Vinet är inte alls allt som den själv tror sig vara (de sju dödssynderna är i alla fall för mig, trots min obefintliga kristna tro, något stort). Dock ett mycket trevligt, välgjort och behagligt vin av druvan Zinfandel från det varma Kalifornien, men inte mer än så.

Doften är ren med en liten stickande eldighet dör björnbär, vanilj, lakrits och syltad frukt framträder. Fin syra tillsammans med mjuka fat- och frukttanniner med en påträngande eldighet bygger upp vinet, det är fylligt och mycket fruktig med aromer som kommer tillbaks i smaken där mörk frukt dominerar. Och alkoholen ligger kvar som en efterhängsen slöja.

Det är mjukt och runt samtidigt som det är relativt kraftigt, ett koncept som tystar många munnar vilket kanske förklarar priset. Tillgång och efterfrågan. Det finns betydligt bättre viner för den pengen. Tycker jag.

Fälj mig även på Fresh Magazine

Livet kunde vara jobbigare, eller betydligt mycket trevligare (om jag hade fått sällskap av de jag älskar som mest). Idag kom Magnus hem efter nästan en vecka ute i fält, ni kan tro att jag och Harley har varit fulla av saknad.

Jag tänkte att det skulle vara mysigt att planera bröllop och dricka lite vin, (förena nytta med nöje med andra ord) så blev det också till en början men ganska snart hade Magnus andra planer, Harley med för den delen. Mina två hjärtan nannade kudden redan klockan sex och kvar blev jag med en flaska rödtjut. 7 Deadly Zins. Stackars mig.

Följ mig även på Fresh Magazine

Efter en händelserik och mysig helg avslutade vi där den började, hemma hos Lotta, Danne och Maia. Det bjöds på grillad torskrygg med grönsakskompott och en kall pepparrotssås. Dessutom provades en hel del förträffliga viner där historierna bakom vinerna gjorde upplevelsen rikare, som det så ofta gör.

Till fisken drack vi en frisk, fruktig och lite kryddig Soave från Veneto i nordöstra Italien som följdes av en mjuk, bärig och elegant Marimar Pinot Noir 2004 från Torres med fina mognadstoner.

Efter många timmar med mycket prat, dåliga skämt och ljuva skratt gick ögonen i kors och John Blund knackade på axeln men vi hade alldeles för trevligt för att lägga oss, så ett magiskt vin från Santa Barbara, USA öppnades. Straight Line 2007 är en fyllig, generös fruktbomb av syrahdruvan som knappast lämnar någon oberörd.

Men kvällens coolaste vin stod ändå The Redheads Studio från Australien för, en årgångslös blandning av Cabernet Sauvignon och Touriga Nacional. Vinet, Return of the Living Red, är inte bara ett fruktkoncentrerat vin gjort av otippade druvsorter utan har även en historia som lockar och ger rysningar samtidigt som kalla kårar smeker längst med ryggen, med detta krävs att vinet och dess bakgrund får en egen presentation som ni kan se fram emot.

Sist men inte minst vill familjen Björklund-Sattler tacka Lotta, Danne och Maia för en underbar helg med gott sällskap för att inte prata om vinerna och maten (vilket jag egentligen redan gjort). Ni vinner lätt årets pris för bästa värdpar. Längtar redan tills vi ses igen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Weingut Bründlmayer, Grüner Veltliner 2007. Österrikaren från vindistriktet Kamptal i Niederösterreich. Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.

Xavier 2007, Châteauneuf-du-Pape. Ett vin från södra Rhône som bjuder på en mörk blåröd färg med en ren och generös doft där mörka mogna bär, lakrits, läder, viol och kryddor framträder. Smaken är mycket angenäm, det är ett fylligt vin med en fin syra, mjuk tanninstruktur och väl integrerad alkohol med saftig frukt där aromerna återvänder. Eftersmaken är lång och vinet spås en lysande framtid.

Culto 2005, Vinedos de Aldeanueva, Rioja. Vinerna från det här kooperativet i Rioja Baja känns igen i Sverige under namnet Azabache. Culto är deras toppvin och dessutom från en magisk årgång. Det är tillverkat av graciano och tempranillo vilket här resulterar i bra balans mellan fruktkoncentration, schysst syra och polerad tanninstruktur där aromer som svarta bär, mörk frukt, kryddor, örter och viol ger ett mycket intressant vin som kan njutas nu eller sparas med gott samvete.

Marimar Estate Pinot Noir 2004. Vinet kommer från en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.

Straight Line 2007 Syrah. Det här vinet kommer från Santa Barbara, Kalifornien och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag känner att jag måste förklara mig, inte för att jag gjort fel på något sätt utan för att ni ska förstå vad jag faktiskt menar. Proffsmorsa är ett begrepp som jag ofta använder och har fått en del frågor och kommentarer om det så jag tänkte att vi reder väl ut vad en proffsmorsa egentligen är då.

• En nybliven mamma som helt plötsligt (oftast redan efter första barnet) blivit expert på små barn. Inte då bara sina egna utan även andras.
• Det är en morsa som blandar sig i hur andra gör med sina barn, talar och predikar om uppfostran som om det inte fanns någon morgondag.
• Hon lägger sig i vad andra mammor äter, vad de dricker och hur de tränar. Det resulterar givetvis i att proffsmorsan gnäller över sina graviditetskilon flera år efter den egentliga förlossningen.
• Proffsmorsan anser att man inte ska lämna bort sina barn, inte ens till nära och kära, de första levnadsåren. Vilket ofta leder till bittra, utmattade och tråkiga ensamstående mammor.
• Hon talar om graviditeten, förlossningen och tiden efter som det vackraste i världen och som det finaste man kan uppleva. Hur många senilpiller människan i fråga tryckt är oklart.
• Det är mamman som anser att om man inte jollrar med sina barn dygnet runt, vakar över dem när de sover eller byter blöja så fort bebisen pruttat är man ingen bra mamma och där med inte värd den åtråvärda (jo visst) titeln proffsmorsa.
• Proffsmamman tvättar med specialmedel för att undvika allergier (jag tror helt tvärtom, att det framkallar överkänslighet) och hon slutar umgås med sina vänner för att barnet måste ha lugn och ro omkring sig, dammsug runt barnets säng när hon sover så lovar jag att ni vänjer henne vid ljud.
• Hon ser amningen som det heligaste i himmelriket och fördömer alla mödrar som tycker det är frustrerande, kladdigt, obekvämt och som vill sluta snarast möjligt. Ni förstår ju även att det är hon som slänger med taxöronen i för tidig ålder.
• Proffsmorsan förstår heller inte att hela världen inte vill se hennes trötta tuttar eller överflödiga kilon när hon ammar helt öppet i parken den varmaste dagen på året.
• Inte heller är hon medveten om att bristningar, hängpattar och övervikt är lika fult oberoende barnafödsel eller ren lathet. Bär dina defekter med stolthet om du vill men fördöm inte oss andra som faktiskt vill ha tillbaka vår kropp.
• Sist men inte minst så är det proffsmorsan som ångrar att hon inte vande sitt barn vid ljud när polarna ska ut käka middag, att hon tvättade med särskilda medel nu när ungen är full av prickar, dessutom tycker hon att livet är rätt jobbigt när hon fem år efter förlossningen fortfarande inte kommer i sina favoritjeans. Men det hon ångrar mest är nog ändå att hon ammade så länge att inte ens en plastdoktor rår på tyngdlagen.

Som ni säkert har förstått så räknas inte jag in i kategorin proffsmorsa, med det inte sagt att jag är en sämre mamma, bara en mer avundsvärd sådan. Jag lämnar med gott samvete nappflaskan till morfar, åker utomlands och skakar rumpa med mina vänner och min man. För jag har ju faktiskt både kvar. Dessutom en dotter som älskar tiden med sina mor- och farföräldrar.

Följ mig även på Fresh Magazine

På fredag åker vi till Sveriges baksida, (jepp, det är Stockholm jag pratar om) östkusten har aldrig riktigt varit min grej. Det är första gången vi ska flyga med lillskiten och det kommer bli mycket intressant, stackars Harley bara som har en hysteriskt flygrädd mamma. Tur att pappa är tuffare.

På lördag ska vi fira Magnus (som fyller år på måndag) hos goda vänner och vi har nu äntligen lyckats komma överens om en meny. Ni tror väl inte att Magnus får bestämma bara för att han fyller år? Glöm det.

Kalix löjrom med rödlök och crème fraiche

Champagne

♥

Kryddig hummersoppa

Halvtorr Gewurztraminer

♥

Rådjursfilé med murkelsås och hasselbackspotatis à la 80´s

Modern Rioja

♥

Osttallrik med getost, kittost, prästost och grönmögel

Fyra viner från menyn

♥

Passionsfruktscheesecake

Sauternes

Jag har precis pratat med mina föräldrar som befinner sig i ett varmt Spanien och jag kan glatt meddela att deras uppdrag om att hitta en Fondillón till fröken har lyckats.

Nu ska jag bara slänga mig i soffan, lägga upp fötterna  på bordet, spilla något gott i glaset och njuta av att en Fondillón Solera 1948 från Bodega Primitivo Quiles snart är i mina ägor. Tackar.

Igår stod det klart att Gustibus blev av med mästartiteln som segrare av Rioja Sommelier Award från förra året, de lämnade över den (högst motvilligt och väl kämpat) till Restaurangakademin och det skar i mitt hjärta. Ett mycket bittert konstaterande.

Ni kan checka hur mycket kunskap ni själva har om ett av världens mest kända och omtyckta vindistrikt på Rioja.nu, där har ni gårdagens alla frågor och svar. Det var inte helt lätt kan jag tala om så innan ni blir kaxiga gå in och se hur mycket koll ni själva har.

Det vi kan trösta de som inte vann med är väl ändå att när det vinnande laget åker iväg på Riojaresan i höst så har de Kajsa Bergqvist (?) i släptåg. Hon är ju mer rookie än en nykläckt kalv på grönbete. Jag hade hellre åkt med mig själv.

Idag gäller det för de duktiga eleverna från den Malmöbaserade sommelierskolan Gustibus att försvara titeln i Rioja Sommelier Award.

Jag är nästan lika nervös nu som jag var vid den här tidpunkten förra året då jag själv stod som tävlande. Håller tummarna och önskar dem all lycka till.

Idag åker mina älskade föräldrar till Spanien. Jag är inte alls avundsjuk. Jo, det är jag men jag unnar de verkligen avkopplingen i form av sol, bad och god mat för att inte nämna fantastiska viner. Lite ”hula-ba-lula” och ”rajtan-tajtan” får jag också önska dem. Ge fan i 10 000 meters klubben bara.

De åker till Torrevieja vilket ger dem närheten till både Alicante och Murcia som är två spännande vinregioner på frammarsch med mycket historia och kultur, de innehar vardera tre DO-distrikt (med varierande kvalitet) och här finns det gott om saker att fynda. Nuförtiden är det inte bara trötta bulkviner och sliskiga moscatelviner som saknar balans som produceras utan nu hittar man även friska fruktiga moderna viner och söta viner med finess.

Av mig har de bara fått ett uppdrag och det är att hitta Louis XV:s favoritvin, nämligen Fondillón, som är karaktäristiskt och namnskyddat för DO Alicante. Fondillón är ett sött, oxiderat starkvin som är gjort på de finaste Monastrelldruvorna (oftast), druvorna lämnas att övermogna på vinrankan, får sen torka, jäses med lokal jäst upp till 18 % och lagras sedan minst 8 år på ekfat, för det mesta ännu längre, solerasystemet används som regel. Vinet sägs ha en makalös livslängd (har ännu inte haft möjligheten att själv prova) och länge har jag försökt få tag på det utan lyckat resultat.

Nu har jag i alla fall hittat några bodegor som tillverkar vinet och det ryktas om att på Bodega Quiles Primitivo i Monóvar har de en Fondillón till försäljning som föddes 1948. Jag är inte den som är kräsen så var det gott nog åt kungen duger det alldeles förträffligt till mig.