Vi har precis lämnat Torreviejas långa sandstränder och beger oss norröver i gassande solsken och ljumma vindar. Vi sveper förbi karga landskap med höga berg och djupa dalar. Passerar universitetsstaden Alicantes imponerande hamn och milslånga strandpromenad för att sedan nå Benidorms respektfulla kärna med skyskrapor som sträcker sig upp i himmelen, pulserande stadsliv och berusningen som råder längst kuststräckan. Slutligen kommer vi fram till vårt mål, bodegan Enrique Mendoza i distriktet DO Alicante, en av de absolut bästa i området.

Regionen Valencia på Spaniens östkust vetter mot Medelhavet och består av tre DO distrikt: Valencia, Utiel-Requena och Alicante där alltså det sistnämnda producerar de främsta vinerna. Regionen har länge förknippats med bulkviner av dålig kvalitet men har de senaste åren gjort en ordentlig uppryckning, moderniserat vingårdarna och börjat fokusera på kvalitet istället får kvantitet. En utveckling som på många håll visar sig i ambitiösa producenter med riktigt bra viner som resultat. Det är även tillåtet att producera cava i regionen.

I Alfaz del Pí, femton minuters bilfärd norr om turisttäta Benidorms höga tempo, ligger Enrique Mendoza. Vingården grundades 1989 och drivs idag av José, mer känd som Pepe, och Julián Mendoza (sönerna till Enrique), de fokuserar på internationella druvsorter  och kvalitet där frukten får stå främst. Den röda inhemska druvan Monastrell planterades så sent som för fyra år sedan. Efter att vingården etablerat sig i området ville man utvecklas ytterligare och bestämde sig därför för att utöka sina planteringar och köpte upp land i Villena, som ligger i den nordvästra delen av Alicante, men all vinifikation och lagring sker i Alfaz del Pì. Idag odlas de vita druvsorterna Chardonnay och Moscatel i Alfaz del Pí och i Villena odlar man de röda Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Noir, Petit Verdot, Shiraz och Monastrell. Vinerna odlas helt enligt ekologiska principer och alla vinerna säljs under DO Alicante och med Enrique Mendoza som signatur.

När vi åker upp på uppfarten till vingården möts vi av bländande modern arkitektur och grönskande omgivningar. Solen börjar gå ner över de mäktiga bergstopparna i väst och allt är bedårande och fängslande vackert. Vi parkerar bilen och möts av Magda Devesa, en avslappnad tjej med skinn på näsan och med en passion av sällan skådat slag. Vi promenerar bland vinfälten, känner och doftar på jorden där rankorna växer, tittar oss fascinerat omkring där allt är så genuint och förtrollande. Jag får alltid samma känsla. Att spatsera på vingårdar ger mig ett otroligt lugn och en enorm sinnesro. Vi fortsätter genom bodegans vineri, vidare ner i vinkällaren där vi möts av hundratals fyllda ekfat och rundturen avslutas med en vinprovning ute i den blomstrande trädgården.

Enrique Mendoza Chardonnay 2011: Halmgul färg med en medelstor doft av gula frukter där ananas, mogen citron, stjärnfrukt och vit grapefrukt slår igenom tillsammans med grönt äpple, vita blommor, omogen aprikos och mineral. Vinet är torrt och medelfylligt med en mycket frisk syra, en oljig munkänsla, aromer som återkommer i smaken är äpplen och citron, grapefrukt och mineral. En viss stjärnfruktbeska i avslutet.

Enrique Mendoza Crianza Monastrell-Merlot 2009: Djup blålila färg med en relativt stor och fruktig doft av röda solvarma bär som körsbär, plommon och vinbär. Torkade kryddor, choklad och rostade ekfatstoner är också framträdande. Vinet är medelfylligt, friskt och med många men snälla fat och frukttanniner. I smaken är det mer de mörka frukter som styr tillsammans med en påtaglig kryddighet och viss eldighet. Fruktigt, kryddigt och intressant med en viss kakaobeska i avslutet. Vinet produceras av 50 % Merlot och 50 % Monastrell.

Enrique Mendoza Reserva Cabernet Sauvignon-Shiraz 2007: Djup röd färg. Medelstor doft av mogna moreller, övermogna jordgubbar, rostade ekfat, multna höstlöv, mineral och kryddor som lavendel och timjan. Medelfylligt med en läskande syra, många men väl integrerade fat- och frukttanniner. Koncentrerad frukt där solmogna mörka bär dominerar med kryddiga och peppriga toner, övermogna röda bär och en rostad fatton. Långt pepprigt avslut.

Enrique Mendoza Estrecho 2007: Djup och tät mörkröd färg. Stor och fruktig doft av solvarma bär som svarta vinbär, körsbär och plommon. Mineral och färska kryddor som salvia och lavendel, viol, kakao och en lätt rostat ton framträder också. Vinet är fylligt, eldigt och oerhört fruktkoncentrerat. Frisk syra och många påtagliga frukt- och fattanniner, Kraftfullt, komlext och koncentrerat. Vinet produceras av 100 % Monastrell, och druvorna plockas från rankor som är över 80 år gamla, vilket ger lite frukt men desto mer koncentrerade druvor. Namnet ”Estrecho” betyder smal och kommer från att druvorna till detta vin plockas på den smalaste delen av vingården. En praktexempel på en rött, modernt kraftpaket från Alicante.

Enrique Mendoza Santa Rosa Reserva 2008: Mörkröd färg med en liten ljusare nyans i kanterna. Medelstor och elegant doft av mogna röda bär som vinbär och körsbär, solvarma jordgubbar, plommon, mineral och en rostad ekfatston, något pepprig. Relativt fylligt med aggressiva tanniner som kommer att mjukna efter några år i flaskan. Frisk syra och fruktkoncentrerad i smaken där mogna röda och mörka bär, kryddor och ekfat står i fokus. Strukturerat med en lång eftersmak. Vinet produceras av 70 % Cabernet Sauvignon, 15 % Merlot och 15 % Shiraz. Traditionell och elegant som vinner på några års lagring. Vinet är en hyllning till Enrique Mendozas mor. Rosa Cortes Devesa.

Enrique Mendoza Dolç 2006: Tät mörkröd färg, Uttalad doft av mogna bär som jordgubbar och körsbär även torkade frukter som russin och dadlar tillsammans med torkade kryddor, kaffe och kakao. Vinet är fylligt och sött men en välbalanserad syra. Mjuka, välintegrerade tanniner och oerhört fruktkoncentrerat. Långt avslut. Vinet produceras av 50 % Pinot Noir och 50 % Monastrell. Druvorna får sitta kvar på rakan till maximal mognad har uppnåtts, skördas första veckan i december, jäser sedan i ståltankar och flyttas sedan över till amerikanska fat där de ligger i några år för komplexitet och mognad. Naturligt sött vin.

Glöm inte bort att vinerna kanske inte alls doftar och smakar på samma sätt hemma i Sverige som på plats, svårast var ändå att bedöma färgen så den får ni ta med en nypa salt. Det är väldigt lätt att svepas med i stunden och förföras av den intressanta historien och det magiska landskapet där intrycken och upplevelsen är total…

Carlos San Pedro är ägare till Bodegas y Viñedos Pujanza och vintillverkning har följt hans släkt i många generationer. De fokuserar på kvalitet och liten produktion och druvorna plockas från mycket specifika vingårdar, alla med olika mikroklimat anpassade för just den druvan som växer där. Vingårdarna ligger precis vid foten av Sierra Cantabria i regionen Rioja, Spanien. Bodegan ligger i deldistriktet Alavesa och är av den moderna Riojaskolan där frukt och koncentration får gå i täten och där de amerikanska faten bytts ut till de franska. För ett litet tag sedan fick jag möjligheten att prova två av deras deras fantastiska viner.  

Pujanza 2007 DOCa: Tät, mörkröd färg. Stor, uttalad doft av mörka körsbär och plommon. Kola, kryddor och kakao tillsammans med marsipan och färska örter. Relativt fyllig, frisk syra och många påtagliga och sträva fat- och frukttanniner. Fruktigt och kompakt i modern tappning. Bra avslut. Mycket trevlig. Viña Española har årgång 2008 av detta vin.

Pujanza Norte 2007 DOCa. Tät, mörkröd och intensiv färg. Stor fruktig, blommig och komplex doft av lavendel och syrén, mörka bär som mogna björnbär och söta plommon. Smörkola, polkagris och rök. Kaffe, choklad, balsamicovinäger och en liten ton av vanilj och kryddor. Fylligt vin med en frisk syra och många påtagliga frukt- och fattanniner. Koncentrerad och generös fruktighet som återkommer tillsammans med en viss eldighet och ett stort djup, oändlig eftersmak med en härlig kakaobeska. Komplex och kraftfull. Elegant och balanserad. En modern Rioja när den är som bäst. Gåshud. Viña Española har årgång 2008 av detta vin.

Färgen var vackert tegelröd med ett sällan skådat djup, doften otroligt komplex och sammansatt där röd övermogen frukt, torkade bär, läder, stall, nejlikor, rostade fat och kryddor slog emot mig. Vinet var relativt fylligt, oerhört smakrikt med sammetslena och väl integrerade tanniner med en mogen, avrundad syra. Aromerna jag kände i näsan kom åter igen och hela min själ fylldes av välbehag och jag fantiserade mig bort till en svunnen tid långt bort i fjärran öster. Årgången var 1996. Året var 2005. ”Som att kyssa en arab” sa min far. Om det är frambringat ur fantasin eller taget ur verkligheten förtäljer dock inte historien…

I ett av världens äldsta vinländer där man odlat vin i närmare 6000 år blomstrar idag en framgångssaga av sällan skådat slag. Vi är i Libanon där kunskap, glädje och passion driver vinbönderna framåt att framställa kvalitetsviner, trots hårda bakslag och under pressade omständigheter. Krig som härjat genom åren har satt sina spår på det kulturella arvet och mellan första och andra världskriget var Frankrike politiskt inblandat i landet vilket bland annat visar sig i vingårdarna där klassiska franska druvsorter som Cabernet Sauvignon, Cinsault, Carignan, Syrah, Mourvèdre, Grenache, Sauvignon Blanc, Sémillon och Chardonnay växer.

Som om inte världskrigen vore nog så pågick det ett inbördeskrig mellan åren 1975 och 1990 vilket hämmade vinproduktionens utveckling rejält. Men Libanons vinbönder reste sig åter igen, borstade bort smutsen och visade stolt upp för världen att de minsann också kan producera vin, i världsklass. Landet ligger vid Medelhavets östra strand och parallellt med Libanons kustremsa hittar vi de mäktiga Libanonbergen, öster om detta bergsmassiv finner vi Bekaadalen, och Château Musar.

1930 köpte Gaston Hochar ett slott från 1700-talet där han började med vintillverkning och mytomspunna Château Musar var grundat. Sonen Serge var blott 18 år gammal när han följde i sin fars fotspår och det var han som satte vinerna härifrån på kartan. 1979 uppmärksammades de på en vinmässa i Bristol vilket följdes av att Serge utnämndes till ”Årets Vinmakare” i facktidningar världen över. Genombrottet hade blivit verklighet och succén var ett faktum. Idag drivs vingården av Serge och hans bror Ronald, men hela familjen är involverad på ett eller annat sätt och de äger 180 hektar i byarna i Ana, Ami och Kefraya. Odling och tillverkning är nästintill ekologisk och skördeuttaget hålls lågt, druvorna skördas för hand, musten jäser med naturlig jäst, vinet buteljeras utan filtrering och minimalt med svavel tillsätts innan buteljering. Filosofin lyder att naturen har sin gång och varje årgång är speciell vilket visar sig i säregna viner med varierande stil och karaktär.

Alldeles för oförutsägbart menar vissa, fängslande och charmigt menar andra. Att Château Musar dessutom lyckades framställa vin alla årgångar under inbördeskriget förutom 1976 och 1984 är en bedrift utan dess like, och en krydda till den kultförklarade historien. Vill även ni förtrollas in i den österländska mystiken inhandlar ni några flaskor och lägger undan några år för vidare lagring. Prova även deras ”andravin” och vill ni testa något riktigt häftigt så köp även deras vita som är sådär härligt moget, oxiderat och coolt. Château Musar fick mig förälskad, vilken effekt har vinet på dig?

När vi var på ”utvecklingssamtal” för Harley för ett tag sedan fanns det saker som gjorde mig så förbannat stolt, och saker som gjorde mig mindre stolt, eller som fick mig att fundera rättare sagt…

När Harley sätter servetten i knät istället för att kasta runt med den som de andra barnen gör, då blir jag stolt. När Harley säger ”doftar” i stället för ”luktar”, då blir jag stolt.

När Harley lyfter glaset vid lunchen på dagis och utbrister ”skål”, då blir jag stolt. När Harley sätter ner näsan djupt i glaset och säger ”bin”, då blir jag stolt. (Harley kan inte säga v ännu utan det blir b i stället, varav vin blir bin, om ni missade det).

När Harley ställer sig mitt i ringen under fredagsdansen, drar upp tröjan och skriker: ”TUTTAR”, då blir jag mindre stolt och väldigt, väldigt fundersam…

27 augusti. 06.45. 14 grader. Skinnjacka på. Knäppt dessutom. De halvnakna sommardagarna är definitivt förbi (inte för att det var så många men ändå). Me no like.

And I just love it! Det enda positiva med att sommaren tar farväl för detta året… Stövlar.