Äntligen får jag så nu ska jag och vi har precis korkat upp säsongens första rosévin. Så himla trevligt det kommer bli men framför allt känns det väldigt somrigt och faktiskt lite pirrigt. Jag har hunnit med både champagne och löjrom och en Baron de Ley Reserva 2004 har också runnit ner.

Dessvärre glömde jag både tid och rum när det första glaset av champagne sköljdes ner att inga recensioner antecknades. Några bilder på Gula Änkan var allt jag lyckades åstadkomma.

Njutningen när de glamorösa bubblorna smekte min insida gav mig gåshud, ett behagligt rus (efter tre klunkar) som följdes av ett förnöjt leende och en enorm tillfredsställelse. Förstår ni vad skönt det var att slippa spotta?

Så till alla er idiotiska dårar som ska lägga er i andras liv för att era egna suger: Nej, jag drack inte allt vin på samma dag, det var inte speciellt mycket i mitt glas och jag har inga planer på att bli full idag heller. Skål.

Jag hade gärna sett mig själv skriva om vårens rosévin men kylan fortsätter förfölja oss och den vägrar att släppa taget vilket resulterar i att vi kan glömma det lätta rosa vinet ett tag till framöver. Snön gör sig ständigt påmind i vårt vitklädda landskap och det är fortfarande charmerande och mysigt att krypa upp i soffan, tända några ljus och spilla ett väldoftande, förföriskt och berusande glas rött i glaset, så varför inte fortsätta med det?

Club Privado Reserva 2004, 103 kr, art. nr 4570. Svenskarnas mest älskade vindistrikt, Rioja i norra Spanien, har de senaste 20 åren gjort en makalös förändring gällande bla vinodling och framställning för att inte tala om produktionsanläggningarna och är idag en av världens modernaste vinregion. Baron de Ley är en producent i området som varit med och bidragit till ”det nya Rioja” och han producerar alltid prisvärda viner av mycket hög kvalitet. Det här vinet är inget undantag och det lanserades nyligen i en liten lyxigare förpackning på systembolaget. Club Privado är ett fylligt vin, fyllt med fruktkoncentration av mörka bär, örter, kryddor och silkeslena tanniner som även är strukturerat, balanserat och välgjort till ett skamligt lågt pris.

Sallys Pinch Pinot Noir 2008, 119 kr, art. nr 95314. Om vi förflyttar oss över ekvatorn till andra sidan jordklotet, närmare bestämt till Nya Zeeland och världens sydligaste vindistrikt Central Otago, hittar vi här ett vin som nyligen skymtats i hyllorna på systembolaget, Sallys Pinch från producenten Charcoal Gully Estate. Det är ungdomligt, mjukt och bärigt med en viss eldighet, en trevlig och relativt robust Pinot Noir med vass kryddighet och behaglig längd. Självklart kan man inte jämföra den med de stora namnen från Bourgogne, men vi kan väl ändå vara rörande överens om att myten att bra Pinot Noir endast kan produceras i det ovan nämnda distriktet sedan länge gått förlorad? Perfekt till pestobakad lax där sältan får göra sig hörd för att dämpa alkoholen lite.

Så tills dess att solen börjar värma med sina strålar, snön smälter och vi hör fåglarna kvittra fortsätter vi med de lite eldigare och generösare vinerna, men så fort vintern börjar gå över till vår kommer jag att vara först med att korka upp en flaska läckert, fräscht och okomplicerat rosévin. Håll ut.

Sista tiden har det inte varit speciellt mycket av det som förgyller livet, recensioner om god dryck och upplyftande, dryga och avslöjande blogginlägg har hamnat lite i kläm. Ännu mer öken blev det efter att jag gav Magnus alkoholförbud. Efter det har jag inte ens fått ett litet smakprov av det som jag älskar mest och jag har nästan glömt bort hur det känns att låta slampiga fröjder slinka ner i min torra, törstande och längtande strupe.

Vad hade ni själva valt? Att eskortera en full blivande far till taxin på väg mot förlossningen och samtidigt försöka stå på benen för att värkarna satt igång eller ge er själva lite njutning i form av den förföriska dryck som så många älskar? Ja vet, valet var inte speciellt lätt men efter noga eftertanke, övervägande och en del krokodiltårar växte det mogna beslutet fram.

Det som är positivt med öken, torka och sandpapper i halsen är att förrådet av godsaker växer sig större för var dag, speciellt när man har en underbar man i hemmet som vet hur han ska göra sin kvinna lycklig. De finaste stunderna (ni förstår att det inte är mycket magi som sker längre va?) är när han kommer hem med fantastiska viner som får mig att gå i spinn, fyllas av glädje och ibland även få lite dåligt samvete.

Kanske för att jag av någon anledning, som vi alla vet egentligen är Magnus fel, nuförtiden inte alltid är världens sötaste, gulligaste och mest sympatiska blivande mamma. Om Magnus varit ensam i ett rum hade han med all säkerhet sagt att jag är en hysterisk, labil, kontrollerande och otrevlig bitch utan sympati eller minsta förståelse för andra människor. Men det är lugnt älskling, jag vet att det bara är tillfälligt och så länge som du kommer hem med skönheter som Moulin Touchais från 1995 och 1971 förlåter jag dig.  Det kommer att slinka ner som smör smälter i solsken en vacker sommardag.

Efter mycket om och men tror jag att vi har lyckats bestämma oss för vad vi faktiskt ska servera på vårt sommarbröllop. Under tidens gång har vi diskuterat fram och tillbaks med olika kockar och försökt att sätta en meny som känns förbannat trevlig och som, förhoppningsvis, kommer att behaga sällskapet men det har inte varit utan att några illa valda ord slängts mellan oss.

Nedan presenteras de menyer som kommit på tal men som vi slopat av en eller annan anledning. Fast i och för sig, inget är ju säkert, så det kan kanske hända att vi återkommer till någon av dessa i alla fall. Vem har sagt att det ska var lätt att planera bröllop eller att man alltid är rörande överens om saker och ting bara för att man ska gifta sig?

Meny I

Chilimarinerade pilgrimsmusslor med kall baconsås och het mangochutney

Vin: Halvtorr riesling från Tyskland

♥

Pocherad hälleflundra med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladfondant med nötter, vaniljglass och physaliskräm

Vin: Moscatel de Setúbal

Meny II

Grillade pilgrimsmusslor med jordärtskockspuré

Vin: Fatjäst vit Rioja

♥

Torskrygg med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladkaka med syrlig hallonsås

Vin: Muscat de Beaumes de Venice

Meny III

Moule Marnier med citronaioli och brytbröd

Vin: Muscadet Sèvre et Maine sur lie

♥

Grillad hälleflundra med cocktailtomater, brytbönor och honungsyoghurt

Vin: Vit bourgogne

♥

Choklad- och nougatganache med frukt- och bärcouli

Vin: Muscadel Red

 Bröllopsmeny sommaren 2010

Trodde ni va? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge så jag tycker att vi suger på karamellen tills den stora dagen är kommen. Annars blir det ju som att öppna paket där man redan fått se en glimt av innehållet. Not so funny.

Precis som i alla andra branscher så handlar det även i vinets värld om att tjäna pengar. Någonting som många har svårt att förstå, eller i alla fall vägrar att acceptera. Vinerierna runt om i världen bedriver tyvärr inte välgörenhet och säljer inte sina viner till låga priser av ren barmhärtighet, utan det finns alltid en anledning.

Jag är ledsen om jag sågar er filosofi och era drömmar om att den enda oförstörda industrin som enbart verkar för att bevara ett kulturarv och inte dra in några stålar skulle vara denna, för vinindustrin är tyvärr inte så oskyldig, vacker och ren som den vill framstå.

Det fuskas, myglas och utnyttjas även i den här branschen vilket många väldigt gärna blundar för. Se bara på massproduktionen, tillverkningen av kvantitetsviner och explosionen av dåliga bag-in-box viner som tar mer och mer plats på lagerhyllorna. Det kan väl knappast vara slutprodukten av ett kulturarv man stolt vill föra vidare som grundar sig i ett gediget hantverksarbete eller i kärlek?

Vinets värld består av en mängd lagar och regler som måste accepteras och överallt där det tillverkas vin ser det olika ut. Ibland blir man väldigt fundersam då man undrar hur mycket av reglementet som egentligen följs och hur mycket som faktiskt är av den äkta varan? För att ni ska förstå vart jag vill komma tänker jag citera en känd svensk vinmakare (i all välmening) som fick frågan vad man gör om alkoholen överstiger den lagstadgade gränsen: ”Ja, alla kan vi väl slinta med slangen”. Klockrent.

Så ett råd till alla dårar därute: Ta vinet för vad det är, njut och bli förförd, låt dig uppslukas och bli charmad av allt det goda men skippa skitsnacket och för guds skull, slappna av lite.

Les Belles Dames 2007, Sancerre, 149 kr, art. nr 2245. Ett vin som funnits i systembolagets sortiment sedan 1974. Vinet har en relativt blek ljusgul färg med en ren och diskret doft som efter ett tag öppnar upp sig och visar citrus, lime, mineral, en jordighet och en lätt gräsig ton. I munnen forsar saliven fram vilket det gör när syran är så hög, det är lätt och snustorrt med mycket mineral och en druvkaraktär som kommer fram i form av gräs, lime och krusbär. En elegant Sauvignon Blanc som här stolt visar sitt terroir.

Château Gratien 2006, Saumur-Champigny, 86 kr, art. nr 2236. Vinet är ganska okänt trots att det funnits en tid på hyllorna. Färgen är röd med en del blåa inslag, doften är ren och ganska generös med röda bär, grön paprika, örter och jord. Flaskan innehåller druvan Cabernet Franc som här levererar ett vin med en frisk syra, bra men lite stram tanninstruktur och en angenäm bitterhet. Det medelfylliga vinet har mycket röd frukt, en hel del gröna, örtiga toner och ett bra avslut. Helt klart ett matvin då det ger mycket syra och stramhet och kanske är lite svårt att förstå sig på, samtidigt som det är spännande och balanserat för sin prisklass.

Muscadet Sèvre et Maine sur lie 2007, 79 kr, art. nr 2275. Melon de Bourgogne är druvan till det här vinet. Det har en blek gul färg, en ren och lätt aromatisk doft med inslag av citron, bröd, mineral, gul frukt och lime. Den livliga syran är påtaglig och fräsch, vinet är relativt lätt med mycket citrustoner, mineral och en brödighet som framträder. Friskt, fruktigt och okomplicerat men riktigt gott och trevligt.

Loire är mest känt för sitt kungliga arv av pampiga slott och ståtliga trädgårdar som följer Frankrikes längsta och mest praktfulla flod, därför är det lätt att glömma bort Loire som den berusande vinregion den faktiskt är.

Loiredalen har en otrolig mångfald vad gäller vinstilar och det produceras allt från torra till söta vita, rosé och röda viner trängs på marknaden tillsammans med mousserande vin. Det som kännetecknar vinerna är att de har en mycket hög syra. Till skillnad från andra franska vinregioner har Loire ingen generisk appellation som täcker hela området utan är indelat i fyra underregioner.

Vi börjar vår resa i Övre Loire. Med sitt inlandsklimat och jordar som är rika på kalksten och flinta framställs några av världens mest berömda vita viner, någon som hört talas om Sancerre och Pouilly-Fumé? Vinerna görs av Sauvignon Blanc som här speglar sitt terroir mer än sin druvtypiskhet. De kalkrika jordarna ger vinerna en hög syra med mycket mineralkaraktär, elegans och en diskret ton av druvkaraktären med en snustorr avslutning. I Sancerre tillverkas även en del rött vin av Pinot Noir.

Om vi följer floden i nordvästlig riktning hamnar vi i Touraine, fortfarande med ett kontinentalt klimat där den mineralrika jordmånen kallas tuffeau. De bästa röda vinerna framställs av Cabernet Franc och med modern vinframställning ger det viner med mycket frukt och koncentration vilket ofta gör dem lagringsdugliga, Bourgueil och Chinon är de främsta appellationerna. I Vovray produceras de finaste och mest eleganta vinerna av Chenin Blanc som beroende på klimatet blir till bedårande och långlivade torra vita eller viner med en delikat och balanserad sötma.

Vidare beger vi oss västerut mot Anjou-Saumur där klimatet sakta men säkert blir mer influerat av Atlanten och närmare kusten går över till ett maritimt klimat. Här görs merparten av regionens rosévin och även tillverkningen av mousserande vin är stort. I appellationen Saumur-Champigny finner vi odlingarna på kalkrika sluttningar längst med floden där Cabernet Franc är kungen och ger medelfylliga viner, bäriga och örtiga med en frisk syra. Det som framförallt satt distriktet på kartan är de generösa, söta och mycket lagringståliga vinerna från Coteaux du Layon som framställs av sent skördad Chenin Blanc.

Innan Loire mynnar ut i Atlanten finner vi det västligaste distriktet, Nantais, där mesta av produktionen utgörs av vita torra viner på Muscadet som lokalt går under namnet Melón de Bourgogne. Appellationen att leta efter heter Muscadet Sèvre et Maine där vinerna är lätta, friska och aromatiska med en hög syra, hittar man dessutom ”sur lie” på etiketten har vinerna legat på sin jästfällning över vintern vilket resulterar i ett fylligare och smakrikare vin.

Så om ni gillar slott, mystik och pittoreska byar är det definitivt Loire ni ska besöka. Att dela ett charmerande vin tillsammans med sin kärlek eller i goda vänners lag och bara njuta av det som bönderna i nedstigande generationer utvecklat, förfinat och så vackert bevarat är i alla fall för mig frihet.

Jag fullkomligt älskar champagne och löjrom, så valet av vad jag ska äta och dricka när jag får välja helt själv är som att stjäla godis från småbarn, inte för att jag någonsin gjort det eller kommer att göra. Efter att lillskruttan tittat fram till denna underliga värld börjar vi med en skål i den ädla drycken och jag kommer ogenerat att njuta av varje droppe (läs: av ruset).

Klassisk Kalix löjrom, rödlök, vispad crème fraiche och lite citron serveras på ett fat och vi spiller en bättre champagne i glasen. Bubblorna kommer garanterat göra mig, om möjligt, ännu mer lycklig, fnittrig och förmodligen rätt barnslig (för att inte tala om full). Kvällen kommer bli förtrollad, magisk och inlindas i så mycket romantik att kärleksgudarna avundsjukt sneglar ner på den förföriska plats där pilarna slog ner.

Jag måste vara världens simplaste tjej att förföra och göra lycklig (och berusad). Blända mig med din närvaro, ställ fram ett par flaskor väl kyld champagne, servera med lite kaviar och jag ylar som en varg i månskenet vid midnatt. Tror ni att Magnus håller med? Låt oss hoppas det, för det är ju nämligen bara med honom som det fungerar.