Visst är det härligt när saker och ting förändras? Tro det eller ej men självaste rosétrenden är på väg mot en ljusare, mer kvalitetsinriktad framtid. För bara några år sedan sparkade majoriteten av befolkningen bakut när man diskuterade rosévin som kostade över 100 kr eller om vinerna i fråga hade en alkohol som understeg 14 procent, föreslog man dessutom att dricka det året var man inte klok och kvalitetsrosé var det ingen som hade hört talas om.

Men varför är det så svårt att förstå att ett rosévin kan vara elegant, strukturerat och fruktigt utan att sticka i näsan av alkohol eller lämna efter sig en osmaklig bitter ton? Förmodligen för att vi har sett för lite av just dessa viner då marknaden vill ha något helt annat. Ingen vill betala för ett kvalitetsrosé. Nej, varför ska man betala för något som man inte vet speciellt mycket om. Så har det sett ut fram tills idag, men nu är läget annorlunda och det händer grejer ute vinvärlden. För första gången någonsin verkar svenskarna faktiskt vara redo för äkta finessviner som skimrar vackert i någon diskret rosa nyans där kvalitetstänk äntligen står i fokus på denna enorma marknad. Här kommer mina favoriter för året. Och nej, J. P är inte med.

Collovray och Terrier är barndomsvännerna som1997 köpte upp Château d’Antugnac i Languedoc-Roussillon, södra Frankrike och producerar här ett ljust laxrosa vin där doften är diskret med toner av lingon, röda körsbär och en grön örtighet som öppnar upp sig efter en tid i glaset. Vinet är medelfylligt, frisk och runt med ett värmande avslut.

Bründlmayer är en av de allra främsta producenterna i Österrike och gör ett underbart harmoniskt och balanserat vin av den inhemska druvan Zweigelt. Det är torrt och oerhört frisk med härliga toner av röda bär, grapefrukt och citrus tillsammans med en mineralisk och elegant avslutning. Något dyr kanske.

López de Heredia Viña Tondonia är en av de mest traditionella bodegorna i hela Rioja. De lagrar sina röda, vita och även sina roséviner på stora amerikanska ekfat och dessutom under en väldigt långt tid. Det här rosévinet är verkligen något utöver det vanliga och gillar man mognadstoner som går åt det oxiderade hållet med komplexa aromer av torkad frukt, övermogna röda bär och kryddor får ni inte missa denna skönhet.

Rosésäsongen är snart över och med den töms äntligen hyllorna på Systembolaget med billigt bulkvin från hela världen, där inte bara ursprung och innehåll varierar stort utan där adressen och drycken faktiskt är opålitlig. Men jag garanterar att vi ser det igen nästa år, fast skillnaden är kanske att man då är mer sugen på att dricka svalkande rosé om värmen hade tänkt komma, nu vill man ju helst bara dricka Lumumba och dra nåt gammalt över mig.

Följ mig även på Invinitum

Jag har varken lagt av med att skriva strunt, vräka ur mig dryga kommentarer eller propsa på er schyssta viner, jag har har bara tagit lite semester. Och det är så jävla skönt!

Jaha, som nybliven 30-taggare känner jag mig inte en dag äldre än 22, jag överlevde både födelsedagen och festen dagen därpå. En trip till Göteborg och Liseberg stod på schemat för att sen åka vidare till Värmland, men nu är vi alltså tillbaka i fantastiska Skåne.

Antar att ni har det lika regnigt som jag så passa på att läsa lite nyttiga reportage om vin och annat gott som gör livet värt att leva, och drick mängder av härlig Lambrusco av bra kvalitet, i alla färgkulörer. Enjoy!

Ben & Jerry’s – så mycket mer än bara glass

Chefskurser med biodynamiskt tänk

På upptäcktsfärd i Trentino-Alto Adige

Utforska Valle d’Aosta

Trendvarning på Lambrusco

Italienska viner i toppen

Ligger här med ett glas Chateau Paradis Blanc och pillar mig i naveln. Jag ljuger om jag säger att jag är cool lugn, för det är jag inte.

Om 90 minuter blir jag 30. Hallå, TRETTIO ÅR, fattar ni? Det är helt galet. Men det som är ännu mer galet är att jag har ångest som en blivande 50-taggare med russin till kinder, överflödiga volanger och tuttar ner till knäna…

Jag minns när mamma fyllde trettio. Det grillades spädgris på gården, grannarna var aspackade, morsan rökte (på?) och farsan kräktes i rabatten. Typ. Jag var 9 år gammal.

Nu är det alltså min tur. Mina sista timmar som jag kan säga att jag är tjugo någonting. Helvete vad fort det gick. Men vet ni vad? Måhända att mitt pass säger trettio men rumpan säger något annat… Tight som fjorton! In i dimman…

När vi träffade det charmerande paret Isabelle och Henry Davin i ett vårlikt Marseille hade vi först inte så stora förväntningar. Vingården är relativt okänd och anonym och dessutom saknade de hemsida vilket gjorde att researchen uteblev som bidrog till att de blev mässans wildcard. Men vilket wildcard sen!

Med hjälp av en trevlig brittisk man, som även talade klanderfri franska, lyckades vi få en förstålig bild av producenten, vinerna och deras ekologiska filosofi. Det fåordiga och lite blyga paret presenterade tre olika viner där alla fick följa med hem till Sverige och det här är ett av de som jag blev så där barnsligt förälskad i.

Domaine de la Prévosse Valréas 2006 bjuder på en insmickrande doft av skogsbär och mörka frukter, härliga kryddtoner och en blommighet som jag efter en liten tid i glaset identifierar som lavendel, eller är det kanske syrén? Det medelfylliga vinet sköljer munnen med sin följsamma kropp, sina sammetslena tanniner och med den fantastiska, avrundade syran. Eleganta, sekundära toner som höstlöv, läder och jordgubbskompott blandas i en vacker symfoni som bidrar till hela upplevelsen av detta vin.

Mycket välgjort, elegant och fullständigt strålande, till ett så förbaskat bra pris att man nästan skäms. Köp! Vinet går enkelt att beställa här.

Följ mig även på Invinitum

Jag vet att jag har varit dålig på uppdateringar här på bloggen, av den enkla anledningen att jag inte haft tid. Harley har varit sjuk, Magnus har lekt krig i skogen, köket har renoverats och jag har haft fullt upp med jobb. Men helt sysslolös har jag ju inte varit varav ni nu har lite skön sommarläsning framöver:

Trenden med grönt håller i sig

Skattehöjning på boxviner

Champagne under klubban till världsrekordpris

The Barcelona Declaration

Gérard Depardieus rosévin på SAS flygningar

Recaredo når höga höjder

Semestertider som sagt och jag har väl också tänkt att koppla av lite, sen hur mycket är väl en annan fråga. Men ta det lugnt och njut av mat och dryck tills ni inte orkar längre… Trevlig sommar!

Följ mig även på Invinitum

Snart är det semestertider. Så var det tänkt i alla fall. I måndags försvann Magnus in i skogen för att leka krig i en vecka och min tanke var då att jag skulle jobba in lite tid, ensamma kvällar efter att Harley lagt sig (och ingen rastlös man som ber om att jag ska stänga datorn) bäddade för att jobba in nästan en hel semestervecka. Men icke.

Harley har legat med feber och halsfluss veckan lång så istället för att ligga före i min planering är jag nu långt, långt efter. Mitt i finliret på köksrenoveringen också där arbetsledaren slitit sitt hår för att göra mig nöjd… Mer om detta senare. Men, kontentan är att jag troligtvis får skjuta på ledigheten och ska sanningen fram kan jag villigt erkänna att jag hade glömt bort (läs: förtränkt) vad tidskrävande marktjänst på heltid är. Jag hade aldrig blivit en bra hemmafru…