I glaset spills en vackert skimrande halmgul färg med härliga bubblor. Doften är generös och har en uttalad brödighet, mogna gula äpplen, solvarm citron, gula trädgårdstomater, svenska röda äpplen och en viss rökighet. Vinet är torrt, medelfylligt med en hög frisk syra och en skön krämig mousse. Bubblorna är små men många och mycket eleganta.

I smaken hittar vi återigen aromer som mogen citron, gul tomat, äpplen och nybakad brioche tillsammans med den smygande rökigheten som ligger som en dimma bakom vinet.  Bra avslut med en angenäm grapefruktsbeska.

Den här champagnen är något stram och återhållsam i smaken, vinet är fortfarande ungt och kräver några år för att ligga till sig och på riktigt leverera. Men visst är det förbaskat gott redan nu, dock någon dryg hundralapp överprisad.

Champagnen är perfekt till klassisk löjrom och dessutom grym till Marabou Mango choklad då den gula, exotiska frukten verkligen plockades fram i vinet. Värre kväll kan jag tänka mig. Löjrom, champagne och choklad – vägen till mitt hjärta.

Följ mig även på Invinitum

Det här med mat och dryck i kombination är en ständig fråga jag möter. Många tycker att det är svårt, nästintill omöjligt att kombinera olika rätter med vin. Så svårt är det inte, det gäller bara att inte krångla till det för mycket men framför allt att glömma bort den omåttligt populära frasen: ”vitt till fisk, rött till kött och rosé till ingenting”.

För att man ska lyckas krävs det att vi känner till våra grundsmaker, har vi koll på dessa och vet hur de fungerar så blir vinvalet till den tänkta rätten betydligt enklare. De fem grundsmakerna vi har att jobba med är sött, salt, surt, beskt och umami.

Sött: om man hittar sötman i maten kommer drycken kännas eldigare, bittrare, surare och tanninerna i vinet kommer bli mer påtagliga, sötman ökar upplevelsen av vinets karaktär. Däremot om sötman finns i vinet har den en dämpande effekt på exempelvis heta maträtter. Det som många gör fel här är att när vi tänker sött så tänker vi bara efterrätter och glömmer bort våra skandinaviska råvaror. Tänk i stället kolhydrater och vi hittar bl.a. tomater, rotfrukter och pasta.

Salt: till skillnad från sötma så fungerar saltet på ett neutraliserande sätt och det eventuella bittra och sura i maten kan lätt justeras med lite salt och på samma sätt fungerar den på drycken. Är exempelvis vinet för bittert eller för strävt så prova med lite extra salt på maten då det ger en fruktigare upplevelse av vinet.

Surt: hög syra i maten gör att vinet känns mindre läskande och mer fruktigt och är det för mycket syra kommer upplevelsen bli att vinet känns något platt. Syran har en liknande effekt som saltet och fungerar därmed som en mildrande och neutraliserande komponent både på maten och på drycken. Syrorna i maten och i vinet måste harmonisera för att upplevelsen ska bli balanserad. Syran ”skär” dessutom genom feta råvaror och konsistenser vilket gör att man enkelt kan kombinera en fet maträtt tillsammans med ett vin med hög syra.

Beska: den här grundsmaken förstärker och gör att bitter mat, exempelvis grillade rätter, ökar bitterheten i vinet. Det finns en anledning till att man saltar på maten och att man gärna serverar en fräsch sallad eller syrlig sås till det grillade. Ni kommer ihåg hur saltet och syran mildrade? Rätten har nu blivit balanserad.

Umami: är den senast ”upptäckta” grundsmaken och kan liknas vid proteinberikade råvaror som glutamat och buljong, umami har en förstärkande effekt men kan lätt mildras och justeras med hjälp av de andra smakerna.

Sådär, nu har ni fått verktygen så nu är det bara för er att börja experimentera, och kom ihåg att det oftast inte är huvudråvaran som styr dryckesvalet utan tillagningssättet och tillbehören vid sidan av. Egentligen finns det inget svar eller någon evig sanning om det här med mat och dryck i kombination utan bara förslag på hur man kan lyckas. Glöm inte bort att det hela handlar om att våga. Om sedan kombinationen balanserar och kompletterar varandra får ni givetvis en guldstjärna i kanten.

Följ mig även på Invinitum

Så till förrätt blev det råraka med löjrom och klassiska tillbehör och även anklever på toast serverades. Middagen fortsatte med ett perfekt ankbröst, rödbetor, jordärtskockspuré och en god sås på ankfond. Avslutet blev krispiga dumplings med chèvre och sirap. Sjukt gott.

Det dracks en hel del viner (och sprit efter att jag lagt mig) så imorse när klockan ringde klockan sex var det en duo trötta grabbar som gick upp tillsammans med två kvittrande tjejer. Vi hade ju haft svartvinbärssaft i glaset. Efter klockan nio i alla fall.

Följ mig även på Invinitum

Kommer ni ihåg när mina föräldrar var på upptäcktsfärd i Spanien där de bland annat besökte Bodega Primitivo Quiles? Det här var vad de kom hem med. En Fondillón, tillverkat av de allra finaste Monastrelldruvorna som skördats sent för att sedan genomgå varsam pressning och jäsning för att slutligen läggas på gamla ekfat i många, många år. Det äldsta vinet i denna butelj är från 1948.

Djup mahognyfärgad dryck spills i glaset. Doften är stor med uttalade oxiderade toner, torkad frukt som fikon och russin, apelsin, balsamicovinäger, tjära och rostade nötter.

Den gamla drycken är halvtorr med en fin syra och balanserad kropp. Smakerna återspeglas av aromerna vi hittade i näsan och eftersmaken är mycket lång med nötiga nyanser som sitter kvar för evigt.

Oerhört komplext, intressant och fascinerande. Ett vin som avnjöts till en klockren pecannötspaj, sjukt gott.

Följ mig även på Invinitum

Nej, vi är inte som alla andra. Och inte heller har vi några planer på att bli det. Jag är verkligen inget fan av den feta klassiska julmaten och har ingen förståelse för varför man vill mumsa prinskorv och köttbullar tills det sprutar ur öron (det enda som ska komma ut den vägen är väl vin?). Så i år bestämde vi oss för att det blir ingen julmat. Basta.

Förrätten bestod i stället av klassisk löjromstoast med vispad crème fraîche, rödlök, citron och en nypa vitpeppar på toppen. I glaset bjöds det på en frisk, harmonisk och elegant Pol Roger Brut Réserve Magnum.

Vi fortsatte med gratinerad hummer som gottat till sig ugnen i sällskap med olivolja, vitlök, citron och parmesan. Champagen räckte även till dessa delikatesser, men det var verkligen på vippen och det var inte mitt fel.

Efter ett tag plockade vi fram osttallriken som bestod av en mycket snäll kittost (Vacherol), en karaktäristiskt vitmögel (Brie de Meux) och en storsint blåmögel (Stilton). I glaset hade vi något så märkligt (eller otippad kanske) som en årgångsbetecknad spansk cava från Penedès som dessutom var söt, Malvasia 2001. Till osten hade den dock olika effekt. Den stackars Vacherolen försvann i tomma intet till det karaktäristiska vinet men till de båda mögelostarna fungerade den finfint, allra godast blev vinet till Ostarnas Konung – Brie de Meux. Jag längtar redan till nästa jul.

Följ mig även på Invinitum

Och med det även besluten om vilka drycker vi ska skölja ner delikatesserna vi bjuder på, julen till ära. Kika in på Invinitum så hjälper vi er med detta angenäma problem.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag har skrivit om Sherry vid ett par tillfällen, då främst om den torra stilen Fino till julbordets silltallrik och till midsommarens festligheter. Den söta varianten har jag bara nämnt i en mindre smickrande version.

Igår var det tapasafton för hela slanten och vad kan bättre avnjutas till än dryck från soliga Andalusien som verkligen vet vad tapas är och hur det ska tillagas. Jag tror spanjorerna hade varit stolta över mina prestationer igår när vi käkade hemlagade tapas och drack Sherry.

Fino Inocente, 375 ml, 59 kr, art. nr 8202. Den här torra sherryn är ljust gul i färgen med en stor, uttalad jästig doft med en del toner av citrus, mandel och knäck. I munnen är den fjäderlätt och de dominerande dofterna i näsan har nästan försvunnit helt, bara en nätt antydan till citron och jäst får jag i smaken tillsammans med en fin syra och en angenäm liten bitterhet, längden är fenomenal. Fantastiskt matvin och helt underbart som fördrink till gröna oliver och mandlar.

Amontillado Real Tesoro, 375 ml, 48 kr, art. nr 8231. Ett vackert bärnstensfärgat vin spills i glaset och bjuder på en stor doft av torkade russin, dadlar, bränt socker och en hint av salmiak. Smaken är inte alls så kraftig som doften utan den är knappt halvtorr och medelfyllig med smaker av kola, nötter och en liten bränd ton som framträder. Syran är fin och eftersmaken likaså. Underbart till kryddstarka och heta rätter. Jag skulle även vilja prova den här till rökt fisk. Det tror jag hade varit riktigt coolt.

Jag lyckades nog övertyga Magnus (yes, flytten till Spanien närmar sig) och jag kan lova att det kommer finnas mer Sherry hemma hos oss i framtiden. Gissa om jag blev glad när jag hämtade gårdagens post: Ett nytt nummer av Världens Viner med en hel tidning om Andalusien.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Idag har jag och min käre make gjort något som inte hör till vanligheterna, nämligen bytt position. Jag tog på mig mitt förkläde, ställde mig i köket och lagade mat. Eller tapas rättare sagt, fast det måste väl också räknas? Jag gjorde ju faktiskt allt från grunden. Och Magnus han gick till systembolaget och inhandlade vin. Det kommer bli hur gott som helst och det här är vad jag bjuder jag på:

• Rostade mandlar
• Gröna oliver
• Inlagd fetaost i vitlök och örter
• Inlagd fetaost i chili och paprikapulver
• Grillad röd paprika
• Skinkknyten med kräm av soltorkade tomater
• Fylld fefferoni med paprikaost
• Västerbottenost
• Vitlöksstekta champinjoner
• Vitlöks- och chilimarinerade räkor i het olja
• Hemlagat vitlökssmör med nybakad bröd (ok, jag köpte brödet)

Så vad dricker vi till det då? Jo, min rediga karl kom hem med en Sherry Fino, en halvtorr Amontillado och en röd spansk crianza, El Molino. Kan knappt vänta tills ikväll.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Med hösten ändras våra matvanor och med våra matvanor även vad vi dricker. En logiskt följd av människans sunda förnuft eller ett resultat av vårt växande mat- och vinintresse? Personligen lägger jag min röst på det sistnämnda. Rätterna tenderar att bli betydligt mustigare och inte sällan med viltkött som huvudingrediens då jakttiderna också tagit fart. Vi pratar smakrika grytor, ugnsbakad söndagsstek och mycket annat spännande av älg, råddjur, hjort och fågel.

Den klassiska färgen som spills i glasen till dessa rätter är rött. Det man inte får glömma bort när man väljer vin till viltköttet är att det har en större sötma och en mer framträdande syrlighet än andra typer av kött, samt att det får en hel del smak från naturen där den levt och frodats. Givetvis kan man balansera dessa karaktäristiska inslag genom att variera tillbehören.

Helstekt hjortytterfilé, rotfruktsgratäng och murkelsås med en hemlagad mangochutney är en jättefin rätt som jag helst avnjuter med det sträva, bongstyriga vinet Château Bouscassé från Madiran i sydöstra Frankrike som snålar med frukten, sticker ut med den höga syran och som yvar med vresiga tanniner. Men. Till mat gör sig det här vinet perfekt. Sötman i maten plockar fram vinets frukt, den sötsura chutneyn dämpar syrorna och tanninerna tämjs fint när de lindas in i den gräddiga såsen.

Ugnsstekt duva, svampröra med schalottenlök, sidfläsk och rödvinssås är en elegant rätt som kräver ett elegant vin. Plocka fram en La Rioja Alta Gran Reserva från1997 men låt vinet luftas en stund innan det serveras så alla aromer får tid att komma till sin rätt. Dill, lakrits, kaffe, svamp och torkad frukt framträder tillsammans med en sötmogen fruktighet. Syran är fortfarande frisk och tanninstrukturen väl integrerad i vinet. Det medelfylliga vinet skvallrar om sitt ursprung samt sin kvalitet.

Till älgsteken med smakrika grönsaker och rotfruktsmos plockar vi fram en cool portugis, Picos do Couto, som här bjuder på generös frukt, påtagliga fat- och frukttanniner med en fräsch syra där aromer av mörka bär, peppar och örter visar sig tillsammans med en vårdad struktur och fyllighet som harmoniserar tillsammans med maten. Ett kryddigt och matvänligt vin för allas plånböcker.

Njut av hösten med allt som hör den till. Romantiska promenader bland lövens vackra färger som pryder vår mark, tidiga kvällar vilket inviterar till levande ljus och underbara middagar i goda vänners lag. Sådant som vi inte haft tid med förrän nu, nu då vi verkligen tillåter oss själva att andas ut.  Men gör mig en tjänst. Glöm inte bort vinet till de mörkare månadernas intressanta mat då vi alla vet att mat och vin går hand i hand. Precis som bössa, vilt och rödpang.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Fjortisrumpa har jag passerat för länge sedan men det betyder inte jag har gått ifrån de barnsliga termerna mamma- och pappasjuk. Det här är en sådan söndag.

Förutom att det alltid är varmt, kärleksfullt och så många skratt i mina föräldrars hus där Harley dessutom trivs som fisken i vattnet lagas det alltid sagolikt läckra godsaker i deras kök.

Längtan efter mammas nybakade muffins är enorm denna regniga dag (trots att klockan bara är nio). För att inte tala om pappas egenfångade (såklart) och hemmarökta fisk som självklart alltid njuts tillsammans med ett vin tillverkad av druvan Gewürztraminer. Het etiopisk kycklinggryta brukar också hamna på bordet och sköljs då ner med en halvtorr riesling. Och det här är bara några av de smakligheter som så ofta serveras. Tyvärr så ses vi alldeles för sällan.

Jag älskar mina föräldrar och saknar dem jättemycket (inte bara deras mat) men jag tror ändå att mamma och pappa saknar Harley mest. Ni förstår, när gamlingarna får barnbarn är inte längre deras egna barn det primära. Men det gör inget och inte heller är det så illa som det kanske låter (man hamnar i ett ganska bra förhandlingsläge då man numer kan deala om lillskiten).

Det jag försöker säga är att nu när vi drar vårt flyttlass mot väst kanske ni kan fundera på att ta er lite söderut? Tänk vad många trevliga middagar vi skulle kunna ha och föreställ er så mycket tid ni skulle kunna ha med lillan. Bra va?

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine