rikare. Fyllan kommer på köpet. Så länge ni fyller på av den goda drycken som finns i flaskorna vill säga.

På sidan här bredvid under Vintips, hittar ni ”Vin till kräftskivan”.

Följ mig även på Fresh Magazine

Veuve Clicquot, 379 kr, art. nr 7421. Denna “Gula Änka” är full av liv och rörelse. Med sin nyans av gult, en doft som är ren med aromer av citrus, mandel och mogna gula äpplen charmar den i alla fall mig, lägg där till de vackra bubblorna som sprudlar i glaset. Den här champagnen är halvtorr och medelfyllig med en mycket frisk syra där aromerna kommer tillbaks och som vägs upp av en balanserad sötma.

Conde de Valdemar 2006, 79kr, art. nr 12659. Är klassikern att lita på med sin skolboksmässiga stil. Vinet är mörkrött och har en ren, ganska tydlig doft av mogna jordgubbar, körsbär tillsammans med en fin fat- och vaniljton. Syran är bra, fattanninerna mjuka och runda, frukttanninerna likaså. Ett medelfylligt vin, rakt och enkelt, som fungerar enastående till de goda skaldjuren med sin saftiga fruktighet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Pansa Blanca Marqués de Alella 2007 art. nr 96958, 89 kr är ett lite fylligare vin gjort på den blommiga druvan xarel-lo (pansa blanca) och kommer från nordöstra Spanien. Ett vitt vin som bjuder på halmgul färg med en parfymerad doft av hö, vit blomma, citron och grapefrukt. Det är torrt och har en snygg syra tillsammans med en medelfyllig kropp. Grape, citron och halm dominerar i smaken samtidigt som det är runt och lite oljigt med viss längd. Perfekt till grillade rätter av fisk och skaldjur med smakrika tillbehör.

Otel River Cabernet Sauvignon 2006 från Ponderosa Vineyard är en snygg amerikan med fina mognadstoner. Färgen är röd med ljusare drag åt det bruna hållet i kanterna. Doften är stor och skvallrar om några års lagring där läder, kaffe, mörka bär och svarta vinbär dominerar. En fin syra med många och påtagliga fattanniner som fortfarande är relativt sträva, fruktanninerna är något mjukare. Vinet är medelfylligt och aromerna vi kände i näsan kommer tillbaks i smaken och gör sig bra till söndagssteken med vinbärsgelé och den gräddiga såsen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Snittar med salami och brie, samt tunnbrödsrullar med färskost, hackad gräslök och rostbiff

Crémant de Bourgogne Rosé

♥

Hummersoppa med hembakad foccacia

De Bortoli 2009 Gewürztraminer Riesling

♥

Rimmad torskrygg på bädd av bladspenat, cocktailtomater och brytbönor med färskpotatis

Jean Leon Magnolia 2008

♥

Passionsfruktscheesecake med halloncolli och citronmeliss

Château Menota 2007

Följ mig även på Fresh Magazine

Valet föll på Flygande Jacob, denna kaloribomb som oftast glöms bort men som bjuder på mängder av smaker, enkla förvisso, men med ett slutresultat som kan fungera som muta om era ungar någon gång skulle vara förjävliga (ni vet, mitt barn andras ungar).

Det självklara valet till denna rätt som uppvisar både sötma, sälta, en bra syra i form av vinegretten till salladen (som dessvärre glömdes i kylen) och en kaxig hetta som kom från att kycklingen stektes i färsk chili och paprikapulver, hade varit en halvtorr riesling av bättre kvalitet. Inget sockervatten vid namn Liebfraumilch alltså.

Saken var den att när jag öppnade våra vinkylar fanns det inte ett enda vin som stämde in på beskrivningen (kan bero på att jag känner en brud som efter sin förlossning fått dille på halvtorra rieslingviner) så det fick bli en matvänlig, aningen trist och tråkig, generisk Pinot Noir som dock tjänade sitt syfte till måltiden. Mjuk, rund och snäll precis som vår lite väl förgyllda (varav ingen bild) Flygande Jacob, skyller på mjölk i hjärnan, sanningen är att jag hånglade med Magnus i soffan.

Följ mig även på Fresh Magazine

Nedan presenteras de menyer som kommit på tal men som vi slopat av en eller annan anledning. Fast i och för sig, inget är ju säkert, så det kan kanske hända att vi återkommer till någon av dessa i alla fall. Vem har sagt att det ska var lätt att planera bröllop eller att man alltid är rörande överens om saker och ting bara för att man ska gifta sig?

Meny I

Chilimarinerade pilgrimsmusslor med kall baconsås och het mangochutney

Vin: Halvtorr riesling från Tyskland

♥

Pocherad hälleflundra med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladfondant med nötter, vaniljglass och physaliskräm

Vin: Moscatel de Setúbal

Meny II

Grillade pilgrimsmusslor med jordärtskockspuré

Vin: Fatjäst vit Rioja

♥

Torskrygg med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladkaka med syrlig hallonsås

Vin: Muscat de Beaumes de Venice

Meny III

Moule Marnier med citronaioli och brytbröd

Vin: Muscadet Sèvre et Maine sur lie

♥

Grillad hälleflundra med cocktailtomater, brytbönor och honungsyoghurt

Vin: Vit bourgogne

♥

Choklad- och nougatganache med frukt- och bärcouli

Vin: Muscadel Red

 Bröllopsmeny sommaren 2010

Trodde ni va? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge så jag tycker att vi suger på karamellen tills den stora dagen är kommen. Annars blir det ju som att öppna paket där man redan fått se en glimt av innehållet. Not so funny.

Följ mig även på Fresh Magazine

När vi kom fram till tävlingslokalen satt det en stor lapp på hissen och jag trodde givetvis att hissen var trasig. Det hade varit så typiskt, fem våningar upp och jag kan garantera att vattnet gått av ansträngningen, men Rune klappade mig på axeln och sa ”jag har varit med på 27 förlossningar, så det är lugnt”. Hissen sattes äntligen i rörelse och jag tog en lättnadens suck.

Framför oss fick vi en flight med sex olika viner, tre vita och tre röda. Det värsta man kan göra på en sådan här provning är att redan från början bestämma sig för vad det är för vin man har i glaset. Det är så svårt att få bort det man först tänkt på att man automatiskt blir färgad, det absolut bästa är att ”ta vinet för vad det är” som mina gamla lärare på Gustibus alltid predikade och det fungerar faktiskt.

Det första vinet är blekt gult och visar lite tendens på bubblor som sedan försvinner. Doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med tuttifrutti-aromer, mycket päron, grön melon, gröna äpplen, jäst och en hint av vitpeppar. Smaken är lätt och byggs upp av en livlig syra där aromerna kommer tillbaka. Jag var först inne på en Albarino från Rias Baixas men aromerna av vitpeppar som framträdde mer och mer fick oss slutligen att skriva en Grüner Veltliner från Wachau, Österrike. Det var en Grüner från Kamptal, Österrike. Fan.

Glas nummer två har en ljusgul färg med lite högre densitet. Den rena, medelstora doften bjuder på en aromatisk framtoning där citrus, äpple, grape, mineral och en rökighet är framträdande, syran är mycket pigg och smaken lätt blommig med en lång mineralisk avslutning. En Riesling från Rheingau, Tyskland är vårt förstahandsval vilket det också är.

I det sista vita glaset möts vi av en liten djupare gul färg där doften är ren, relativ stor med mycket citrus, gröna äpplen, mineral och en nätt nötig ton. Syran är livlig, mineraltonerna framträdande, gröna äpplen och citrus kommer tillbaks. Däremot inga fattanniner som man kunde tro att det skulle vara efter att ha doftat på vinet. En Chardonnay från Chablis, Frankrike är vårt val som även visar sig vara det korrekta svaret.

När vi går över på de röda vinerna hittar vi ett ljust rött vin med lite bruna nyanser i det första glaset. Doften är ren, medelstor med aromer av körsbär, läder, fat, röda bär, charkuterier och en viss rökighet. Redan här har vi nästan bestämt oss för vad det är men smakar på det och får det vi tror bekräftat. Syran är skyhög, fattanninerna kärva och strama, de bittra aromerna av sura körsbär, rökt fläsk, läder och en röd bärighet för tankarna till norra Italien. Så vi gissar på en Nebbiolo från Piemonte. Vi är så säkra på vår sak att vi knappt får fram ett andrahandsval. Vår kaxighet belönade sig då det var rätt.

Det andra röda vinet är rött med en del blå toner, doften är ren och stor med en framträdande svartvinbärsdoft, mycket mörka bär, fat, mint och en hel del gröna toner. Smaken är medelfyllig med en bra syra och fin tanninstruktur där de mörka bären kommer tillbaks tillsammans med eukalyptus och grön paprika. Druvan måste vara en Cabernet Sauvignon. Vi sätter South Australia, Australien som första alternativ och Mendoza, Argentina som andra. Det visar sig att vi återigen gjort ett klokt val.

Glas nummer sex är en riktig egoboost då man doftar lite lätt och vet vad det är, så som man absolut inte ska göra. Men jag lyckas återta kontrollen och gå tillbaks till det enda rätta, metodiken. Vinet är djuprött med blå toner och doften ren, stor och kryddig med aromer av mörka bär, charkuterier, jord, örter och vitpeppar. Smaken är medelfyllig, lite stram, bra syra med aromer som kommer tillbaks där kryddigheten och vitpepparen är framträdande. Vi måste vara i norra Rhônedalen, närmare bestämt i Crozes-Hermitage och druvan som gömmer sig i glaset är förstås Syrah. Så säkra på vår sak att ett andraalternativ inte kom på tal. Tackar gudarna för att vi hade rätt även på denna.

Det blev ändå en hyfsat lyckad tävling men med många väldigt duktiga medtävlare som imponerade starkt och då är jag inte så lätt att imponera på. På det första vinet velade vi en stund om det kunde vara från Niederösterreich men vi gick längre in i djungeln och valde mellan Wachau och Kamptal där Wachau slutligen hamnade på papperet. Ett beslut som kan ha kostat oss vinsten. Jag tackar i alla fall Rune (som by the way är asgrym) för möjligheten och håller alla tummar för att prestationen räcker till regionsfinal.

Följ mig även på Fresh Magazine

Mousserande:

• Crémant de Bourgogne Rosé Brut
• Champagne de Pompadour

 Vitt:

• Laroche Chardonnay 2008
• Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009
• Jean Leon Magnolia 2008
• No 1 Edition Riesling Kabinett 2007

Rött:

• La Vignée Pinot Noir 2007
• Chateau Gratien Saumur Champigny 2006
• Cigarra Syrah Tinta Barroca 2007
• Club Privado Reserva Baron de Ley 2004
• Santa Helena Vernus Cabernet Sauvignon 2006

Följ mig även på Fresh Magazine

När halvtorra viner kommer på tal är det många som rynkar på näsan och sätter sig på tvären direkt. Anledningen till detta förvridna ansikte kan enbart vara dåliga erfarenheter av denna typ av vin. Vem har inte fått en billig fylla på ”Blue Nun” eller ”Black Tower” från en tre liters bag-in-box? Jag är inte den som dömer för jag har också varit där men ge de bättre vinerna en chans, skippa sockervattnet och ni kommer inte att bli besvikna.

Idag görs fantastiska halvtorra vita viner på bl.a. rieslingdruvan som kan vara balanserade, komplexa och med en lagringspotential av sällan skådat slag. Men för fegisarna där ute som ändå inte vågar prova kommer här även några röda viner som fungerar till den nämnda maten.

Rött vin:

Errázuriz Estate 2008, Pinot Noir, Casablanca, art. nr 6294, 89 kr. Chilenaren bjuder här på en blåröd färg med rena aromer av röda och blåa frukter och bär. Vinet har en bra syra, det är lätt med nätta fattanniner och väldigt snälla frukttanniner med en något syltig smak. Fruktigt och snällt. Inte mycket att orda om.

Morgon 2008, art. nr 5196, 89 kr. I södra Bourgogne hittar vi området Beaujolais som är känt för sina fruktiga viner av Gamaydruvan. Färgen är blåröd med en ren doft av hallon, blåbär med en näpen kryddighet. Lätt-medelfylligt, friskt, bärigt, mjukt och runt. Ett vin som är kolsyrejäst vilket ger det den mjuka, runda, bäriga karaktären. Ett tamt vin som inte bråkar.

Vitt vin:

Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2008, art. nr 6257, 109 kr. En ljusgul färg som har en stor ren doft av citrus, honung och mogen tropisk frukt. Vinet har en vass syra, den är halvtorr och medelfyllig med en smak som speglas av aromerna i näsan. Vinet är mycket friskt och fruktigt med en viss längd.

Dr F. Weins – Prüm Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2007, art. nr 96679, 179 kr. Ljusgul färg med en ren men något diskret blommig doft, som behöver lite tid, av mogen gul frukt, citrus, aprikos, persika, petroleum och mineral. Även detta vin har en livlig syra, är halvtorrt och medelfylligt med en karaktär som avslöjar ursprung och en djupare mognad. Det kommer från Mosel och visar här hur halvtorr riesling kan vara balanserad, elegant och komplex. Liebfraumilch, släng dig i väggen.

De halvtorra vinerna är fantastiska matviner och kan användas till många olika rätter. Heta asiatiska läckerheter, frukt- och bärdesserter med en tillbakadragen sötma, all typ av stark mat, sushi och buffémat för att inte nämna den relativt söta skandinaviska maten, vår husmanskost. Många tänker inte på att våra nordliga råvaror domineras av söta smaker, väljer man då ett fruktigt, halvtorrt vin med en skarp syra är det inte mycket som kan gå fel.

Följ mig även på Fresh Magazine

Väl inne i Mickes varma lägenhet retade en oplanerad hummersoppa våra smaklökar, perfekt avvägt med sälta, koncentration och stor smakrikedom. Eftersom förrätten var en spontan bonus och vi inte hade inhandlat något vin blev det tyvärr ett vitt som  lackade lite frukt, en frisk fräsch österrikare av druvorna riesling och grüner veltliner från producenten Leth. Vinet hade fina äppel-, päron- och citrustoner med en torr mineralisk eftersmak. Fröken drack en äpplemust från Kivik som hade en bra syra och en fruktig fyllighet som faktiskt var att föredra framför vinet till den smakrika soppan.

Huvudrätten bestod av ett klassiskt lantligt långkok, Boeuf Bourguignon. Köttet smälte i munnen och sidfläsket charmade med sin sälta som gifte sig med alla fantastiska smaker i grytan. Till detta serverades Le Volte, det kultförklarade toskanska vinhuset Ornellaias tredjevin. En djupröd färg med blåa toner som erbjöd näsan en generös doft av svarta bär, körsbär, svartvinbär och stor kryddighet. Ett fylligt vin med bra struktur, strama fat- och frukttanniner, en frisk syra med en viss bitterhet. De mörka bären kommer igen i smaken med en liten örtighet och angenäma kärva toner på slutet tillsammans med en lång eftersmak. Det kraftiga vinet, tillräckligt med frukt för att styra upp ryggraden, satte sig fint tillsammans med den vällagade, smakrika rätten.

Jag slängde mig som vanligt i soffan och hade nästan ätit mig mätt på favoriterna från karamellkungen när desserten serverades; grönmögelost, pepparkakor och årets glögg som är smaksatt med clementin. Sött, salt, surt och en liten bitterhet i en oslagbar kombination. Kan få vilken häftig skibum som helst att längta hem till mamma och pappa i dessa mysiga juletider. Som vanligt nannade jag kudden först av alla och innan klockan passerat 24. 00 hade John Blund och hans vänner nattat mig för länge sen.

Följ mig även på Fresh Magazine