För några veckor sedan höll jag en stor provning på Grand Hotel i Lund om Spanien och dess viner. Vi pratade historia, kuriosa och utveckling och provade sex viner. Det är alltid lika intressant att se hur vi människor kan tycka så himla olika.

Vi började kvällen med en Cava Recaredo 2006 Brut Nature Gran Reserva. Åsikterna gick isär men vinet produceras av den biodynamiska producenten Recaredo i Penedès och har en krämig mousse med frisk syra och aromer av mogen citrus, äpple, brioche och mineral. Några instämde om att cavan var grym och bättre än många budgetchampagner på systembolaget medan andra inte var lika imponerade.

Fortsättningen var en Albarino 2007, Rias Baixas, Galicien som bjöd på en nätt aromatisk ton med mogen frukt som persika, melon, päron och gula frukter. Syran var frisk men balanserades av en något rund och fet munkänsla. Ursprungstypisk och småtrevlig.

I glas nummer tre gömde sig en Muga Blanco 2008, Rioja som är en vit Rioja vilket vi ser alldeles för lite utav. Producenten är en av de klassiska i Rioja med en modern touch och vinet är tillverkat av viuradruvan som sedan fått jäsa på fat. Syran är frisk med raka toner av citron, mineral och en viss brödighet. Friskt, mjukt och med en fin rondör.

Nu var det dags att gå på de röda. Först ut var Sueños Tempranillo 2006, Bodega Cézar i Sierras de Málaga. Bakom vinet står ”den galne svensken” Rickard Enkvist (se bild ovan) och vinet är mycket fruktigt och tilltalande. Mörka bär som skogsbär, plommon och körsbär, vaniljtoner och en viss kryddighet. Relativt fylligt med en bra struktur och balanserad syra. Snygg längd.

Förmodligen kvällens överraskning. Det gissades på Rioja Gran Reserva från tidigt 2000-tal och från sent 90-tal, även andra delar av Spanien kom på tal men i glaset fanns en oerhört vital BMB Martines Bujanda Gran Resreva från 1978. Vackert tegelröd i färgen med massa sekundära aromer som läder, choklad, humidor, svamp, multna löv, torkad frukt, övermogna röda bär och marsipan. Syran var fortfarande med och elegansen enorm.

Vi avslutade provningen med ett mycket intressant vin. Flertalet av gästerna var bombsäkra på att vi befann oss i Andalusien och Jerez. Men icke. I glaset fanns en Fondillon 1975, Salvador Poveda som produceras av oerhört mogna Monastrelldruvor som man sedan låtit torka för maximal koncentration och lagt på stora fat i många år. Vinet och dess namn är ursprungsskyddat och kommer från Alicante. Oerhört komplext med oxiderade toner, torkad frukt, nötter, choklad, knäck och choklad. En fantastisk avslutning på en trevlig kväll.

Följ mig även på Invinitum

Jag förstår varför cava idag är så underskattat. De klumpiga cavorna som så ofta säljs på systembolaget ger folket en bild av vad cava är, en bild som dessvärre är mycket orättvis. Uttrycket ”det går inte att sälja en cava över 100 kr” är välkänt men inte mer sant för det. Visst kan man göra det, om cavan är elegant, välgjord och förtjänar sina pengar.

Denna cava produceras i hjärtat av Penedès i den lilla byn Sant Sadurni d’Anoia. Bodega Recaredo är biodynamisk där allt sker för hand och xarel-lo, macabeu och parellada är de klassiska druvorna som bygger upp detta mästerverk.

Vinet har legat över 3 år på sin jästfällning vilket ger den benämningen Gran Reserva och att hitta en cava som är årgångsbetecknad, en Gran Reserva och som dessutom är Brut Nature är något man oftast inte ser. Därför är den här cavan väldigt speciell. På många sätt. I glaset spills ett halmgult vin med små och generösa bubblor, doften är till en början ganska diskret men blommar upp med lite tid där gröna äpplen, mogen citrus och krutonger är de aromer vi hittar. Det är helt torrt med en fräsch syra och krämig, mjuk mousse som fyller hela munnen.

Brioche, mineral, gula äpplen, mogen citrusfrukt och en jästighet kommer åter och stannar kvar mycket länge. En harmonisk cava som slår de presenterade budgetchampagnerna på dagens marknad med hästlängder.

Elegans, komplexitet och charm i en och samma flaska, oerhört stilig nu men klarar att lagras ytterligare många år för att visa sin fulla kapacitet. Cavan finns på Invinitum för enkel beställning och snabb leverans.

Följ mig även på Invinitum

”Sött, spanskt och mousserande. Så härligt otrendigt!” Orden kommer från Mr Öhman och jag är benägen att hålla med. Första gången jag testade vinet var på mässan Älska Mat för några månader sen där Freixenet ställde ut med några av sina viner. Det här var som sagt ett utav dem och med ledning av Anders (yes, det är samme man som Mr Öhman, visst låter det byråkratiskt och hysteriskt roligt?) gick vi på denna sexiga skönhet.

Det mousserande vinet har en ljust gul färg med relativt små och täta bubblor. Doften är stor och utpräglad med jästiga aromer (jag får en känsla av Sherry Fino), mandlar, bröd och mogen gul frukt där honungsmelon dominerar. Det är sött och balanseras av en skön syra. Vinet är medelfylligt med en fin krämig mousse där honung, persika och gult äpple återkommer i smaken tillsammans med små sötmandlar.

Tveklöst spännande med mycket personlighet som man antingen älskar eller avskyr, men vad man än tycker om vinet så lämnas man inte oberörd. Med sin högst intressanta karaktär är det både fängslande och riktigt coolt som borde provköras av alla ni där ute som har vett och sans att förstå att Cava kan vara riktigt bra ibland. Ibland så bra att jag får rysningar, gåshud och nästintill lämnar en våt fläck i soffan.

Följ mig även på Invinitum

Nej, vi är inte som alla andra. Och inte heller har vi några planer på att bli det. Jag är verkligen inget fan av den feta klassiska julmaten och har ingen förståelse för varför man vill mumsa prinskorv och köttbullar tills det sprutar ur öron (det enda som ska komma ut den vägen är väl vin?). Så i år bestämde vi oss för att det blir ingen julmat. Basta.

Förrätten bestod i stället av klassisk löjromstoast med vispad crème fraîche, rödlök, citron och en nypa vitpeppar på toppen. I glaset bjöds det på en frisk, harmonisk och elegant Pol Roger Brut Réserve Magnum.

Vi fortsatte med gratinerad hummer som gottat till sig ugnen i sällskap med olivolja, vitlök, citron och parmesan. Champagen räckte även till dessa delikatesser, men det var verkligen på vippen och det var inte mitt fel.

Efter ett tag plockade vi fram osttallriken som bestod av en mycket snäll kittost (Vacherol), en karaktäristiskt vitmögel (Brie de Meux) och en storsint blåmögel (Stilton). I glaset hade vi något så märkligt (eller otippad kanske) som en årgångsbetecknad spansk cava från Penedès som dessutom var söt, Malvasia 2001. Till osten hade den dock olika effekt. Den stackars Vacherolen försvann i tomma intet till det karaktäristiska vinet men till de båda mögelostarna fungerade den finfint, allra godast blev vinet till Ostarnas Konung – Brie de Meux. Jag längtar redan till nästa jul.

Följ mig även på Invinitum

Vinhuset grundades av Cefarino Carnón 1963. Den unga mannen hade varit i Hollywood och arbetat på lyxrestaurangen Villa Capri som ägdes av Frank Sinatra och Joe di Maggio. Där kom han dagligen i kontakt med kändisar, märkte hur alla hade ett artistnamn och det dröjde inte länge innan han själv skaffade sig ett, Jean Leon.

1956 öppnade han sin egen restaurang, La Scala, som snabbt blev en av de mest populära krogarna i Hollywood. Längtan tillbaks till Katalonien och drömmen om en egen vingård blev dock för stor så han bestämde sig för att gå några kurser inom vinodling vid UC Davis i Kalifornien. Strax därefter flyttade han tillbaks till sitt älskade Katalonien, köpte upp 150 hektar och började plantera internationella druvsorter.

Hans första vin lanserades 1969, inte långt därefter var succén ett faktum och han gjorde sig snabbt ett namn som kvalitetsproducent med sina kraftiga och långlivade viner. Under tiden i Penedès blev han mycket god vän med Miguel Torres, en annan kvalitetsvinmakare i området, och mot slutet av sitt liv valde han att sälja sin vingård till Torres. 1994 avled den omtyckte och begåvade producenten.

Vingården består idag av 62 hektar där man odlar både klassiska franska druvor tillsammans med de spanska inhemska sorterna. Miguel Torres fortsätter att buteljera vinerna under namnen Jean Leon för att hedra minnet av sin gamle vän.

Vinet i flaskan består av 60 % Chardonnay och 40 % Xarel-lo som varsamt skördats för att sedan jäsa på rostfria ståltankar, efter jäsningen har man lagt över vinet på nya franska ekfat för att mogna i tre månader.

I glaset speglas en blekt halmgul färg, doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med aromer av citrus, gul mogen frukt, en liten fatton och vita ängsblommor.

Det är torrt och har en livlig, frisk syra med nätta fattanniner och en viss beska. Ett medelfylligt vin som är lite oljig och fet i sin avrundning, gul frukt, blommor och vanilj kommer tillbaks. Vinet är friskt, fruktigt och lätt att ta till sig och att tycka om, elegant och balanserat i sin tappning av den lägre prisklassen. Ett fynd.

Passar utmärkt till smakrika fisk- och skaldjursrätter. Grillad torskrygg med sallad och en sval citronvinegrett hade varit ett av mina favoritval.

Följ mig även på Fresh Magazine