”Sött, spanskt och mousserande. Så härligt otrendigt!” Orden kommer från Mr Öhman och jag är benägen att hålla med. Första gången jag testade vinet var på mässan Älska Mat för några månader sen där Freixenet ställde ut med några av sina viner. Det här var som sagt ett utav dem och med ledning av Anders (yes, det är samme man som Mr Öhman, visst låter det byråkratiskt och hysteriskt roligt?) gick vi på denna sexiga skönhet.

Det mousserande vinet har en ljust gul färg med relativt små och täta bubblor. Doften är stor och utpräglad med jästiga aromer (jag får en känsla av Sherry Fino), mandlar, bröd och mogen gul frukt där honungsmelon dominerar. Det är sött och balanseras av en skön syra. Vinet är medelfylligt med en fin krämig mousse där honung, persika och gult äpple återkommer i smaken tillsammans med små sötmandlar.

Tveklöst spännande med mycket personlighet som man antingen älskar eller avskyr, men vad man än tycker om vinet så lämnas man inte oberörd. Med sin högst intressanta karaktär är det både fängslande och riktigt coolt som borde provköras av alla ni där ute som har vett och sans att förstå att Cava kan vara riktigt bra ibland. Ibland så bra att jag får rysningar, gåshud och nästintill lämnar en våt fläck i soffan.

Följ mig även på Invinitum

Nej, vi är inte som alla andra. Och inte heller har vi några planer på att bli det. Jag är verkligen inget fan av den feta klassiska julmaten och har ingen förståelse för varför man vill mumsa prinskorv och köttbullar tills det sprutar ur öron (det enda som ska komma ut den vägen är väl vin?). Så i år bestämde vi oss för att det blir ingen julmat. Basta.

Förrätten bestod i stället av klassisk löjromstoast med vispad crème fraîche, rödlök, citron och en nypa vitpeppar på toppen. I glaset bjöds det på en frisk, harmonisk och elegant Pol Roger Brut Réserve Magnum.

Vi fortsatte med gratinerad hummer som gottat till sig ugnen i sällskap med olivolja, vitlök, citron och parmesan. Champagen räckte även till dessa delikatesser, men det var verkligen på vippen och det var inte mitt fel.

Efter ett tag plockade vi fram osttallriken som bestod av en mycket snäll kittost (Vacherol), en karaktäristiskt vitmögel (Brie de Meux) och en storsint blåmögel (Stilton). I glaset hade vi något så märkligt (eller otippad kanske) som en årgångsbetecknad spansk cava från Penedès som dessutom var söt, Malvasia 2001. Till osten hade den dock olika effekt. Den stackars Vacherolen försvann i tomma intet till det karaktäristiska vinet men till de båda mögelostarna fungerade den finfint, allra godast blev vinet till Ostarnas Konung – Brie de Meux. Jag längtar redan till nästa jul.

Följ mig även på Invinitum

Under helgen som var jobbade jag på Älska Mat Mässan i Malmö som värdinna för Gustibus Sommelierutbildning. Fredagen var lite lugnare men lördagen var hysterisk. Kul att se så många intresserade av mat och vin. Dessvärre är några där av en annan anledning. Att vara dryga, leka fina i kanten (vad nu det har med mat och vin att göra?) och få alla andra likasinnade att tro de är genuint intresserade. Trams. Men jätteroligt att träffa de som verkligen var intresserade, vilket som tur var övervägde i antal.

Det fanns mycket gott att stoppa i munnen och en hel del coola grejer att svalka strupen med som exempelvis parmesan från Möllans Ost och Freixenet Malvasía 2001, eller oliver fyllda med mandlar till en Sherry Fino. Gudomligt, sagolikt och förbannat enkelt men så gott, är den bästa beskrivningen. Men idag ska jag lämna pris (pris ännu okänt) till helgens roligaste kommentar:

Jag och Anders står och säljer vinprovningar då ett ungt par i 20-års åldern närmar sig med uppsnoffsig och skittöntig attityd varav Anders frågar om de inte ska vara med på Cavaprovningen: ”Öhh nej, vi kom precis hem från Spanien så jag tror inte det” fick vi till svar.  Jag tappade hakan. Hur korkad får man bli? Lönt att vara dryg. Dagens ungdomar… Jag garvade gott och jag kunde bara konstatera att världen skulle vara en bättre plats om fler var som mig.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

I hjärtat av Alavesa, kring staden Elciego, plockas druvorna till detta vin som görs på 90 % viura och 10 % malvasía. Bodegan som tillverkar vinet, C.V.N.E, är en av Riojas äldre bodegor och grundades redan 1879, trots detta har vinet en ungdomlig och modern fräschör över sig. Vinet har jäst på nya amerikanska fat och har sedan legat på sin jästfällning för att ge vinet dess karaktär.

Färgen är vackert halmgul och doften är ren och aromar av gul frukt, vanilj, jäst och solmogna citrusfrukter tillsammans med en antydan till fat ger näsan en bra beskrivning på vad det är för typ av vin vi har i glaset.

Strukturen byggs upp av nätta fattanniner, en frisk syra och en viss eldighet som inte stör. Vinet är medelfylligt och torrt med fina aromer av gul frukt, en liten brödighet, vanilj och en blygsam ton av smör kommer i smaken. Det är mjukt, runt och har en bra avslutning som lämnar kvar en behaglig oljig känsla med torra citrustoner.

Ett vin från Rioja i klassisk tappning men med en modern touch som passar fint tillsammans med halstrade pilgrimsmusslor med blomkålspuré och en fräsch, syrlig sallad.

Följ mig även på Fresh Magazine

Blandy’s Colheita 2001 Malmsey, art. nr 7833, 129 kr. Den sötaste madeiran av dem alla som är gjort på enbart malvasía druvor, varav namnet Malmsey. Det som spills i glaset är simmigt med en nötbrun färg med lite gröna stick. Aromen är ren och stor med tydliga inslag av brända mandlar, nougat, kanderat socker och torkad frukt såsom russin och dadlar. Det är ett fylligt, mycket sött vin där man återfinner aromerna i smaken. Trots att det är så sött så har det en fantastisk syra som håller vinet uppe och när det fyller munnen så är det inte en efterhängsen klibbig sötma som finns kvar utan en sval och angenäm söt friskhet.

Frangelico art. nr 610, 199 kr. Denna italienska hasselnötslikör som får småflickorna att dansa kring bordet har en gul färg och näsan bjuder på en generös och öppen doft av hasselnötter, nougat och grädde. Den är mycket söt, rund och fyllig med hasselnötterna och nougaten som är påtagliga i smaken.

Följ mig även på Fresh Magazine