Läs om det kända Pinot Noir vinet från den historiska årgången som gick loss för 800 000 kr och om en ny smaklansering från Absolut Vodka på den amerikanska marknaden. Det här på Invinitum såklart.

Följ mig även på Invinitum

Så hette Bourgogneprovningen som hölls av Mr Öhman på Gustibus för ett tag sedan. Vi gick igenom fyra vita viner och fyra röda och den mycket intressanta provningen fick mig att ändra uppfattning om vinerna från Bourgogne. Väldigt lärorikt.

Vi började med NV Perle de Vigne, Crémant de Bourgogne, Louis Bouillot, 89 kr, art nr 7688, som är ett mycket trevligt (och billigt) mousserande vin från Bourgogne. Bubblorna är små och moussen krämig. Syran frisk med raka och fruktiga aromer av grönt äpple, citrus, en del mineral och nätta brödtoner. Fruktigt, balanserat och perfekt start på denna kväll.

Chablis Domaine de la Boissonneuse 2008, 155 kr, art. nr 5624. Vinerna från Chablis är oftast dyra och det här är inget undantag. Ett gulgrönt vin med vass syra och aromer och smaker av rök, mineral, gul mogen frukt och citrus. Snustorrt och stramt, okomplicerat, friskt och fräscht. Men inte för 155 kr.

Mâcon-Villages Chardonnay 2008, Blason de Bourgogne, 73 kr, art. nr 2295. Här är doften mer uttalad med exotisk gul frukt, ananas, mineral, vanilj och en viss smörighet visar sig. Syran är pigg men vinet är fruktigare och fylligare med en rundare karaktär och med mer solmogna gula aromer. Nätta fattanniner anas och längden är hyfsad. Småtrevligt och gott. I hög grad prisvärd.

Meursault 2007, Domaine Vincent Bouzereau, 299 kr, art. nr 12677. Först när jag doftade på vinet trodde jag att det var defekt, det var någonting som jag inte kunde sätta fingret på men som kan beskrivas som pruttlukt (?). Massor av krutrök, banan, vanilj, kolaremmar och en del animaliska toner hittades också. I munnen var vinet oerhört mjukt och fruktigt med smöriga och lite nötiga aromer tillsammans med fina fattanniner och livlig syra. Efter en tid i glaset utvecklas mango, papaya, hasselnöt och popcorn. Från början tyckte jag mest att den var konstig med sen så efter lite luft förbättrades vinet till en möjlig favorit. Kan mycket väl vara så att det jag inte kunde sätta fingret på helt enkelt var karaktären som kändes främmande då jag dricker alldeles för lite Bourgogner.

Bourgogne Pinot Noir Terres de Famille 2007, Domaine Vougeraie, 169 kr. Det första röda vinet för kvällen. Mycket ljust blåröd färg. Aromer av röda bär som jordgubbar och hallon framträder med en liten kryddighet. Mjuk, bärig och lätt med fin syra. Inte så mycket att säga om vinet förutom att den inte är värd sina pengar.

Pommard 2007, Albert Bichot, 249 kr art. nr 2240. Doften är något mer utvecklad med mörkare bär som vinbär och körsbär. Även en viss krydda hittas. När vinet når munnen får jag mig (eller alla som var med på provningen) en ordentlig käftsmäll. Vilket vin! Fat- och frukttanninerna fullkomligt exploderar i hela munnen tillsammans med en skyhög syra. Torrt, strävt och alldeles för ung. Myten om att alla röda viner från Bourgogne är snälla och mjuka lämnades i lokalerna i Malmö.

Volnay Carelle Premier Cru 1998, 390 kr. Nu så händer det grejer. Färgen är ljus men drar åt tegelnyanser och vinets aromer speglas av övermogna jordgubbar, torkad frukt, höstlöv, skog och svamp med en mogen bärighet. Vinet är relativt mjukt med väl integrerade tanniner. Syran är fin och eftersmaken är lång och sitter i tillsammans med en värmande bett i slutet, någon på provningen utbrast att det påminde om ”röd chilihetta”, mitt i prick. Väldigt trevligt vin.

Corton Grand Cru 2000, 395 kr, art. nr 94709. Ett ljust brunt vin med stor doft av mogna röda bär, körsbär, jordgubbar och plommon. Läder och köttiga nyanser gick också att urskilja. Något kryddig med en del sekundära toner tillsammans med en avrundad syra, sammetslena tanniner och grymt komplexa aromer och smaker. Mjukt, intensivt med en gudomlig längd och snygg beska som sitter kvar med övermogna bär och frukter hur länge som helst. Jag är i himlen, och biljetten var jävligt billig. Kärlek, sex och Rock ’n’ Roll i en och samma flaska, inte trodde jag att jag skulle hitta det i Bourgogne.

Följ mig även på Invinitum

Man började prata om vinerna från den nordfranska regionen redan på 800 talet men på den tiden var de stilla och hade inte alls något högt anseende ute i världen. Statusen kom först i början av 1700-talet då de berömda bubblorna kom in i bilden, eller in i flaskan rättare sagt. Av en slump.

Under de kalla vintermånaderna buteljerade vinbönderna sina viner i godan tro om att alkoholjäsningen var avslutad. Men icke. När solens strålar successivt började värma höjdes temperaturen och jäsningen startade igen, den här gången i flaskan. Bönderna förbarmade sig över det förstörda vinet i buteljen som dessutom exploderade och orsakade inte bara skada utan även hysteri, men man lärde sig att kontrollera jäsningen och till slut även tycka om det sprudlande vinet. Världens kanske mest älskade dryck hade fötts.

Champagne är en region i norra Frankrike, alltså inte en vinstil utan ett mousserande vin från området (typ vinstil numer) där lite fler än 300 byar delar på dryga 30 000 hektar vinodling. Champagne vilar på en kalkrik jordmån och har en medeltemperatur på strax över tio grader vilket bland annat gör vinrankorna väldigt utsatta för det kyliga vädret och den befarade vårfrosten, men man motarbetar detta genom en mycket gammal metod där man använder sig av eldar i vingårdarna. Eldarna tänds längst utkanten av vinfälten och driver bort fukten och den frost som försöker angripa de känsliga stockarna, en väl beprövad och synnerligen effektiv teknik.

Druvorna man använder sig av för att producera champagne är i huvudsak den gröna Chardonnay samt de två blå Pinot Noir och Pinot Meunier. Tillverkar man champagnen med enbart Chardonnaydruvor kallas den för en Blanc de Blancs och gör man de sagolika bubblorna enbart med blå druvor benämner man vinet Bland de Noirs. Det tillverkas även en liten del stilla vin i detta mytomspunna landskap och dessa rariteter går under namnet Coteaux Champenois. Om det är någon som vill prova. Grand Cru är den högsta klassificeringen och tilldelas bara de byar med de absolut bästa lägena, Premier Cru är näst i rang och sen finns det givetvis en hel rad andra termer som exempelvis Cuvée, Vintage och Prestige så det är bara för er att börja utforska vad Champagne har att erbjuda lagom till nyår.

De sista dagarna på året närmar sig nämligen. Ytterligare ett år åt hävderna som sparkas ut då det kommande ska vigas in. Vissa firar med familj, andra med vänner och somliga firar med både och. Det finns de som firar själva och så de förstås som inte firar alls men den gemensamma nämnaren är väl ändå vad de dricker när timmen är slagen. Jag pratar såklart om de 50 miljoner bubblorna som vi finner i buteljen. Det är få drycker som är så väl förknippade med fest, glitter och glamour som champagnen och så har det varit i alla tider. Det ses som en lyx som oftast bara njuts vid speciella tillfällen, enligt mig är livet alldeles för kort för att endast dricka champagne vid dessa utsedda tidpunkter men vi kan väl i alla fall börja med nyår. Prislappen må sluta på en högre siffra men det är värt varenda krona då upplevelsen kostar betydligt mer. Mer än pengar någonsin kan erbjuda.

Följ mig även på Invinitum

Champagne Lanson Rose Label, art. nr 7495, 369 kr. Denna bubblande dryck är ljusrosa och går åt det laxfärgade hållet. Doften är ren med röda vinbär, jordgubbe, krutonger och jäst samt är vinet torrt och medelfylligt med en schysst syra. Moussen är fin, jag hittar lite knäckiga toner i sällskap med de röda bären och det är mycket friskt där eftersmaken är behaglig med en lätt bränd ton.

Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000 La Chablisienne, art. nr 95866, 215 kr.  Det gyllene vinet bjuder på en stor utvecklad doft där popcorn, vanilj, kola och sötmogna gula äpplen får mina smaklökar att vattnas. Det är fylligt och torrt med balanserad syra i fin harmoni med gräddiga aromer tillsammans med en hel del citrus. Eftersmaken är mycket lång, krämig och elegant. Delikat, välgjort och läckert. Jag är kär.

Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy 2008, art. nr 5460, 129 kr.  En finstämd, dock ganska diskret, pinot noir med ljust röd färg och ren doft av hallon, lingon, körsbär, gräs och en viss kryddighet gemensamt med en lätt rostad karaktär. Ett medelfylligt vin med sammetslen tanninstruktur, putsad syra och örtiga aromer som kommer tillbaks med den fina bärigheten. Kryddigt, bärigt och friskt med viss längd.

Finca Monasterio Baron de Ley 2005 (ny årgång på systemet; 2007, art. nr 73327, 203 kr). En av mina favoritproducenter i Rioja gör här ett fruktkoncentrerat och tempranillodominerat vin (80 % tempranillo och 20 % cabernet sauvignon) med mycket röda körsbär, plommon och björnbär, fin vaniljton och en generös kropp. Syran är bra och tanninerna många men hyfsat mjuka och väl integrerade i vinet. Ett modernt, fylligt och generöst vin där kryddigheten, fatkaraktären och de mörka bären ihop med de sekundära aromerna och smakerna som tobak och mocka gör det här vinet mycket publikt. En modern Rioja i sin fruktiga prakt.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Ja, så skulle det faktiskt kunna vara. Vi var där i torsdags och kunde väl inte gnälla på så mycket förutom att det vita vinet vi beställde var ljummet. Ni ser, redan här har läget vunnit över servicen.

Vi gav det ändå en chans till när vi gick dit igår för att äta deras grillbuffé. Käket var inte så mycket att klaga på, det var gott och trevligt men saknade intressanta och spännande smaker. Okomplicerat och bra helt enkelt, så som en buffé ofta ämnar vara. Till detta drack vi en mjuk och bärig, lätt kyld, Pinot Noir från Chile med en örtighet som fungerade väl till maten som serverades.

Men, till saken hör den att personalen var på riktigt något av det värsta jag varit med om. När vi satt oss till bordet gick det förbi ungefär fem stycken utan att de ens tittade på vårt bord och då hade vi försökt tillkalla de små liven med skygglapparna ett antal gånger. Till slut fick vi uppmärksamhet och lyckades beställa in dryck, efter mycket om och men, det velades fram och tillbaka om vilken vinlista som var aktuell och när vi sedan ville ha vinet kylt var det jättemärkligt.

Det var ungefär den aktiviteten som var vid vårt bord under kvällen. Frågor om vi hade det bra, om vi ville ha något mer att dricka eller kaffe efter maten existerade inte. Jag frågade en tjej vilken toalett som hade skötbord varav hon svarar ”Det är min första dag idag, men jag ska kolla upp det”. Hon kom tillbaks en timme senare, då hade jag hunnit byta på Harley två gånger.

Istället för att bli irriterade eller arga över eländet skrattade vi åt situationen, skålade i en somrig drink och njöt av den fantastiska utsikten. Går vi dit igen? Förmodligen, inte för maten, drycken eller servicen men för atmosfären och det magiska läget. Så varför inte marknadsföra sig på bästa sätt, en ny slogan för hotellet lyder numer: ”Scandic – Bästa läget med den sämsta personalen”. Jag lovar att de hade haft fullt varje kväll.

Följ mig även på Fresh Magazine

Efter en händelserik och mysig helg avslutade vi där den började, hemma hos Lotta, Danne och Maia. Det bjöds på grillad torskrygg med grönsakskompott och en kall pepparrotssås. Dessutom provades en hel del förträffliga viner där historierna bakom vinerna gjorde upplevelsen rikare, som det så ofta gör.

Till fisken drack vi en frisk, fruktig och lite kryddig Soave från Veneto i nordöstra Italien som följdes av en mjuk, bärig och elegant Marimar Pinot Noir 2004 från Torres med fina mognadstoner.

Efter många timmar med mycket prat, dåliga skämt och ljuva skratt gick ögonen i kors och John Blund knackade på axeln men vi hade alldeles för trevligt för att lägga oss, så ett magiskt vin från Santa Barbara, USA öppnades. Straight Line 2007 är en fyllig, generös fruktbomb av syrahdruvan som knappast lämnar någon oberörd.

Men kvällens coolaste vin stod ändå The Redheads Studio från Australien för, en årgångslös blandning av Cabernet Sauvignon och Touriga Nacional. Vinet, Return of the Living Red, är inte bara ett fruktkoncentrerat vin gjort av otippade druvsorter utan har även en historia som lockar och ger rysningar samtidigt som kalla kårar smeker längst med ryggen, med detta krävs att vinet och dess bakgrund får en egen presentation som ni kan se fram emot.

Sist men inte minst vill familjen Björklund-Sattler tacka Lotta, Danne och Maia för en underbar helg med gott sällskap för att inte prata om vinerna och maten (vilket jag egentligen redan gjort). Ni vinner lätt årets pris för bästa värdpar. Längtar redan tills vi ses igen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Weingut Bründlmayer, Grüner Veltliner 2007. Österrikaren från vindistriktet Kamptal i Niederösterreich. Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.

Xavier 2007, Châteauneuf-du-Pape. Ett vin från södra Rhône som bjuder på en mörk blåröd färg med en ren och generös doft där mörka mogna bär, lakrits, läder, viol och kryddor framträder. Smaken är mycket angenäm, det är ett fylligt vin med en fin syra, mjuk tanninstruktur och väl integrerad alkohol med saftig frukt där aromerna återvänder. Eftersmaken är lång och vinet spås en lysande framtid.

Culto 2005, Vinedos de Aldeanueva, Rioja. Vinerna från det här kooperativet i Rioja Baja känns igen i Sverige under namnet Azabache. Culto är deras toppvin och dessutom från en magisk årgång. Det är tillverkat av graciano och tempranillo vilket här resulterar i bra balans mellan fruktkoncentration, schysst syra och polerad tanninstruktur där aromer som svarta bär, mörk frukt, kryddor, örter och viol ger ett mycket intressant vin som kan njutas nu eller sparas med gott samvete.

Marimar Estate Pinot Noir 2004. Vinet kommer från en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.

Straight Line 2007 Syrah. Det här vinet kommer från Santa Barbara, Kalifornien och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.

Följ mig även på Fresh Magazine

Valet föll på Flygande Jacob, denna kaloribomb som oftast glöms bort men som bjuder på mängder av smaker, enkla förvisso, men med ett slutresultat som kan fungera som muta om era ungar någon gång skulle vara förjävliga (ni vet, mitt barn andras ungar).

Det självklara valet till denna rätt som uppvisar både sötma, sälta, en bra syra i form av vinegretten till salladen (som dessvärre glömdes i kylen) och en kaxig hetta som kom från att kycklingen stektes i färsk chili och paprikapulver, hade varit en halvtorr riesling av bättre kvalitet. Inget sockervatten vid namn Liebfraumilch alltså.

Saken var den att när jag öppnade våra vinkylar fanns det inte ett enda vin som stämde in på beskrivningen (kan bero på att jag känner en brud som efter sin förlossning fått dille på halvtorra rieslingviner) så det fick bli en matvänlig, aningen trist och tråkig, generisk Pinot Noir som dock tjänade sitt syfte till måltiden. Mjuk, rund och snäll precis som vår lite väl förgyllda (varav ingen bild) Flygande Jacob, skyller på mjölk i hjärnan, sanningen är att jag hånglade med Magnus i soffan.

Följ mig även på Fresh Magazine

Club Privado Reserva 2004, 103 kr, art. nr 4570. Svenskarnas mest älskade vindistrikt, Rioja i norra Spanien, har de senaste 20 åren gjort en makalös förändring gällande bla vinodling och framställning för att inte tala om produktionsanläggningarna och är idag en av världens modernaste vinregion. Baron de Ley är en producent i området som varit med och bidragit till ”det nya Rioja” och han producerar alltid prisvärda viner av mycket hög kvalitet. Det här vinet är inget undantag och det lanserades nyligen i en liten lyxigare förpackning på systembolaget. Club Privado är ett fylligt vin, fyllt med fruktkoncentration av mörka bär, örter, kryddor och silkeslena tanniner som även är strukturerat, balanserat och välgjort till ett skamligt lågt pris.

Sallys Pinch Pinot Noir 2008, 119 kr, art. nr 95314. Om vi förflyttar oss över ekvatorn till andra sidan jordklotet, närmare bestämt till Nya Zeeland och världens sydligaste vindistrikt Central Otago, hittar vi här ett vin som nyligen skymtats i hyllorna på systembolaget, Sallys Pinch från producenten Charcoal Gully Estate. Det är ungdomligt, mjukt och bärigt med en viss eldighet, en trevlig och relativt robust Pinot Noir med vass kryddighet och behaglig längd. Självklart kan man inte jämföra den med de stora namnen från Bourgogne, men vi kan väl ändå vara rörande överens om att myten att bra Pinot Noir endast kan produceras i det ovan nämnda distriktet sedan länge gått förlorad? Perfekt till pestobakad lax där sältan får göra sig hörd för att dämpa alkoholen lite.

Så tills dess att solen börjar värma med sina strålar, snön smälter och vi hör fåglarna kvittra fortsätter vi med de lite eldigare och generösare vinerna, men så fort vintern börjar gå över till vår kommer jag att vara först med att korka upp en flaska läckert, fräscht och okomplicerat rosévin. Håll ut.

Följ mig även på Fresh Magazine

Loiredalen har en otrolig mångfald vad gäller vinstilar och det produceras allt från torra till söta vita, rosé och röda viner trängs på marknaden tillsammans med mousserande vin. Det som kännetecknar vinerna är att de har en mycket hög syra. Till skillnad från andra franska vinregioner har Loire ingen generisk appellation som täcker hela området utan är indelat i fyra underregioner.

Vi börjar vår resa i Övre Loire. Med sitt inlandsklimat och jordar som är rika på kalksten och flinta framställs några av världens mest berömda vita viner, någon som hört talas om Sancerre och Pouilly-Fumé? Vinerna görs av Sauvignon Blanc som här speglar sitt terroir mer än sin druvtypiskhet. De kalkrika jordarna ger vinerna en hög syra med mycket mineralkaraktär, elegans och en diskret ton av druvkaraktären med en snustorr avslutning. I Sancerre tillverkas även en del rött vin av Pinot Noir.

Om vi följer floden i nordvästlig riktning hamnar vi i Touraine, fortfarande med ett kontinentalt klimat där den mineralrika jordmånen kallas tuffeau. De bästa röda vinerna framställs av Cabernet Franc och med modern vinframställning ger det viner med mycket frukt och koncentration vilket ofta gör dem lagringsdugliga, Bourgueil och Chinon är de främsta appellationerna. I Vovray produceras de finaste och mest eleganta vinerna av Chenin Blanc som beroende på klimatet blir till bedårande och långlivade torra vita eller viner med en delikat och balanserad sötma.

Vidare beger vi oss västerut mot Anjou-Saumur där klimatet sakta men säkert blir mer influerat av Atlanten och närmare kusten går över till ett maritimt klimat. Här görs merparten av regionens rosévin och även tillverkningen av mousserande vin är stort. I appellationen Saumur-Champigny finner vi odlingarna på kalkrika sluttningar längst med floden där Cabernet Franc är kungen och ger medelfylliga viner, bäriga och örtiga med en frisk syra. Det som framförallt satt distriktet på kartan är de generösa, söta och mycket lagringståliga vinerna från Coteaux du Layon som framställs av sent skördad Chenin Blanc.

Innan Loire mynnar ut i Atlanten finner vi det västligaste distriktet, Nantais, där mesta av produktionen utgörs av vita torra viner på Muscadet som lokalt går under namnet Melón de Bourgogne. Appellationen att leta efter heter Muscadet Sèvre et Maine där vinerna är lätta, friska och aromatiska med en hög syra, hittar man dessutom ”sur lie” på etiketten har vinerna legat på sin jästfällning över vintern vilket resulterar i ett fylligare och smakrikare vin.

Så om ni gillar slott, mystik och pittoreska byar är det definitivt Loire ni ska besöka. Att dela ett charmerande vin tillsammans med sin kärlek eller i goda vänners lag och bara njuta av det som bönderna i nedstigande generationer utvecklat, förfinat och så vackert bevarat är i alla fall för mig frihet.

Följ mig även på Fresh Magazine