Jag och min nyblivne man började redan hemma hos mamma och pappa med en flaska rött till lunchen, sen drog vi ett par öl i bilen på väg till flygplatsen som två fjortisar.

Väl inne på flygplatsen beställdes en flaska vitt vin, en Bouchard Chardonnay, som inte gjorde mer än att hålla ruset i en fortsatt, lätt uppåtgående kurva. Skitäckligt med andra ord så en cider beställdes in som blandvatten för att på något sätt förbättra smaken. Resultatet är fortfarande oklart.

Vi fortsatte med några öl till, det var ju inte vårt fel att flyget var försenat, och med tanke på min flygrädsla hinkade jag det mesta jag kom över. Väl uppe i luften dracks det upp en hel liter (?) Pommery Champagne. Finns en anledning att tårarna sprutade betydligt mer på flygturen hem till Sverige, ja just det, promillen var inte i närheten så hög.

Bra runda under fötterna landade vi ganska sent på flygplatsen i Palma där en kort busstur tog oss till hotellet och vi lyxade med en raggardusch, bytte om till lättare kläder för att sedan dra ut i byn.

Hittade ett hak som hette Parrilla Buenos Aires där vi började med en kall inhemsk öl, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på, sen korkade vi upp en flaska Lagunero Crianza 2006 från Ribera del Duero och in kom 300 gram grillad entrecote på var sin planka. Inget annat. Bara kött, precis som vi ville ha det.

Det finns en anledning varför jag älskar Spanien. Det är enkelt, rustikt och så jävla gott.

Med tanke på att jag var på semester fördes inga anteckningar om vare sig mat eller vin, utan det som blev kvar i mitt minne är det ni får, vill säga. Kanske lika bra.

Följ mig även på Fresh Magazine

McManis Viognier 2008, 89 kr, art nr 6290. Är den vita amerikanen från varma Kalifornien som bjuder på en halmgul färg med en ren och ganska eldig näsa. Solmogen citrus och exotisk frukt med viss nötighet är aromerna man finner i näsan. Syran är relativt mjuk, nätta fattanniner hjälper till att bygga upp vinet tillsammans med en medelfyllig, gul och sötmogen frukt. Det är torrt och lite oljigt med en kryddig avslutning. Perfekt till den grillade laxen i sommar.

Picos do Couto Reserva 2007, 88 kr, art. nr 6700. Portugisen som lurade mig. Jag trodde att det var ett generiskt Rhônevin med dess kryddiga, om än lite klumpiga, vitpeppriga doft. I vilket fall ett vin gjort på mesta delen syrah? Icke. Kan ha gjort att bröllopsplaneringen gjorde mig förvirrad (?). Vinet har en blåröd färg och aromerna skvallrar om mycket frukt med peppar, örter och mörka bär som är framträdande. Den fräscha syran håller vinet på banan tillsammans med påtagliga fat- och frukttanniner, ett medelfylligt vin med viss mognad som är klockrent till det grillade lammet med sin robusta men charmiga kryddighet gjort på de inhemska druvorna Touriga Nacional, Tinta Roriz (Tempranillo) och Alfrocheiro.

Följ mig även på Fresh Magazine

Men, under sommaren konsumeras det friskt av alkoholhaltiga drycker och svenska köket bjuder på mycket inlagd sill, gräddfil med nyklippt gräslök och självklart färskpotatis, till det ska det drickas bärs och skålas i snaps, men det finns andra alternativ för er som föredrar vin. Så vad dricker vi då till sillen?

Till den klara sillen är en torr sherry från soliga Andalusien i södra Spanien ett utmärkt komplement. Manzanillan från hamnstaden Sanlúcar de Barrameda är torr, fantastiskt lätt och mycket elegant med en frisk syra och antydan till havstoner i karaktären. Tio Pepe Fino är en annan valmöjlighet, även den helt torr men något fylligare i smaken. Jäst, bröd, mandel och grönt äpple slåss om uppmärksamheten, munnen reagerar på lättheten och den pigga syran. Lite rundare än manzanillan men fortfarande fjäderlätt och smakfullt med ett bra avslut. Båda två är briljanta till sillen.

När sommarens alla grillfester stundar finns det mängder av drycker som kan avnjutas. Grillar ni fisk, kyckling eller ljusare kött är ett fylligt vitt vin med fatkaraktär ett fantastiskt komplement. Tillhör ni dem som älskar fruktig, smörig, fatlagrad och balanserad chardonnay är Bonterra Chardonnay från USA ett ypperligt förslag. Likväl en klassisk Bourgogne eller Simonsig Chardonnay från Sydafrika med rostad fatkaraktär och tropisk frukt som imponerar i kvalitet och har en snygg prislapp, därtill förpackad med den behändiga skruvkorken.

Väljer ni att lägga lamm på grillen som kryddats med vitlök, timjan och rosmarin vilket serveras med rostade rotfrukter, röstar jag på ett vin från norra Rhônedalen, Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage, det är relativt fylligt, smakrikt och kryddigt, men mjukt och välbalanserat med en schysst syra som hänger med.

Till mörkare grillrätter med smakrika tillbehör och en rödvinsreduktion plockar jag fram en stor, fruktig och muskulös charmör från Priorat i nordöstra Spanien. Finca el Puig är ett vin som bjuder på mycket torkad frukt, läder och mörka bär, den är generös och yppig med fina mognadstoner som fungerar förträffligt till de mustiga smakerna.

Sist men inte minst vill jag önska er alla en trevlig sommar. Ta hand om varandra, njut av de fina dagarna och glöm för allt i världen inte bort att svalka strupen. Som sagt, gott vin i stora klunkar är som balsam för själen.

Följ mig även på Fresh Magazine

När vi kom fram till tävlingslokalen satt det en stor lapp på hissen och jag trodde givetvis att hissen var trasig. Det hade varit så typiskt, fem våningar upp och jag kan garantera att vattnet gått av ansträngningen, men Rune klappade mig på axeln och sa ”jag har varit med på 27 förlossningar, så det är lugnt”. Hissen sattes äntligen i rörelse och jag tog en lättnadens suck.

Framför oss fick vi en flight med sex olika viner, tre vita och tre röda. Det värsta man kan göra på en sådan här provning är att redan från början bestämma sig för vad det är för vin man har i glaset. Det är så svårt att få bort det man först tänkt på att man automatiskt blir färgad, det absolut bästa är att ”ta vinet för vad det är” som mina gamla lärare på Gustibus alltid predikade och det fungerar faktiskt.

Det första vinet är blekt gult och visar lite tendens på bubblor som sedan försvinner. Doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med tuttifrutti-aromer, mycket päron, grön melon, gröna äpplen, jäst och en hint av vitpeppar. Smaken är lätt och byggs upp av en livlig syra där aromerna kommer tillbaka. Jag var först inne på en Albarino från Rias Baixas men aromerna av vitpeppar som framträdde mer och mer fick oss slutligen att skriva en Grüner Veltliner från Wachau, Österrike. Det var en Grüner från Kamptal, Österrike. Fan.

Glas nummer två har en ljusgul färg med lite högre densitet. Den rena, medelstora doften bjuder på en aromatisk framtoning där citrus, äpple, grape, mineral och en rökighet är framträdande, syran är mycket pigg och smaken lätt blommig med en lång mineralisk avslutning. En Riesling från Rheingau, Tyskland är vårt förstahandsval vilket det också är.

I det sista vita glaset möts vi av en liten djupare gul färg där doften är ren, relativ stor med mycket citrus, gröna äpplen, mineral och en nätt nötig ton. Syran är livlig, mineraltonerna framträdande, gröna äpplen och citrus kommer tillbaks. Däremot inga fattanniner som man kunde tro att det skulle vara efter att ha doftat på vinet. En Chardonnay från Chablis, Frankrike är vårt val som även visar sig vara det korrekta svaret.

När vi går över på de röda vinerna hittar vi ett ljust rött vin med lite bruna nyanser i det första glaset. Doften är ren, medelstor med aromer av körsbär, läder, fat, röda bär, charkuterier och en viss rökighet. Redan här har vi nästan bestämt oss för vad det är men smakar på det och får det vi tror bekräftat. Syran är skyhög, fattanninerna kärva och strama, de bittra aromerna av sura körsbär, rökt fläsk, läder och en röd bärighet för tankarna till norra Italien. Så vi gissar på en Nebbiolo från Piemonte. Vi är så säkra på vår sak att vi knappt får fram ett andrahandsval. Vår kaxighet belönade sig då det var rätt.

Det andra röda vinet är rött med en del blå toner, doften är ren och stor med en framträdande svartvinbärsdoft, mycket mörka bär, fat, mint och en hel del gröna toner. Smaken är medelfyllig med en bra syra och fin tanninstruktur där de mörka bären kommer tillbaks tillsammans med eukalyptus och grön paprika. Druvan måste vara en Cabernet Sauvignon. Vi sätter South Australia, Australien som första alternativ och Mendoza, Argentina som andra. Det visar sig att vi återigen gjort ett klokt val.

Glas nummer sex är en riktig egoboost då man doftar lite lätt och vet vad det är, så som man absolut inte ska göra. Men jag lyckas återta kontrollen och gå tillbaks till det enda rätta, metodiken. Vinet är djuprött med blå toner och doften ren, stor och kryddig med aromer av mörka bär, charkuterier, jord, örter och vitpeppar. Smaken är medelfyllig, lite stram, bra syra med aromer som kommer tillbaks där kryddigheten och vitpepparen är framträdande. Vi måste vara i norra Rhônedalen, närmare bestämt i Crozes-Hermitage och druvan som gömmer sig i glaset är förstås Syrah. Så säkra på vår sak att ett andraalternativ inte kom på tal. Tackar gudarna för att vi hade rätt även på denna.

Det blev ändå en hyfsat lyckad tävling men med många väldigt duktiga medtävlare som imponerade starkt och då är jag inte så lätt att imponera på. På det första vinet velade vi en stund om det kunde vara från Niederösterreich men vi gick längre in i djungeln och valde mellan Wachau och Kamptal där Wachau slutligen hamnade på papperet. Ett beslut som kan ha kostat oss vinsten. Jag tackar i alla fall Rune (som by the way är asgrym) för möjligheten och håller alla tummar för att prestationen räcker till regionsfinal.

Följ mig även på Fresh Magazine

1956 öppnade han sin egen restaurang, La Scala, som snabbt blev en av de mest populära krogarna i Hollywood. Längtan tillbaks till Katalonien och drömmen om en egen vingård blev dock för stor så han bestämde sig för att gå några kurser inom vinodling vid UC Davis i Kalifornien. Strax därefter flyttade han tillbaks till sitt älskade Katalonien, köpte upp 150 hektar och började plantera internationella druvsorter.

Hans första vin lanserades 1969, inte långt därefter var succén ett faktum och han gjorde sig snabbt ett namn som kvalitetsproducent med sina kraftiga och långlivade viner. Under tiden i Penedès blev han mycket god vän med Miguel Torres, en annan kvalitetsvinmakare i området, och mot slutet av sitt liv valde han att sälja sin vingård till Torres. 1994 avled den omtyckte och begåvade producenten.

Vingården består idag av 62 hektar där man odlar både klassiska franska druvor tillsammans med de spanska inhemska sorterna. Miguel Torres fortsätter att buteljera vinerna under namnen Jean Leon för att hedra minnet av sin gamle vän.

Vinet i flaskan består av 60 % Chardonnay och 40 % Xarel-lo som varsamt skördats för att sedan jäsa på rostfria ståltankar, efter jäsningen har man lagt över vinet på nya franska ekfat för att mogna i tre månader.

I glaset speglas en blekt halmgul färg, doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med aromer av citrus, gul mogen frukt, en liten fatton och vita ängsblommor.

Det är torrt och har en livlig, frisk syra med nätta fattanniner och en viss beska. Ett medelfylligt vin som är lite oljig och fet i sin avrundning, gul frukt, blommor och vanilj kommer tillbaks. Vinet är friskt, fruktigt och lätt att ta till sig och att tycka om, elegant och balanserat i sin tappning av den lägre prisklassen. Ett fynd.

Passar utmärkt till smakrika fisk- och skaldjursrätter. Grillad hummer med sallad och en sval citronvinegrett hade varit ett av mina favoritval.

Följ mig även på Fresh Magazine

Mousserande:

• Crémant de Bourgogne Rosé Brut
• Champagne de Pompadour

 Vitt:

• Laroche Chardonnay 2008
• Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009
• Jean Leon Magnolia 2008
• No 1 Edition Riesling Kabinett 2007

Rött:

• La Vignée Pinot Noir 2007
• Chateau Gratien Saumur Champigny 2006
• Cigarra Syrah Tinta Barroca 2007
• Club Privado Reserva Baron de Ley 2004
• Santa Helena Vernus Cabernet Sauvignon 2006

Följ mig även på Fresh Magazine

Det skålades i Raoul Collet, förmodligen systembolagets billigaste champagne och vi upptäckte, åter igen, vad lite vin man får för pengarna när det gäller champagne. En enkel, okomplicerad champagne med ganska oglamorösa bubblor som inte lämnar något större intryck men värt att provas om man inte har så höga krav.

Back to the 80´s med inspiration från 2000-talet. En skaldjurscocktail utan massa krämiga feta ingredienser, varav 2000-talet, utan en frisk och fräsch blandning av skaldjur med pressad citron, en hummersoppa vid sidan av och ett smakrikt parmesanstick sköljdes ner med Pierre Peters Blanc de Blanc Grand Cru 2001.

När de flesta äter kött på nyår, inget fel med det, fortsatte vi med torsk, vinägerfläsk, jordärtskockspuré och en rödvinssky. Till detta drack vi Le Volte, Ornellaias tredjevin som jag tidigare hyllat och som inte behöver någon vidare presentation. Vinet gjorde sig bra till maten, det var inte alls för fylligt och kärvt vilket man kan tro, utan det rökta salta sidfläsket och syran i såsen skänkte balans mellan mat och dryck.

Vi avslutade med en choklad- och nougatganache tillsammans med en syrlig passionfruktskräm. Himmelriket för mig. Det slutade inte där utan till desserten korkades det upp en österrikisk Trockenbeerenauslese från 1998 gjort på Chardonnay. Mycket märkligt druvval, men ett vin med en fantastisk gyllene färg, enorm fruktkoncentration och med en väl avvägd balans mellan sötma och syra.

Vid tolvslaget skålades det, förutom i alldeles för många minusgrader, i Pierre Peters Blanc de Blanc. Tyvärr blir inte recensionen speciellt givande då champagnen frös till is vid kanten av glaset. Grabbarna värmde sig med varsin cigarr och fröknarna darrade läpp, skakade knän och satt uppkrupna i soffan två minuter in på det nya året.

Det här måste vara den lugnaste nyår någonsin i mitt liv, trevligt sällskap, god mat och frestande dryck fick mig att på riktigt förstå att en fylla är så underskattat. Det enda som saknades för kvällen var alltså ett skönt rus. Sofistikerad som aldrig förr.

Följ mig även på Fresh Magazine

Så ytterligare ett år som snart gått, timmarna bara rinner ur mina händer och jag förstår inte vart dagarna tar vägen. Tiden bestående av frossa är i alla fall över och vi blickar framåt mot en mer sofistikerad och välbalanserad meny. I vilket fall för den kommande kvällen.

Fördrink:

Raoul Collet, Carte Noire Brut

Pierre Peters, Cuvée de Réserve, Blanc de Blanc Grand Cru

Förätt:

Skaldjurscocktail á la 80´s med hummersoppa och parmesanstick

Pierre Peters Les Chétillons, Blanc de Blanc Grand Cru 2001

Varmrätt:

Torsk med rödvinssky, vinägerfläsk och jordärtskockspuré

Ornellaia Le Volte, Toscana 2007

Dessert:

Choklad- och nougatganache med passionfruktskräm

Josef Andert Trockenbeerenauslese Chardonnay 1998

Vad som händer efter middagen är fortfarande oklart. Gissar på att det sofistikerade, om det någon gång infann sig (vilket jag betvivlar), är långt borta. Förmodligen kommer jag börja gäspa vid 22.00, bli irriterad på alla fulla människor omkring mig och dra täcket över huvudet efter vi skålat in det nya året i bubbel. För min del den sorten som är tillverkad för barn. Jippi.

Följ mig även på Fresh Magazine

Simonsig Chardonnay 2008, art. nr 2032, 88 kr. Denna sydafrikan från Stellenboch har en ljusgul färg och en generös doft åt det rostade hållet. Vi pratar nötter, vanilj, mycket gul mogen frukt som ananas och citrus. Vinet har en livlig syra och nätta fattanniner, det är torrt, medelfylligt och mycket fruktigt med en liten fatkaraktär och aromer av rostade nötter, mogen citron, gula äpplen och honung som även har en viss längd. Ett välgjort vin till ett bra pris.

Les Sétilles Bourgogne 2008, art. nr 5657, 139 kr. En klassisk generisk Bourgogne gjort av chardonnaydruvor som sedan delvis lagts på fransk ek. Färgen är ljusgul och har lite gröna stick. Doften är ren men ganska så tillbakadragen med aningar av citron, grape, lite fat och krita. Efter ett tag öppnar den upp sig lite och visar mer av sin fatkaraktär, vanilj och smörkola. Vinet är torrt och medelfylligt med en vass syra, snälla fattanniner och aromer som kommer tillbaks i smaken, grape, citron, vanilj och mineral. Friskt, fruktigt och tilltalande med en bra längd.

Följ mig även på Fresh Magazine

Orballo Albarino från Rías Baixas i nordvästra Spanien, art. nr 2696, 97 kr. Bodega La Val gör här ett torrt vin med en snygg syra, lätt till medelfylligt med nätta aromatiska aromer som blandas med ren gul frukt, citrus, persika och en liten grön ton som framträder på slutet. Ett fruktigt vin som passar alldeles utmärkt till lättare fiskrätter.

Bonterra Chardonnay 2007, Mendocino County, USA, art. nr 16632, 135 kr. Mycket fruktigt, medelfylligt torrt vin, bra syra med aromer av mogen tropisk frukt, smörkola, popcorn, kolaremmar och med en härlig vaniljsötma. Ett fint fatat som kommer till sin rätt först efter lite luftning och vid en serveringstemperatur som inte understiger 12 grader. Serveras till min favoriträtt: grillad torskrygg, hackat ägg, pepparrot och skirat smör.

Följ mig även på Fresh Magazine