Kräftskivan är en traditionell svensk fest i samband med att säsongen för fiskandet av de läckra havsdjuren drar igång under sensommaren och hösten. Liksom midsommar är det ett accepterat fylleslag som oftast råder och mycket har vi att tacka de näringsfattiga djuren för detta. Liten mängd näring tillsammans med mycket alkohol har ofta den effekten.

I folkmun, men även hos branschmänniskor, heter det att de utsökta kräftorna är väl salta och söta för att passa till vin, vilket är ett oerhört märkligt uttalande då sötma och sälta brukar balansera upp det mesta. Dessa kommentarer handlar helt enkelt om felaktigheter, för att inte kalla det för inkompetenta och fullkomligt dåraktiga bedömningar. Men visst får man tänka till både en och två gånger innan man köper vinet till kräftfesten men vem har sagt att det ska vara lätt? Svårast är nog att bryta gamla traditioner. I det här fallet att kräftorna alltid ska serveras med öl och nubbe.

Kräftan bjuder på sötaktigt kött vilket väger upp sältan tillsammans med en kryddighet som på flera sätt gör det möjligt att ackompanjera olika viner till. Sötma, sälta och syra (plus lite bitterhet, för att inte nämna umami) är den perfekta kombinationen och med det så är väl gåtan om vin till kräftor löst.

Ett vitt vin som är halvtorrt är att föredra där sötman i vinet väger upp det söta kräftköttet och de Bartoli är en sådan skapelse från Australien. Det tillverkas av de aromatiska druvsorterna gewürtstraminer och riesling som här bjuder på solmogen, tropisk frukt med fin syra och smakfull sötma. Till de dilldränkta djuren passar denna vita alldeles förträffligt. Att det är ett snyggt kort till ett grymt pris gör ju inte affären sämre.

Eller varför inte lyxa till det och spilla en halvtorr champagne i glaset? Veuve Clicquot gör en finstämd champagne med diskreta bubblor, snygg syra, där fin gul frukt och toner av nötter är framträdande.  De stackars djuren får sig inte bara en värdig begravning utan vi erhåller även en mycket trevlig upplevelse.

Föredrar man istället att dricka rött vin till, vilket är underskattat och förmodligen inte det självklara valet, skulle jag välja en fruktig, mjuk och bärig spansk crianza med fin vaniljton. Conde de Valdemar är en ren och snygg urtypisk sådan från Rioja och jag ska förklara varför denna stil av vin fungerar så fint.

Vanilj och dill ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt, vilket också förklarar varför man ibland hittar dill i doften på många spanska viner. Lagringsbenämningarna crianza, reserva och grand reserva ligger alla på fat och oftast då på de amerikanska som medför vaniljtoner (och dill) till aromen. Varav skaldjurens dillkryddighet, sälta och sötma fungerar perfekt med crianzans mjuka och rödfruktiga vaniljton. Dessutom klaffar vinet utmärkt till de smakrika hårdostarna som så oftast serveras till.

Till er som stundar en kräftskiva och som vågar prova något nytt lovar jag er en ny smakupplevelse, förhoppningsvis lite inspiration och därtill blir ni en erfarenhet rikare. Fyllan kommer på köpet. Så länge ni fyller på av den goda drycken som finns i flaskorna vill säga.

På sidan här bredvid under Vintips, hittar ni ”Vin till kräftskivan”.

Följ mig även på Fresh Magazine

Veuve Clicquot, 379 kr, art. nr 7421. Denna “Gula Änka” är full av liv och rörelse. Med sin nyans av gult, en doft som är ren med aromer av citrus, mandel och mogna gula äpplen charmar den i alla fall mig, lägg där till de vackra bubblorna som sprudlar i glaset. Den här champagnen är halvtorr och medelfyllig med en mycket frisk syra där aromerna kommer tillbaks och som vägs upp av en balanserad sötma.

Conde de Valdemar 2006, 79kr, art. nr 12659. Är klassikern att lita på med sin skolboksmässiga stil. Vinet är mörkrött och har en ren, ganska tydlig doft av mogna jordgubbar, körsbär tillsammans med en fin fat- och vaniljton. Syran är bra, fattanninerna mjuka och runda, frukttanninerna likaså. Ett medelfylligt vin, rakt och enkelt, som fungerar enastående till de goda skaldjuren med sin saftiga fruktighet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag och min nyblivne man började redan hemma hos mamma och pappa med en flaska rött till lunchen, sen drog vi ett par öl i bilen på väg till flygplatsen som två fjortisar.

Väl inne på flygplatsen beställdes en flaska vitt vin, en Bouchard Chardonnay, som inte gjorde mer än att hålla ruset i en fortsatt, lätt uppåtgående kurva. Skitäckligt med andra ord så en cider beställdes in som blandvatten för att på något sätt förbättra smaken. Resultatet är fortfarande oklart.

Vi fortsatte med några öl till, det var ju inte vårt fel att flyget var försenat, och med tanke på min flygrädsla hinkade jag det mesta jag kom över. Väl uppe i luften dracks det upp en hel liter (?) Pommery Champagne. Finns en anledning att tårarna sprutade betydligt mer på flygturen hem till Sverige, ja just det, promillen var inte i närheten så hög.

Bra runda under fötterna landade vi ganska sent på flygplatsen i Palma där en kort busstur tog oss till hotellet och vi lyxade med en raggardusch, bytte om till lättare kläder för att sedan dra ut i byn.

Hittade ett hak som hette Parrilla Buenos Aires där vi började med en kall inhemsk öl, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på, sen korkade vi upp en flaska Lagunero Crianza 2006 från Ribera del Duero och in kom 300 gram grillad entrecote på var sin planka. Inget annat. Bara kött, precis som vi ville ha det.

Det finns en anledning varför jag älskar Spanien. Det är enkelt, rustikt och så jävla gott.

Med tanke på att jag var på semester fördes inga anteckningar om vare sig mat eller vin, utan det som blev kvar i mitt minne är det ni får, vill säga. Kanske lika bra.

Följ mig även på Fresh Magazine

Snittar med salami och brie, samt tunnbrödsrullar med färskost, hackad gräslök och rostbiff

Crémant de Bourgogne Rosé

♥

Hummersoppa med hembakad foccacia

De Bortoli 2009 Gewürztraminer Riesling

♥

Rimmad torskrygg på bädd av bladspenat, cocktailtomater och brytbönor med färskpotatis

Jean Leon Magnolia 2008

♥

Passionsfruktscheesecake med halloncolli och citronmeliss

Château Menota 2007

Följ mig även på Fresh Magazine

Lite senare tittade Lotta och Maia in för några söta pussar och de får man aldrig nog av kan jag tala om, så bättre blev det.

Följ mig även på Fresh Magazine

Men, under sommaren konsumeras det friskt av alkoholhaltiga drycker och svenska köket bjuder på mycket inlagd sill, gräddfil med nyklippt gräslök och självklart färskpotatis, till det ska det drickas bärs och skålas i snaps, men det finns andra alternativ för er som föredrar vin. Så vad dricker vi då till sillen?

Till den klara sillen är en torr sherry från soliga Andalusien i södra Spanien ett utmärkt komplement. Manzanillan från hamnstaden Sanlúcar de Barrameda är torr, fantastiskt lätt och mycket elegant med en frisk syra och antydan till havstoner i karaktären. Tio Pepe Fino är en annan valmöjlighet, även den helt torr men något fylligare i smaken. Jäst, bröd, mandel och grönt äpple slåss om uppmärksamheten, munnen reagerar på lättheten och den pigga syran. Lite rundare än manzanillan men fortfarande fjäderlätt och smakfullt med ett bra avslut. Båda två är briljanta till sillen.

När sommarens alla grillfester stundar finns det mängder av drycker som kan avnjutas. Grillar ni fisk, kyckling eller ljusare kött är ett fylligt vitt vin med fatkaraktär ett fantastiskt komplement. Tillhör ni dem som älskar fruktig, smörig, fatlagrad och balanserad chardonnay är Bonterra Chardonnay från USA ett ypperligt förslag. Likväl en klassisk Bourgogne eller Simonsig Chardonnay från Sydafrika med rostad fatkaraktär och tropisk frukt som imponerar i kvalitet och har en snygg prislapp, därtill förpackad med den behändiga skruvkorken.

Väljer ni att lägga lamm på grillen som kryddats med vitlök, timjan och rosmarin vilket serveras med rostade rotfrukter, röstar jag på ett vin från norra Rhônedalen, Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage, det är relativt fylligt, smakrikt och kryddigt, men mjukt och välbalanserat med en schysst syra som hänger med.

Till mörkare grillrätter med smakrika tillbehör och en rödvinsreduktion plockar jag fram en stor, fruktig och muskulös charmör från Priorat i nordöstra Spanien. Finca el Puig är ett vin som bjuder på mycket torkad frukt, läder och mörka bär, den är generös och yppig med fina mognadstoner som fungerar förträffligt till de mustiga smakerna.

Sist men inte minst vill jag önska er alla en trevlig sommar. Ta hand om varandra, njut av de fina dagarna och glöm för allt i världen inte bort att svalka strupen. Som sagt, gott vin i stora klunkar är som balsam för själen.

Följ mig även på Fresh Magazine

En intensiv blåröd nyans färgar glaset och doften är ren såväl som generös och återspeglar mörka bär och frukter, fat och kaffe tillsammans med franska örter.

Vinet har en fin syra, polerad och mjuk tanninstruktur med viss beska. Det är fylligt och kryddigt med saftig frukt där mörka bär, fat och örter åter igen är aromerna som framträder. Vinet sköljer genom munnen och smaken stannar kvar hyfsat länge.

Ett mjukt, runt och mustigt vin som man lätt tar till sig, balanserat och välgjort i dess prisklass. Sommarens röda grilltjut som man alltid kan plocka fram till mörkare kött hemma hos familjen Björklund-Sattler.

Följ mig även på Fresh Magazine

När det spills i glaset når en vacker laxrosa färg ögat där dragen går åt orange. Det första man lägger märke till är eldigheten som sticker lite i näsan, sen kommer aromer av röda bär som slånbär och tranbär men även fänkål, anis och örter.

Vinet är torrt med en snygg syra och har en angenäm bitterhet, däremot är eldigheten lite väl efterhängsen. Det är medelfylligt med aromer av röda bär, anis och örter som träder fram igen. Smaken sitter i relativt länge.

Den rosa drycken kommer förmodligen bättre till sin rätt med en fräsch ceasarsallad där sältan i maten kan trolla bort eldigheten en aning. Lite obalanserat för att drickas som det är men däremot är det ett fantastiskt bra matrosé.

Följ mig även på Fresh Magazine

Leth’s Have Pink 2009, 85 kr, 94236. En österrikare som tillverkas av de inhemska druvorna zweigelt och blauburger. Producenten är välkänd för att göra bra viner till en schysst pris och det här är inget undantag. Vinet bjuder på en fin rosa färg och aromerna som speglas i näsan är röda bär, örter, mineral och grapefrukt. Det är torrt, lätt och bärigt med vass syra och en mineralisk, läskande avslutning. Drick som apéritif eller till lättare sallader och primörer som färsk sparris, vårlök och brytbönor.

Valle Reale Vigne Nuove Cerasuolo 79 kr, 2242. Kommer från Italienska Montepulciano d’Abruzzo och görs på druvan med samma namn. I glaset är det en mörkrosa färg med blå inslag som förför och doften är tämligen stor där körsbär, hallon och röda vinbär framträder. Ett fylligare och smakrikare vin vilket går fint ihop med matigare rätter som grillad fisk eller kyckling med en fräsch sallad.

Louis Bernard 2009, 118 kr, 94227. Är klassikern från Tavel i södra Rhône och druvorna som används är de berömda sydfranska grenache, syrah, cinsault, mourvèdre och clairette. Det har en ljusröd färg med blå ton, doften är generös och mycket fruktig med inslag av röda bär, körsbär, tranbär och örter. Det är torrt och fruktigt, balanserat och elegant. Servera till grillad lax eller smakrik kyckling med syrliga grönsaksanrättningar.

Följ mig även på Fresh Magazine

Dess stamfader är Frankrike som ligger långt före andra länder gällande både produktion och konsumtion. Det är också här i Frankrike vi hittar de klassiska områdena som tillverkar rosé, vi pratar om Loire, det sydfranska Provence och Tavel i södra Rhône. Undantaget från Frankrike hittar vi förbi gränsen och över Pyrenéerna i det nordspanska distriktet Navarra som också räknas till rosévinets vagga.

De senaste åren har trenden att dricka rosévin banat vägen för dess enorma framgångssaga och det faktum att det rosa vinet gjort succé, inte bara i Sverige utan världen över, har både varit på gott och ont. Den stora efterfrågan på drycken har gjort att hyllorna fullkomligt exploderat av bulkviner som förpackats i både papp, box och petflaska för att sedan fånga konsumentens öga i färgglada omslag.

Den taskiga kvaliteten är en av anledningarna till vinets dåliga rykte, oförtjänat om ni frågar mig. Dessutom lever många i den felaktiga bubblan att rosévin passar till allt. Det gör det inte. Rosévin får olika karaktär, precis som det röda och vita vinet, beroende på växtplats, druvsort och vilken metod som används vid framställningen. Det de har gemensamt världen över är att de som regel ska drickas unga, men inte ens det är längre en självklarhet. Så i djungeln av rosa drycker har nu apan hittat sina favoriter som kan läsas under Vintips här bredvid, om en stund, några dagar eller när solen gått ner.

Följ mig även på Fresh Magazine