Snart bara två veckor kvar tills Rioja Sommelier Award avgörs i Stockholm, så det är definitivt på tiden att bli ett fan av Vi som håller på Gustibus. Det kostar ingenting, är busenkelt och det enda rätta att göra. Kom igen nu!

Följ mig även på Fresh Magazine

Det var den 23 juli 2009. Jag minns dagen som igår (knappt klyschigt) och kommer aldrig glömma känslorna som överrumplade mig med en sådan kraft. En blandning av skräck, ångest och förtvivlan spred sig som en löpeld genom kroppen samtidigt som det mest underbara rus, vilket bara kärlek kan ge, förtrollade min själ. Kärlek till Magnus, min själsfrände och bäste vän och till ett barn. Ett barn jag aldrig träffat men som jag redan så innerligt älskade.

Jag vågade inte titta på stickan, visste inte hur jag skulle reagera eller vad jag skulle göra. Är det någon som vet det? (Proffsmorsorna borträknade såklart). När första droppen träffade graviditetstestet uppvisades två streck direkt. Hur gravid kan man vara? Bara gravid tror jag (tvillingar gills inte) men för en del går det bara snabbare än väntat. Jag höll på att trilla av toalettsitsen och kissa resten av det våta bredvid. Ett fnitter började bubbla men mellan de falska skratten växte sig en oro. En oro över någonting som var så nytt, så stort och så spännande men som jag inte hade någon kontroll över. Ni alla kontrollfreaks där ute vet hur det känns. Fruktansvärt, vidrigt och för oss (vi hysteriska vi-vet-bäst-fittor) nästan omänskligt.

Magnus friade månaden innan äventyret med stickan (gravtestet), det var tre dagar innan vi skulle flytta till Karlskrona där han skulle börja nytt jobb, jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på och lägenheten var i stort behov av en helrenovering. Hösten var ämnad åt studier då en tredagars kurs om Spanien och dess viner var inbokat och så SM i spansk vinkunskap samt en resa till vindistriktet Rioja stod på schemat. Dessutom höll jag på att starta eget företag, en spritkurs skulle läsas på Gustibus och såklart planeringen för vårt stundande bröllop, så ett barn fanns det egentligen ingen tid för. Verkligen inte.

Vi sa inte mycket till varandra där jag satt likblek med skräck i blicken och byxorna nere som en generad femåring som precis skitit på sig. Jag minns att Magnus frågade om vi skulle gå på en promenad. Den promenaden varade i flera timmar. Egentligen fanns det inga alternativ utan det enda som talade mot oss var just tiden, det var ju så mycket som skulle hända och ske, dessutom innefattade det mesta alkoholhaltiga drycker vilket skulle innebära nytt rekord i spottning. Den första tanken som slog mig var just hur jävla trist det skulle bli att behöva spotta i Rioja. Vinresa och spottkopp rimmar inte som ni hör.

Men vi bestämde oss för att köra, trots tidsbrist och fyrtio veckor utan livets berusande dryck (skulle visa sig vara mer vi blev utan, någon som hört talas om magi i sängen?). Nu i efterhand är det ju självklart inget man ångrar (även om vi skulle göra det så vad finns att göra? Gud kunde väl åtminstone infört ångervecka) utan det är det bästa som hänt oss.

Nu är man bara glad att graviditeten är över, förlossningen avklarad och att vi i den lilla familjen mår bra. Det jag funderar över är bara om det egentligen finns något som heter rätt tid? Jag tror inte det. Vart man än befinner sig i livet så kommer det alltid att finnas saker som måste göras, måste ses och som måste hinnas med. Alla dessa måsten. Så för ett kort ögonblick glömde vi bort dem och bara njöt av situationen. Vi skulle ju trots allt bli föräldrar och det är typ hur stort som helst. Om inte annat så blir man hur stor som helst och tyvärr så finns det inget vackert med det. Bara så att ni vet.

Följ mig även på Fresh Magazine

”2009 ingick Erica Sattler i Gustibus vinnande lag i Rioja Sommelier Award. Nu driver Erica InVintage och bloggar på Fresh Magazine. Hon har varit vänlig nog att svara på några frågor om Rioja Sommelier Award och ge tips till årets deltagare”.

Läs hela intervjun på Det Nya Rioja och glöm inte att bli ett fan av Vi som håller på Gustibus. Det är enkelt, gratis och ni sover bättre på nätterna. Kom igen nu.

Följ mig även på Fresh Magazine

Så var det dags igen. Den mycket uppskattade tävlingen för sommelierstuderande runt om i landet äger åter igen rum på den magnifika restaurangen ”Och himlen därtill” i Stockholm den 12 maj. I år ska vinsten försvaras.

För snart ett år sedan stod vårt lag (jag, Carin och Oskar) från Gustibus i Malmö som segrare och vi belönades duktigt med en resa till Rioja.

Självklart så håller vi även i år på de duktiga tävlande från den Skånebaserade sommelierskolan och för att stödja dem ska ni gå med i gruppen Vi som håller på Gustibus.

Dessutom behövs supporters vid finalen och alla som är intresserade av livets läckerheter är välkomna, självklart bjuds det på het mat och snygga viner, lämna anmälan till tomas@herokommunikation.se.

Enda kravet är att ni ska medtaga en banderoll med texten ”Gustibus ÄR bäst” och t-shirts där det klart och tydligt står ”Skåne ligger närmast Rioja”. Peace of cake.

Ni kan även gå in och läsa en nypublicerad intervju om mig där jag ger er en inblick i just tävlingen, Riojaresan och coola viner från distriktet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Min förkärlek till Spanien och dess viner speglades åter igen när gårdagen bjöd på trivsamt sällskap, välsmakande mat och viner som visade olika karaktär från landet som charmat så många, där ibland även mig och min familj.

Viña Morejona Verdejo 2008, 88 kr, art. nr 96201 var först ut med sin gula färg och lite gröna stick med en stor och aromatisk doft av krusbär, fläder, lime och mycket solmogen gul frukt. Så fort min far stoppade ner näsan i glaset utbrast han: ”Det här är en Sauvignon Blanc”! Skulle man kunna tro, men icke, utan vinet är gjort på en druva som odlas mycket i Rueda, nämligen Verdejo och som ofta blandas ihop med just Sauvignon Blanc. Vinet är torrt och medelfylligt med en fräsch syra. Det är runt och mycket trevligt med den mogna gula frukten och de gröna tonerna som återkommer i smaken, dessutom har det en snygg avslutning. Mycket prisvärt.

Marqués de Riscal Reserva 2004, 139 kr, art. nr 2573. Vin nummer två för kvällen serverades till pannbiffar med löksås och lingonsylt och är en klassisk röd Rioja från pionjärproducenten. Husmanskost och Rioja, svårare än så behöver det inte vara. Vinet har en röd färg med en ren och relativt stor välkänd doft där dill, läder, röda bär som jordgubbar tillsammans med en kryddighet är framträdande. Vinet byggs upp av mjuka fat- och frukttanniner och har en livlig syra. Det är medelfylligt, runt och mjukt och definitivt ett vin som är skolat från förr och de mörka solmogna bären, vaniljtonen och en mineralitet ligger kvar som en vacker slöja i munnen.

Finca Valpiedra Reserva 2001, 139 kr art. nr 2260. Denna bodega som tillhör familjen Martìnez Bujanda har jag hyllat några gånger och då inte bara för deras moderna, fruktiga och prisvärda viner utan även deras sinne för design, den andliga vinkällaren där de bedårande vinerna vilar på franska fat, den sagolika utsikten över mäktiga floden Ebro samt deras genuina känsla och tänk för terroir. Det här vinet är inget undantag utan bjuder på en djupröd färg som drar åt bruna nyanser där doften är ren med aromer av vanilj, torkad frukt, kryddor och mörka bär. Fruktkoncentrationen är rik, syran snygg och vinet har påtagliga fat- och frukttanniner, dock något strama. Det är fylligt, fruktigt och modernt där kryddigheten och aromerna kommer tillbaks i smaken. Finca Valpiedra jobbar ärligt och rent, definitivt en bodega att hålla utkik efter i framtiden.

Följ mig även på Fresh Magazine

I lördags var det ätardag igen. Hela veckan har jag längtat efter att denna dag ska komma, så kommer lördagen och då är man helt plötsligt inte lika sugen. Konstigt hur hjärnan fungerar. Med det inte sagt att onyttigheter inte intogs, om vi låtit bli så hade vi förmodligen varit hysteriskt sugna dagen efter och resterande veckan utvecklats till en pina.

Valet föll på Flygande Jacob, denna kaloribomb som oftast glöms bort men som bjuder på mängder av smaker, enkla förvisso, men med ett slutresultat som kan fungera som muta om era ungar någon gång skulle vara förjävliga (ni vet, mitt barn andras ungar).

Det självklara valet till denna rätt som uppvisar både sötma, sälta, en bra syra i form av vinegretten till salladen (som dessvärre glömdes i kylen) och en kaxig hetta som kom från att kycklingen stektes i färsk chili och paprikapulver, hade varit en halvtorr riesling av bättre kvalitet. Inget sockervatten vid namn Liebfraumilch alltså.

Saken var den att när jag öppnade våra vinkylar fanns det inte ett enda vin som stämde in på beskrivningen (kan bero på att jag känner en brud som efter sin förlossning fått dille på halvtorra rieslingviner) så det fick bli en matvänlig, aningen trist och tråkig, generisk Pinot Noir som dock tjänade sitt syfte till måltiden. Mjuk, rund och snäll precis som vår lite väl förgyllda (varav ingen bild) Flygande Jacob, skyller på mjölk i hjärnan, sanningen är att jag hånglade med Magnus i soffan.

Följ mig även på Fresh Magazine

Magnus ville ta oskulden. Såklart att han ville men det kunde han glömma. När en ny tidning av Världens Viner dimper ner i postlådan är den helig för mig. Den är min och jag bestämmer när någon annan får tafsa på texterna.

Om jag så ska låsa in mig på toaletten för att få dofta och känna på de orörda sidorna först så får det vara så. Somnar jag däremot med tidningen över huvudet (vilket hände igår och Magnus var garanterat där och pillade) går det för sig att han bläddrar lite lätt i den, så länge han inte talar om att han varit där.

Ikväll blir det till att fortsätta läsa om Tyskland som vinland, ska bli intressant för att inte säga väldigt behövligt. Så vid läggdags kommer jag trycka tidningen till mitt bröst och intala mig att den fortfarande är orörd, ren och fin med oskulden kvar.

Följ mig även på Fresh Magazine

I ett tag framöver (kan bli veckor, månader eller år beroende på hur självläkande jag är) tänker jag ägna mig åt att skriva om (läs: bearbeta) upplevelsen om graviditeten, förlossningen och tiden efter. Inte för er skull utan mest för min egen, för att komma ihåg hur överjävligt det var så att jag inte får några dumma idéer om några år. Alla mammor säger precis efteråt att fler barn inte kommer på tal och så står de där med magen i vädret, bilringarna på plats och dubbelhakan dinglandes i bröstet åter igen ett par år senare. Där vill inte jag hamna.

Om jag mot förmodan (Gud förbjude) vill ha fler barn så ska jag åtminstone vara förbered på resan jag har framför mig. Jag önskar att det funnits någon ärlig själ där ute som talat om för mig hur det egentligen ligger till, utan försköningar och inlindande solskenshistorier om verkligheten. Hade jag fått höra sanningen direkt tror jag att jag hade kunnat förbereda mig annorlunda och på så sätt få en behagligare upplevelse. Nu sattes jag i ett chocktillstånd där hjärnan inte längre hängde med och där all kontroll låg utanför mitt territorium. Skitläskigt.

Känsliga läsare varnas, det kommer inte sparas på krutet utan det som skrivs här printas direkt från hjärnan (rättare sagt smärtcentrat) utan att det finslipas, förskönas eller uttrycks på ett himmelskt och förmildrande sätt. Ärlighet varar längst och det måste väl framför allt gälla när det handlar om det största en människa kan vara med om? Det här är till alla kvinnor där ute (och till mig) som vill ha korten på bordet och som tror att fantastiska, sköna och ljuvliga upplevelser enbart är ett jävla hyckleri. För det är det.

Så till er vinnördar (mig själv inkluderad) som undrar varför jag ska ”morsablogga” här kan jag bara säga att det handlar om business såklart. Vet ni vad det bästa är? Tänk så mycket gott vin (för att inte tala om öl, whisky och andra berusande drycker) jag ska dricka under tiden och det kommer givetvis publiceras på sidan här bredvid under Vintips. Så frågar ni mig är det här en ”win win situation”.

Följ mig även på Fresh Magazine

Priorat ligger i Katalonien på den spanska nordöstkusten strax söder om Barcelona. Det är ett relativt nytt kvalitetsområde som var det andra distriktet att uppnå den åtråvärda DOCa-statusen, året var 2001 men det erkändes inte på officiell nivå förens år 2009.

Området har fått sitt namn efter ett Priorkloster som anlades i bergen för ungefär 1000 år sedan, klostret fick namnet Scala Dei, vilket betyder Guds stege och det var även namnet på Priorats första vingård.

Vinet charmar ögat med en djupröd intensiv färg med lite drag åt bruna nyanser i kanterna. Doften följer kantmönstret med en hel del sekundära aromer. Den är ren, stor och utvecklad med en eldighet som ger sig till känna. Aromerna som flirtar med vårt doftcentra består av mörka bär, romrussin, fikon, mogna körsbär, tobak, läder och torkad frukt.

Det vi känner på tungan är en bra syra, många och påtagliga fat- och frukttanniner, en kryddig eldighet hjälper också till att ge vinet en snygg struktur. Vinet är fylligt och de aromer vi kände i näsan kommer tillbaks i smaken där mörk frukt, romrussin, fikon och läder är mest framträdande tillsammans med en väl integrerad fatkaraktär.  Ett snyggt avslut får vi också med en lång längd som sitter i och som lämnar ett skönt men lite stramt vinminne.

Denna Priorat har en mycket hög fruktkoncentration, den är generös, komplex och visar fina mognadstoner som mår bra av lite luftning innan det serveras. Drick nu tillsammans med en elegant nötgryta där lite rökt sidfläsk får lov att dämpa vinets mustiga karaktär.

Följ mig även på Fresh Magazine