I Italiens nordostligaste region, Friuli-Venezia Giulia, ligger området Cividale del Friuli vid foten av Alpernas mäktiga toppar och vid gränsen till Slovenien, där hittar vi även den familjeägda vingården Azienda Agricola Altùris. En gård vars viner är trovärdiga med en ung krispighet och druvrena toner.

Det här vinet tillverkas av Traminer Aromatico, samma druva som Gewürztraminer, men det här är vinet är inte lika blommigt och aromatiskt som viner av den här druvan ofta är. Traminer är en druva att älska eller hata sägs det, men om ni tillhör den sistnämnda gruppen har ni nu chansen att lära känna denna karaktärsfulla druva som även ger eleganta viner och kanske ändra uppfattning.

I glaset spills en ljust gul färg med drag åt blek citronsaft. Dofterna är något diskreta, dock mycket druvtypiska och lätt aromatiska där jag hittar rosor, litchi, mango, kryddor, fläder, lime, mineral och solmogen citron. Syran är härligt uppfriskande, vinet är torrt, medelfylligt och fruktigt med aromer som går igen i smaken. Det är ett ungt vin med fin balans som är något återhållsamt och svalt vilket gör vinet mycket elegant.

Perfekt till sushi och heta asiatiska rätter eller väl kylt ute på terrassen en solig sommardag! Det här vinet är verkligen något som jag varmt rekommenderar, både till inbitna ”traminerfans” för att visa er en svalare sida av druvan och till er som egentligen inte köper dessa viner för att ni tycker att de är för mycket, det här vinet är inte påträngande alls. Ni kommer förstå vad jag menar när ni öppnar flaskan och smakar, och njuter. Vinet beställer ni enkelt här.

Följ mig även på Invinitum

Fjortisrumpa har jag passerat för länge sedan men det betyder inte jag har gått ifrån de barnsliga termerna mamma- och pappasjuk. Det här är en sådan söndag.

Förutom att det alltid är varmt, kärleksfullt och så många skratt i mina föräldrars hus där Harley dessutom trivs som fisken i vattnet lagas det alltid sagolikt läckra godsaker i deras kök.

Längtan efter mammas nybakade muffins är enorm denna regniga dag (trots att klockan bara är nio). För att inte tala om pappas egenfångade (såklart) och hemmarökta fisk som självklart alltid njuts tillsammans med ett vin tillverkad av druvan Gewürztraminer. Het etiopisk kycklinggryta brukar också hamna på bordet och sköljs då ner med en halvtorr riesling. Och det här är bara några av de smakligheter som så ofta serveras. Tyvärr så ses vi alldeles för sällan.

Jag älskar mina föräldrar och saknar dem jättemycket (inte bara deras mat) men jag tror ändå att mamma och pappa saknar Harley mest. Ni förstår, när gamlingarna får barnbarn är inte längre deras egna barn det primära. Men det gör inget och inte heller är det så illa som det kanske låter (man hamnar i ett ganska bra förhandlingsläge då man numer kan deala om lillskiten).

Det jag försöker säga är att nu när vi drar vårt flyttlass mot väst kanske ni kan fundera på att ta er lite söderut? Tänk vad många trevliga middagar vi skulle kunna ha och föreställ er så mycket tid ni skulle kunna ha med lillan. Bra va?

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Kräftskivan är en traditionell svensk fest i samband med att säsongen för fiskandet av de läckra havsdjuren drar igång under sensommaren och hösten. Liksom midsommar är det ett accepterat fylleslag som oftast råder och mycket har vi att tacka de näringsfattiga djuren för detta. Liten mängd näring tillsammans med mycket alkohol har ofta den effekten.

I folkmun, men även hos branschmänniskor, heter det att de utsökta kräftorna är väl salta och söta för att passa till vin, vilket är ett oerhört märkligt uttalande då sötma och sälta brukar balansera upp det mesta. Dessa kommentarer handlar helt enkelt om felaktigheter, för att inte kalla det för inkompetenta och fullkomligt dåraktiga bedömningar. Men visst får man tänka till både en och två gånger innan man köper vinet till kräftfesten men vem har sagt att det ska vara lätt? Svårast är nog att bryta gamla traditioner. I det här fallet att kräftorna alltid ska serveras med öl och nubbe.

Kräftan bjuder på sötaktigt kött vilket väger upp sältan tillsammans med en kryddighet som på flera sätt gör det möjligt att ackompanjera olika viner till. Sötma, sälta och syra (plus lite bitterhet, för att inte nämna umami) är den perfekta kombinationen och med det så är väl gåtan om vin till kräftor löst.

Ett vitt vin som är halvtorrt är att föredra där sötman i vinet väger upp det söta kräftköttet och de Bartoli är en sådan skapelse från Australien. Det tillverkas av de aromatiska druvsorterna gewürtstraminer och riesling som här bjuder på solmogen, tropisk frukt med fin syra och smakfull sötma. Till de dilldränkta djuren passar denna vita alldeles förträffligt. Att det är ett snyggt kort till ett grymt pris gör ju inte affären sämre.

Eller varför inte lyxa till det och spilla en halvtorr champagne i glaset? Veuve Clicquot gör en finstämd champagne med diskreta bubblor, snygg syra, där fin gul frukt och toner av nötter är framträdande.  De stackars djuren får sig inte bara en värdig begravning utan vi erhåller även en mycket trevlig upplevelse.

Föredrar man istället att dricka rött vin till, vilket är underskattat och förmodligen inte det självklara valet, skulle jag välja en fruktig, mjuk och bärig spansk crianza med fin vaniljton. Conde de Valdemar är en ren och snygg urtypisk sådan från Rioja och jag ska förklara varför denna stil av vin fungerar så fint.

Vanilj och dill ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt, vilket också förklarar varför man ibland hittar dill i doften på många spanska viner. Lagringsbenämningarna crianza, reserva och grand reserva ligger alla på fat och oftast då på de amerikanska som medför vaniljtoner (och dill) till aromen. Varav skaldjurens dillkryddighet, sälta och sötma fungerar perfekt med crianzans mjuka och rödfruktiga vaniljton. Dessutom klaffar vinet utmärkt till de smakrika hårdostarna som så oftast serveras till.

Till er som stundar en kräftskiva och som vågar prova något nytt lovar jag er en ny smakupplevelse, förhoppningsvis lite inspiration och därtill blir ni en erfarenhet rikare. Fyllan kommer på köpet. Så länge ni fyller på av den goda drycken som finns i flaskorna vill säga.

På sidan här bredvid under Vintips, hittar ni ”Vin till kräftskivan”.

Följ mig även på Fresh Magazine

Veuve Clicquot, 379 kr, art. nr 7421. Denna “Gula Änka” är full av liv och rörelse. Med sin nyans av gult, en doft som är ren med aromer av citrus, mandel och mogna gula äpplen charmar den i alla fall mig, lägg där till de vackra bubblorna som sprudlar i glaset. Den här champagnen är halvtorr och medelfyllig med en mycket frisk syra där aromerna kommer tillbaks och som vägs upp av en balanserad sötma.

Conde de Valdemar 2006, 79kr, art. nr 12659. Är klassikern att lita på med sin skolboksmässiga stil. Vinet är mörkrött och har en ren, ganska tydlig doft av mogna jordgubbar, körsbär tillsammans med en fin fat- och vaniljton. Syran är bra, fattanninerna mjuka och runda, frukttanninerna likaså. Ett medelfylligt vin, rakt och enkelt, som fungerar enastående till de goda skaldjuren med sin saftiga fruktighet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Snittar med salami och brie, samt tunnbrödsrullar med färskost, hackad gräslök och rostbiff

Crémant de Bourgogne Rosé

♥

Hummersoppa med hembakad foccacia

De Bortoli 2009 Gewürztraminer Riesling

♥

Rimmad torskrygg på bädd av bladspenat, cocktailtomater och brytbönor med färskpotatis

Jean Leon Magnolia 2008

♥

Passionsfruktscheesecake med halloncolli och citronmeliss

Château Menota 2007

Följ mig även på Fresh Magazine

På lördag ska vi fira Magnus (som fyller år på måndag) hos goda vänner och vi har nu äntligen lyckats komma överens om en meny. Ni tror väl inte att Magnus får bestämma bara för att han fyller år? Glöm det.

Kalix löjrom med rödlök och crème fraiche

Champagne

♥

Kryddig hummersoppa

Halvtorr Gewurztraminer

♥

Rådjursfilé med murkelsås och hasselbackspotatis à la 80´s

Modern Rioja

♥

Osttallrik med getost, kittost, prästost och grönmögel

Fyra viner från menyn

♥

Passionsfruktscheesecake

Sauternes

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag älskar ost. Jag älskar vin. När vi tre är tillsammans är det som en förförisk trekant i himmelriket. Vi har väl alla hört det berömda franska uttrycket ”Osten får vinet att sjunga”? Miljoner fransmän kan inte ha fel.

Syrlig getost går utmärkt ihop med en frisk och fruktig Sauvignon Blanc, antingen från Marlborough, Nya Zeeland eller från Sancerre i Loire, Frankrike. Om ni vill ha lite variation och se hur enkelt smaker och upplevelser förändras rostar ni en bit bröd och förgyller getosten med lite honung. Sauvignon Blanc vinet byts nu ut till ett lite fetare, fylligare och fatat vin, en vit Bourgogne är ett säkert kort. De söta, brödiga och syrliga smakerna i osten gifter sig tillsammans med vinets fatkaraktär och gör underverk. Enligt gammal fransk tradition ska getosten ätas mellan Påsk och Alla Helgona, då getterna producerar sin bästa mjölk.

Kittost är som dess själsfrände, att älska eller att hata. Kittosten kan variera från gul-orange-röd och osten som främst görs på komjölk får sin vackra färg genom att man regelbundet tvättar den med en saltlösning för att påskynda mognadsprocessen. En av de vanligaste kittostarna är Munster som har sitt ursprung från Alsace där munkar började tillverka osten under medeltiden, men inte förrän 1969 fick osten sin AC, skyddad ursprungsbeteckning. Munster trivs tillsammans med traktens karaktärsfulla vita vin gjort på gewurztraminer där de två starka karaktärerna finner varandra i en vacker vals.

Svensk, lagrad hårdost av komjölk håller världsklass och svenskarna är även de som äter mest hårdost i hela världen. Den ost som är mest känd utanför landets gränser är Västerbotten som utvecklades av mejerskan Eleonora Lindström borta i Burträsk 1871. Karaktären är aromatisk med en lätt kryddighet och viss sötma som bäst njuts tillsammans med en klick kvittenmarmelad och ett lätt, fruktigt rödvin där vinets fruktsötma och mjuka stil tämjer den lagrade osten. En Pinot Noir från Nya Världen, en Rioja Crianza eller ett vin från de bättre Cru-byarna i Beaujolais är bara några förslag.

Grönmögelosten har sin självklara roll på osttallriken och en av de mer kända är Stilton. Denna engelska ost med sin distinkta smak och sitt mytomspunna ursprung började tillverkas runt 1730-talet och är namnskyddat sedan dess. Stilton är gjord på komjölk och sägs ha uppkommit på puben ”The Bell In” i den pittoreska staden Stilton norr om Cambridge, medan andra hävdar att den inte alls kommer därifrån. Med sin harmoniska sälta, gräddiga fetma och tydliga karaktär finns det ett hav av olika drycker som snällt väntar på sin tur, gemensamt för alla är att de ska vara fylliga, kraftiga och söta eller ha en livlig syra med en balanserad sötma. Vintage Port eller LBV Port är fantastiskt, likväl decembermånadens glögg. Ett berömt vin vars druvor angripits av ädelröta är sagolikt, någon som hört talas om Sauternes? Eller varför inte en söt Moscatel? Vi åker vidare till Loire, Alsace och Tyskland där de skördar sina druvor sent och gör makalösa viner, dessutom gör vi ett stopp i Champagne och njuter grönmögelosten med ett mousserande vin som fått sig en rejäl dos av sötad dosage.

Det behöver inte vara så svårt att kombinera ost och vin, bara man tänker på att olika typ av ost också kräver varierande karaktär på vin. För att göra det väldigt enkelt för sig kan man kombinera geografiskt, man väljer helt enkelt ut en viss typ av ost och matchar det tillsammans med det vin som produceras i området. Peace of cake.

Följ mig även på Fresh Magazine

Gewurztraminer heter druvan som med fördel kan avnjutas till denna typ av mat. Karaktären på en gewurztraminer brukar beskrivas som mycket aromatisk, kryddig och parfymerad, en relativt låg syra med en benägenhet att producera ett högt sockerinnehåll vilket i sin tur leder till ett vin med relativt hög alkohol. Det ger viner med mycket karaktäristiska dofter och smaker. Vinerna som druvan producerar faller inte alla i smaken, antingen älskar man den och höjer den till skyarna eller så gillar man den inte alls. Tillhör man den sista gruppen tycker jag i alla fall att man kan ge denna bångstyriga men otroligt charmiga druva en chans att glänsa, genom att servera vinet tillsammans med råvaror som rökt lax, rökt korv, rökt ål. Det fungerar även väl med kittost eller till det asiatiska köket om vinet har lite sötma. Galet gott.

Gustave Lorentz Réserve 2008, art. nr 5244, 89 kr. En druvtypisk gewurztraminer från Alsace. Vinet är klart med lite guldgula toner, doften är ren, stor och aromatisk där blommor, litchi, persika och honung framträder. Ett torrt, medelfylligt vin med avrundad syra och med de aromatiska och blommiga inslagen som återkommer. Ett fruktigt vin med en angenäm blommig avslutning.

Comtés d’Isenbourg 2007, art. nr 2187, 107 kr. Även detta vin är från Alsace och mycket druvtypisk. Färgen är vackert gyllene och doften är ren och mycket framträdande, parfymerad och kryddig. Aromer av en sommaräng, kryddor, rosor, aprikos och citrus. Vinet är torrt och medelfylligt, det har något högre syra och är mer välbalanserat och fruktigt med aromer som kommer tillbaks i smaken, rosor, aprikos, citron och en kryddighet. Eftersmaken är lång och elegant vilket skvallrar om att producenten gjort ett bra jobb.

Som sagt, denna druva är att älska eller att hata, det finns inte många som landar någonstans mitt i mellan. Det som är fascinerande med denna druva är att vad man än tycker om dess karaktär så lämnar den ingen oberörd.

Följ mig även på Fresh Magazine

Julen närmar sig med stormsteg och med det flera veckor fyllda av frosseri, viktökning och ångest. Om vi bara hade skippat hälften av det vi stoppar i oss under denna tid hade världen sett bättre ut. Istället för att njuta och göra något minnesvärt av julbordet, som innehåller en hel del fantastiska råvaror, blir det till en matförnedring utan dess like, där den som lyckas äta mest och bli fullast vinner årets pris – en kyss av årets feta julgris. Gratulerar!

För att få till det perfekta julbordet krävs det en del fantasi men framför allt att man bryter mot uråldriga traditioner, dryckestraditioner. Just det som verkar vara så svårt under högtider. Jag vill att folk ska förstå att det finns annat att dricka till julbordet än öl och snaps, jag tycker att det är på tiden att vi skapar nya intressanta traditioner, med det uppnå spännande upplevelser och komma till andra insikter.

Jag skulle här nedan vilja presentera ett antal jultallrikar, (drycken som nämns nedan presenteras utförligare under mina vintips), där vi går ifrån den traditionella buffén och istället får godbitarna av julmaten serverat som en 8-rätters meny med olika drycker till, utspritt över hela dagen. En gastronomisk upplevelse som är betydligt fräschare, roligare och jag kan garantera att man mår bättre av det. Bort med buffén och fram med jultallrikarna, behåll öl och snaps till de rätter där det behövs men plocka fram vinet där det krävs.

Aperitif

Skippa den söta, tunga, smakrika glöggen med mandlar och russin tillsammans med pepparkakor. Alla dessa starka kryddor, konsistenser och smaker utgör ett hot mot de kommande smakupplevelserna. Jag börjar istället med en torr, sval champagne som är frisk, fruktig och förförisk, Mailly Grand Cru och så spar jag glöggen till ett senare tillfälle, ett bättre tillfälle.

Jullunch

Den första tallriken består av inlagd sill, löksill och matjessill tillsammans med några kokta ägghalvor. Till det väljer jag att dricka en torr Manzanilla Fina. De jästiga inslagen med aromer av gröna oliver, mandlar och den underbara känslan av hav i drycken sitter bra tillsammans med den klara sillens smaker. Manzanillan är så lätt och elegant att den oerfarne aldrig skulle tro att det är sherry vi pratar om.

In kommer den krämiga sillen, mina absoluta favoriter är senapssill och basilikasill, tallriken rymmer även här en ägghalva och nu även lite potatis, gravad lax med hovmästarsås får också plats. I glaset har jag en Nils Oscars Pils som lockar med sin aromatiska humle- och maltkaraktär, den friska citrustonen väger upp beskan och den har en fyllighet att matcha maten med. Jag sköljer ner de förträffliga havsdjuren med en Aalborg Jubileums Akvavit, brännvinets påtagliga kryddning med dill gifter sig med senapen och den avrundade sötman är vackert avvägd. För allt i världen, kyl inte ner snapsen så att den tappar all sin karaktär och arombild, en iskall snaps serverad i ett frostat glas kan med fördel bytas ut mot ren vodka, ett fåtal hade märkt skillnad.

Julmellanmål

Den nygriljerade skinkan serveras på knäckebröd med en stor klick skånsk grov senap. Less is more. Till detta väljer jag en vit Bourgogne, Les Sétilles. Den är torr, medelfyllig, mycket frisk med en pigg syra, bra med citrusfrukt och gröna äpplen, fin fatkaraktär och en lång mineralisk eftersmak. Syran i senapen balanseras av syran i vinet och fatkaraktären i vinet kommer till sin rätt med det ljusa köttets lite söta och brödiga griljering.

Julmiddag

Rökt lax, rökt ål och rökta charkuterier. Starka smaker som verkligen kräver en smakrik och kraftfull dryck så jag väljer en torr, aromatisk och blommig gewurztraminer från Alsace, Comtes d’Isenbourg. Den speciella rökta karaktären framhävs och balanseras med vinet som har tillräckligt med kropp och personlighet. Två starka kandidater som tillsammans drar jämt och dessutom gör det riktigt bra.

Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv med lite rödbetsallad. Denna mat i all ära, men bara lite av varje, det blir betydligt godare och man slipper bli så däst av dessa relativt tunga rätter. Till er som föredrar rött vin rekommenderar jag ett lätt-medelfylligt fruktigt och bärigt vin, det ska vara mjukt och runt och inte göra så mycket väsen av sig, då blir det som bäst. Ett vin från Beaujolais eller en pinot noir är ett bra alternativ. Jag personligen tillhör dem som gärna dricker vitt till denna typ av mat och till de söta, runda och feta smakerna i maten kommer en halvtorr riesling att fungera alldeles utmärkt, bra fyllighet och mycket frukt balanseras av en skarp syra som skär genom den feta konsistensen.

Risgrynsgröt, denna gröt som kan varieras i oändlighet. Den bättre varianten enligt mig är den som inte är så söt och som har en härligt frisk och syrlig citrussås att ringla över, använd färsk citronsaft och spill i en skvätt citronlikör för att liva upp. Till denna mäktiga, gräddiga härlighet väljer jag ett bedårande vin från Loiredalen. Moulin Touchais 1995. Det är sött, har en mycket livlig syra med underbar mogen frukt. Balans, elegans och komplexitet. Man säger att kärlek inte går att köpa för pengar, men i det här fallet är det just det man gör och gentemot vad man får så är det också nästan gratis. En söt champagne med sin mogna fruktighet och pigga syra hade också fungerat, likaså den balanserade citronlikören som gett såsen lite skärpa.

Julens osttallrik. Välj ut era favoriter och gör en minnesvärd ost- och vinprovning av det, om det finns några viner kvar från lunchen och middagen vill säga. Här kommer även den bortglömda glöggen in och spelar en viktig roll. På tallriken har jag valt en mild syrlig getost, kletar lite honung på och sköljer ner med en stor klunk av den vita bourgognen. Plockar fram gewurztraminern som fungerar perfekt tillsammans med kittostens starka smaker och en svensk lagrad västerbottenost njuts tillsammans med det mjuka, fruktiga röda vinet. Avslutningsvis så spills glöggen i glaset, Dufvenkrooks X-Mas Delight, och grönmögelosten är inte långt borta. Om det mot förmodan finns någon söt champagne kvar kan även den med fördel drickas till mögelosten.

Gottetallriken

Väntar jag en bra stund med men när det väl serveras blir det inget onödigt frossande (allt är relativt, speciellt så här vid jul) i ett hav med sötsaker utan en tallrik med de finaste pralinerna, knäck, nougat, brända mandlar och en liten skål med chokladmousse serveras vid sidan av där toppen är täckt med rostade hasselnötter. Här plockar jag fram den sötaste madeiran av dem alla, Malmsey. Den söta, simmiga drycken är fylld av aromer och smaker av kanderat socker, russin, choklad och nötter vilket fungerar ypperligt till mitt valda gottebord. Vinet är gjort av de finaste Malvasía druvorna som växer på Madeira, den vulkaniska regnskogsön har en fantastisk benägenhet att producera druvor med en skyhög syra, vilket verkligen behövs för att balansera denna sockerbomb. Frangelico, den berömda hasselnötslikören från Italien, hade även den kommit till sin rätt.

Kaffet serveras och det är dags att smälta maten, drycken och intrycken som detta julbord bjudit på. Kvällen avslutas, efter att kaffet är uppdrucket såklart, med en rökig maltwhisky eller varför inte plocka bort alla fördomar och locka med en lagrad höglandstequila istället?

Josh Groban förgyller dagen med sin gudomliga stämma, det vita snötäcket ligger vackert på marken och inne i det varma huset fylls rummen av skratt, familjens kärlek genomströmmar hela kroppen och träffar mig rakt i hjärtat. Det är vacker och underbart så att det förslår. Det är mitt perfekta julbord.

Följ mig även på Fresh Magazine