Chardonnay är en av världens mest kända druvsorter. Ber man någon nämna en grön druva så svarar förmodligen 90 procent ”Chardonnay”, och det spelar nog heller ingen roll vem man frågar. Hur har då denna druva kommit att bli så populär? En bra fråga som jag inte tänker besvara här, men en av anledningarna kan vara att den kommer i så många olika skepnader.

Rena, friska mineraliska viner med citrus och äppeltoner i exempelvis Chablis, fatlagrade tyngre viner med toner av smörkola, nötter och mogen citrus i Bourgogne eller kanske aromer av exotiska gula frukter med avrundad syra och viss eldighet från heta områden utanför Europa? Det vi kan lära oss utav det här är att druvan är transperant, det vill säga att den tar åt sig mycket av sin växtplats och ändrar karaktär efter vinifikation.

Det här vinet kommer från nordvästra Italien från ett litet distrikt som gränsar mot slovenska gränsen, Orientali del Friuli och jag tror att vinet har de egenskaperna och den karaktär som folk förväntar sig att en Chardonnay ska ha. Vilka det nu egentligen är. En mycket ljust halmgul färg spills i glaset med rena aromer av grönt äpple, citron och en ton av smörblomma. Vinet är torrt och medelfylligt men en frisk syra och en oljig munkänsla med aromer av mineral, grapefrukt, citrus, honungsmelon och äpple. En härlig längd som bjuder på en uppfriskande citruston.

Oekad Chardonnay av bra kvalitet som visar druvtypiskhet, fräschör och charm. Njut vinet tillsammans med grillad torskrygg, skirat smör och citrussallad, det gjorde jag och det var fantastiskt gott. Köp vinet här.

Följ mig även på Invinitum

Så hette Bourgogneprovningen som hölls av Mr Öhman på Gustibus för ett tag sedan. Vi gick igenom fyra vita viner och fyra röda och den mycket intressanta provningen fick mig att ändra uppfattning om vinerna från Bourgogne. Väldigt lärorikt.

Vi började med NV Perle de Vigne, Crémant de Bourgogne, Louis Bouillot, 89 kr, art nr 7688, som är ett mycket trevligt (och billigt) mousserande vin från Bourgogne. Bubblorna är små och moussen krämig. Syran frisk med raka och fruktiga aromer av grönt äpple, citrus, en del mineral och nätta brödtoner. Fruktigt, balanserat och perfekt start på denna kväll.

Chablis Domaine de la Boissonneuse 2008, 155 kr, art. nr 5624. Vinerna från Chablis är oftast dyra och det här är inget undantag. Ett gulgrönt vin med vass syra och aromer och smaker av rök, mineral, gul mogen frukt och citrus. Snustorrt och stramt, okomplicerat, friskt och fräscht. Men inte för 155 kr.

Mâcon-Villages Chardonnay 2008, Blason de Bourgogne, 73 kr, art. nr 2295. Här är doften mer uttalad med exotisk gul frukt, ananas, mineral, vanilj och en viss smörighet visar sig. Syran är pigg men vinet är fruktigare och fylligare med en rundare karaktär och med mer solmogna gula aromer. Nätta fattanniner anas och längden är hyfsad. Småtrevligt och gott. I hög grad prisvärd.

Meursault 2007, Domaine Vincent Bouzereau, 299 kr, art. nr 12677. Först när jag doftade på vinet trodde jag att det var defekt, det var någonting som jag inte kunde sätta fingret på men som kan beskrivas som pruttlukt (?). Massor av krutrök, banan, vanilj, kolaremmar och en del animaliska toner hittades också. I munnen var vinet oerhört mjukt och fruktigt med smöriga och lite nötiga aromer tillsammans med fina fattanniner och livlig syra. Efter en tid i glaset utvecklas mango, papaya, hasselnöt och popcorn. Från början tyckte jag mest att den var konstig med sen så efter lite luft förbättrades vinet till en möjlig favorit. Kan mycket väl vara så att det jag inte kunde sätta fingret på helt enkelt var karaktären som kändes främmande då jag dricker alldeles för lite Bourgogner.

Bourgogne Pinot Noir Terres de Famille 2007, Domaine Vougeraie, 169 kr. Det första röda vinet för kvällen. Mycket ljust blåröd färg. Aromer av röda bär som jordgubbar och hallon framträder med en liten kryddighet. Mjuk, bärig och lätt med fin syra. Inte så mycket att säga om vinet förutom att den inte är värd sina pengar.

Pommard 2007, Albert Bichot, 249 kr art. nr 2240. Doften är något mer utvecklad med mörkare bär som vinbär och körsbär. Även en viss krydda hittas. När vinet når munnen får jag mig (eller alla som var med på provningen) en ordentlig käftsmäll. Vilket vin! Fat- och frukttanninerna fullkomligt exploderar i hela munnen tillsammans med en skyhög syra. Torrt, strävt och alldeles för ung. Myten om att alla röda viner från Bourgogne är snälla och mjuka lämnades i lokalerna i Malmö.

Volnay Carelle Premier Cru 1998, 390 kr. Nu så händer det grejer. Färgen är ljus men drar åt tegelnyanser och vinets aromer speglas av övermogna jordgubbar, torkad frukt, höstlöv, skog och svamp med en mogen bärighet. Vinet är relativt mjukt med väl integrerade tanniner. Syran är fin och eftersmaken är lång och sitter i tillsammans med en värmande bett i slutet, någon på provningen utbrast att det påminde om ”röd chilihetta”, mitt i prick. Väldigt trevligt vin.

Corton Grand Cru 2000, 395 kr, art. nr 94709. Ett ljust brunt vin med stor doft av mogna röda bär, körsbär, jordgubbar och plommon. Läder och köttiga nyanser gick också att urskilja. Något kryddig med en del sekundära toner tillsammans med en avrundad syra, sammetslena tanniner och grymt komplexa aromer och smaker. Mjukt, intensivt med en gudomlig längd och snygg beska som sitter kvar med övermogna bär och frukter hur länge som helst. Jag är i himlen, och biljetten var jävligt billig. Kärlek, sex och Rock ’n’ Roll i en och samma flaska, inte trodde jag att jag skulle hitta det i Bourgogne.

Följ mig även på Invinitum

Man började prata om vinerna från den nordfranska regionen redan på 800 talet men på den tiden var de stilla och hade inte alls något högt anseende ute i världen. Statusen kom först i början av 1700-talet då de berömda bubblorna kom in i bilden, eller in i flaskan rättare sagt. Av en slump.

Under de kalla vintermånaderna buteljerade vinbönderna sina viner i godan tro om att alkoholjäsningen var avslutad. Men icke. När solens strålar successivt började värma höjdes temperaturen och jäsningen startade igen, den här gången i flaskan. Bönderna förbarmade sig över det förstörda vinet i buteljen som dessutom exploderade och orsakade inte bara skada utan även hysteri, men man lärde sig att kontrollera jäsningen och till slut även tycka om det sprudlande vinet. Världens kanske mest älskade dryck hade fötts.

Champagne är en region i norra Frankrike, alltså inte en vinstil utan ett mousserande vin från området (typ vinstil numer) där lite fler än 300 byar delar på dryga 30 000 hektar vinodling. Champagne vilar på en kalkrik jordmån och har en medeltemperatur på strax över tio grader vilket bland annat gör vinrankorna väldigt utsatta för det kyliga vädret och den befarade vårfrosten, men man motarbetar detta genom en mycket gammal metod där man använder sig av eldar i vingårdarna. Eldarna tänds längst utkanten av vinfälten och driver bort fukten och den frost som försöker angripa de känsliga stockarna, en väl beprövad och synnerligen effektiv teknik.

Druvorna man använder sig av för att producera champagne är i huvudsak den gröna Chardonnay samt de två blå Pinot Noir och Pinot Meunier. Tillverkar man champagnen med enbart Chardonnaydruvor kallas den för en Blanc de Blancs och gör man de sagolika bubblorna enbart med blå druvor benämner man vinet Bland de Noirs. Det tillverkas även en liten del stilla vin i detta mytomspunna landskap och dessa rariteter går under namnet Coteaux Champenois. Om det är någon som vill prova. Grand Cru är den högsta klassificeringen och tilldelas bara de byar med de absolut bästa lägena, Premier Cru är näst i rang och sen finns det givetvis en hel rad andra termer som exempelvis Cuvée, Vintage och Prestige så det är bara för er att börja utforska vad Champagne har att erbjuda lagom till nyår.

De sista dagarna på året närmar sig nämligen. Ytterligare ett år åt hävderna som sparkas ut då det kommande ska vigas in. Vissa firar med familj, andra med vänner och somliga firar med både och. Det finns de som firar själva och så de förstås som inte firar alls men den gemensamma nämnaren är väl ändå vad de dricker när timmen är slagen. Jag pratar såklart om de 50 miljoner bubblorna som vi finner i buteljen. Det är få drycker som är så väl förknippade med fest, glitter och glamour som champagnen och så har det varit i alla tider. Det ses som en lyx som oftast bara njuts vid speciella tillfällen, enligt mig är livet alldeles för kort för att endast dricka champagne vid dessa utsedda tidpunkter men vi kan väl i alla fall börja med nyår. Prislappen må sluta på en högre siffra men det är värt varenda krona då upplevelsen kostar betydligt mer. Mer än pengar någonsin kan erbjuda.

Följ mig även på Invinitum

Macià Batle grundades 1856 men är idag en Bodega med modern touch samtidigt som man värnar om de gamla traditionerna. Här gör de en Blanc de Blanc på den inhemska druvan Prensal Blanc och på den internationellt klingande Chardonnay. Bodegan tillverkar både röda och vita viner och har fått ett flertal internationella och nationella utmärkelser.

Binigrau är en relativt ny bodega på Mallorca som dessutom är ekologisk, vilket lockar fler och fler anhängare. Även här producerar man både rött och vitt vin. En bodega att hålla utkik efter i framtiden om ni frågar mig.

Bodega Son Prim. Jag och Magnus lyckades komma över en flaska Son Prim Cabernet Sauvignon när vi var i Cala Mayor och jag kan nästan garanterat att denna fruktmättade Merlot är minst lika trevlig. Lite rundare och mjukare med en mer lättillgänglig frukt skulle jag tro. Dessutom finns både Merlot och Cabernet i systembolagets beställningssortiment.

Jag har sagt det förut men det är värt att nämna igen: Mallorca är verkligen på frammarsch med sina naturkära bodegor och dess inhemska viner.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag såg att det var så nu och då måste man väl göra en liten notering om detta? Så, jag får väl gratulera mig själv till ett år här på InVintage och firar med det jag har i glaset helt enkelt som idag är en favorit i repris, Elephant Hill Chardonnay 2009. Skål då.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Champagne Lanson Rose Label, art. nr 7495, 369 kr. Denna bubblande dryck är ljusrosa och går åt det laxfärgade hållet. Doften är ren med röda vinbär, jordgubbe, krutonger och jäst samt är vinet torrt och medelfylligt med en schysst syra. Moussen är fin, jag hittar lite knäckiga toner i sällskap med de röda bären och det är mycket friskt där eftersmaken är behaglig med en lätt bränd ton.

Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000 La Chablisienne, art. nr 95866, 215 kr.  Det gyllene vinet bjuder på en stor utvecklad doft där popcorn, vanilj, kola och sötmogna gula äpplen får mina smaklökar att vattnas. Det är fylligt och torrt med balanserad syra i fin harmoni med gräddiga aromer tillsammans med en hel del citrus. Eftersmaken är mycket lång, krämig och elegant. Delikat, välgjort och läckert. Jag är kär.

Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy 2008, art. nr 5460, 129 kr.  En finstämd, dock ganska diskret, pinot noir med ljust röd färg och ren doft av hallon, lingon, körsbär, gräs och en viss kryddighet gemensamt med en lätt rostad karaktär. Ett medelfylligt vin med sammetslen tanninstruktur, putsad syra och örtiga aromer som kommer tillbaks med den fina bärigheten. Kryddigt, bärigt och friskt med viss längd.

Finca Monasterio Baron de Ley 2005 (ny årgång på systemet; 2007, art. nr 73327, 203 kr). En av mina favoritproducenter i Rioja gör här ett fruktkoncentrerat och tempranillodominerat vin (80 % tempranillo och 20 % cabernet sauvignon) med mycket röda körsbär, plommon och björnbär, fin vaniljton och en generös kropp. Syran är bra och tanninerna många men hyfsat mjuka och väl integrerade i vinet. Ett modernt, fylligt och generöst vin där kryddigheten, fatkaraktären och de mörka bären ihop med de sekundära aromerna och smakerna som tobak och mocka gör det här vinet mycket publikt. En modern Rioja i sin fruktiga prakt.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag och min nyblivne man började redan hemma hos mamma och pappa med en flaska rött till lunchen, sen drog vi ett par öl i bilen på väg till flygplatsen som två fjortisar.

Väl inne på flygplatsen beställdes en flaska vitt vin, en Bouchard Chardonnay, som inte gjorde mer än att hålla ruset i en fortsatt, lätt uppåtgående kurva. Skitäckligt med andra ord så en cider beställdes in som blandvatten för att på något sätt förbättra smaken. Resultatet är fortfarande oklart.

Vi fortsatte med några öl till, det var ju inte vårt fel att flyget var försenat, och med tanke på min flygrädsla hinkade jag det mesta jag kom över. Väl uppe i luften dracks det upp en hel liter (?) Pommery Champagne. Finns en anledning att tårarna sprutade betydligt mer på flygturen hem till Sverige, ja just det, promillen var inte i närheten så hög.

Bra runda under fötterna landade vi ganska sent på flygplatsen i Palma där en kort busstur tog oss till hotellet och vi lyxade med en raggardusch, bytte om till lättare kläder för att sedan dra ut i byn.

Hittade ett hak som hette Parrilla Buenos Aires där vi började med en kall inhemsk öl, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på, sen korkade vi upp en flaska Lagunero Crianza 2006 från Ribera del Duero och in kom 300 gram grillad entrecote på var sin planka. Inget annat. Bara kött, precis som vi ville ha det.

Det finns en anledning varför jag älskar Spanien. Det är enkelt, rustikt och så jävla gott.

Med tanke på att jag var på semester fördes inga anteckningar om vare sig mat eller vin, utan det som blev kvar i mitt minne är det ni får, vill säga. Kanske lika bra.

Följ mig även på Fresh Magazine

McManis Viognier 2008, 89 kr, art nr 6290. Är den vita amerikanen från varma Kalifornien som bjuder på en halmgul färg med en ren och ganska eldig näsa. Solmogen citrus och exotisk frukt med viss nötighet är aromerna man finner i näsan. Syran är relativt mjuk, nätta fattanniner hjälper till att bygga upp vinet tillsammans med en medelfyllig, gul och sötmogen frukt. Det är torrt och lite oljigt med en kryddig avslutning. Perfekt till den grillade laxen i sommar.

Picos do Couto Reserva 2007, 88 kr, art. nr 6700. Portugisen som lurade mig. Jag trodde att det var ett generiskt Rhônevin med dess kryddiga, om än lite klumpiga, vitpeppriga doft. I vilket fall ett vin gjort på mesta delen syrah? Icke. Kan ha gjort att bröllopsplaneringen gjorde mig förvirrad (?). Vinet har en blåröd färg och aromerna skvallrar om mycket frukt med peppar, örter och mörka bär som är framträdande. Den fräscha syran håller vinet på banan tillsammans med påtagliga fat- och frukttanniner, ett medelfylligt vin med viss mognad som är klockrent till det grillade lammet med sin robusta men charmiga kryddighet gjort på de inhemska druvorna Touriga Nacional, Tinta Roriz (Tempranillo) och Alfrocheiro.

Följ mig även på Fresh Magazine

Men, under sommaren konsumeras det friskt av alkoholhaltiga drycker och svenska köket bjuder på mycket inlagd sill, gräddfil med nyklippt gräslök och självklart färskpotatis, till det ska det drickas bärs och skålas i snaps, men det finns andra alternativ för er som föredrar vin. Så vad dricker vi då till sillen?

Till den klara sillen är en torr sherry från soliga Andalusien i södra Spanien ett utmärkt komplement. Manzanillan från hamnstaden Sanlúcar de Barrameda är torr, fantastiskt lätt och mycket elegant med en fin syra och antydan till havstoner i karaktären. Tio Pepe Fino är en annan valmöjlighet, även den helt torr men något fylligare i smaken. Jäst, bröd, mandel och grönt äpple slåss om uppmärksamheten och munnen reagerar på lättheten. Lite rundare än manzanillan men fortfarande fjäderlätt och smakfullt med ett bra avslut. Båda två är briljanta till sillen.

När sommarens alla grillfester stundar finns det mängder av drycker som kan avnjutas. Grillar ni fisk, kyckling eller ljusare kött är ett fylligt vitt vin med fatkaraktär ett fantastiskt komplement. Tillhör ni dem som älskar fruktig, smörig, fatlagrad och balanserad chardonnay är Bonterra Chardonnay från USA ett ypperligt förslag. Likväl en klassisk Bourgogne eller Simonsig Chardonnay från Sydafrika med rostad fatkaraktär och tropisk frukt som imponerar i kvalitet och har en snygg prislapp, därtill förpackad med den behändiga skruvkorken.

Väljer ni att lägga lamm på grillen som kryddats med vitlök, timjan och rosmarin vilket serveras med rostade rotfrukter, röstar jag på ett vin från norra Rhônedalen, Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage, det är relativt fylligt, smakrikt och kryddigt, men mjukt och välbalanserat med en schysst syra som hänger med.

Till mörkare grillrätter med smakrika tillbehör och en rödvinsreduktion plockar jag fram en stor, fruktig och muskulös charmör från Priorat i nordöstra Spanien. Finca el Puig är ett vin som bjuder på mycket torkad frukt, läder och mörka bär, den är generös och yppig med fina mognadstoner som fungerar förträffligt till de mustiga smakerna.

Sist men inte minst vill jag önska er alla en trevlig sommar. Ta hand om varandra, njut av de fina dagarna och glöm för allt i världen inte bort att svalka strupen. Som sagt, gott vin i stora klunkar är som balsam för själen.

Följ mig även på Fresh Magazine

När vi kom fram till tävlingslokalen satt det en stor lapp på hissen och jag trodde givetvis att hissen var trasig. Det hade varit så typiskt, fem våningar upp och jag kan garantera att vattnet gått av ansträngningen, men Rune klappade mig på axeln och sa ”jag har varit med på 27 förlossningar, så det är lugnt”. Hissen sattes äntligen i rörelse och jag tog en lättnadens suck.

Framför oss fick vi en flight med sex olika viner, tre vita och tre röda. Det värsta man kan göra på en sådan här provning är att redan från början bestämma sig för vad det är för vin man har i glaset. Det är så svårt att få bort det man först tänkt på att man automatiskt blir färgad, det absolut bästa är att ”ta vinet för vad det är” som mina gamla lärare på Gustibus alltid predikade och det fungerar faktiskt.

Det första vinet är blekt gult och visar lite tendens på bubblor som sedan försvinner. Doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med tuttifrutti-aromer, mycket päron, grön melon, gröna äpplen, jäst och en hint av vitpeppar. Smaken är lätt och byggs upp av en livlig syra där aromerna kommer tillbaka. Jag var först inne på en Albarino från Rias Baixas men aromerna av vitpeppar som framträdde mer och mer fick oss slutligen att skriva en Grüner Veltliner från Wachau, Österrike. Det var en Grüner från Kamptal, Österrike. Fan.

Glas nummer två har en ljusgul färg med lite högre densitet. Den rena, medelstora doften bjuder på en aromatisk framtoning där citrus, äpple, grape, mineral och en rökighet är framträdande, syran är mycket pigg och smaken lätt blommig med en lång mineralisk avslutning. En Riesling från Rheingau, Tyskland är vårt förstahandsval vilket det också är.

I det sista vita glaset möts vi av en liten djupare gul färg där doften är ren, relativ stor med mycket citrus, gröna äpplen, mineral och en nätt nötig ton. Syran är livlig, mineraltonerna framträdande, gröna äpplen och citrus kommer tillbaks. Däremot inga fattanniner som man kunde tro att det skulle vara efter att ha doftat på vinet. En Chardonnay från Chablis, Frankrike är vårt val som även visar sig vara det korrekta svaret.

När vi går över på de röda vinerna hittar vi ett ljust rött vin med lite bruna nyanser i det första glaset. Doften är ren, medelstor med aromer av körsbär, läder, fat, röda bär, charkuterier och en viss rökighet. Redan här har vi nästan bestämt oss för vad det är men smakar på det och får det vi tror bekräftat. Syran är skyhög, fattanninerna kärva och strama, de bittra aromerna av sura körsbär, rökt fläsk, läder och en röd bärighet för tankarna till norra Italien. Så vi gissar på en Nebbiolo från Piemonte. Vi är så säkra på vår sak att vi knappt får fram ett andrahandsval. Vår kaxighet belönade sig då det var rätt.

Det andra röda vinet är rött med en del blå toner, doften är ren och stor med en framträdande svartvinbärsdoft, mycket mörka bär, fat, mint och en hel del gröna toner. Smaken är medelfyllig med en bra syra och fin tanninstruktur där de mörka bären kommer tillbaks tillsammans med eukalyptus och grön paprika. Druvan måste vara en Cabernet Sauvignon. Vi sätter South Australia, Australien som första alternativ och Mendoza, Argentina som andra. Det visar sig att vi återigen gjort ett klokt val.

Glas nummer sex är en riktig egoboost då man doftar lite lätt och vet vad det är, så som man absolut inte ska göra. Men jag lyckas återta kontrollen och gå tillbaks till det enda rätta, metodiken. Vinet är djuprött med blå toner och doften ren, stor och kryddig med aromer av mörka bär, charkuterier, jord, örter och vitpeppar. Smaken är medelfyllig, lite stram, bra syra med aromer som kommer tillbaks där kryddigheten och vitpepparen är framträdande. Vi måste vara i norra Rhônedalen, närmare bestämt i Crozes-Hermitage och druvan som gömmer sig i glaset är förstås Syrah. Så säkra på vår sak att ett andraalternativ inte kom på tal. Tackar gudarna för att vi hade rätt även på denna.

Det blev ändå en hyfsat lyckad tävling men med många väldigt duktiga medtävlare som imponerade starkt och då är jag inte så lätt att imponera på. På det första vinet velade vi en stund om det kunde vara från Niederösterreich men vi gick längre in i djungeln och valde mellan Wachau och Kamptal där Wachau slutligen hamnade på papperet. Ett beslut som kan ha kostat oss vinsten. Jag tackar i alla fall Rune (som by the way är asgrym) för möjligheten och håller alla tummar för att prestationen räcker till regionsfinal.

Följ mig även på Fresh Magazine