Med risk för att göra någon upprörd utfärdas här en varning till er inbitna whiskykonnässörer som tror på allt ni läser och hör. Ett hett tips: allt som står i tidningarna och på webbplatser är inte sant (förutom det som läses på min sida, såklart) inte heller mumlandet om whiskyn och dess karaktär på grannens eleganta 50-års fest, det kallas för snobberi, skryt och inbördes beundran.

Så jag tänkte att vi skulle få lite rätsida på det här med whisky. För det första så är inte all Single Malt Whisky rökig, det är ett mycket vanligt påstående som man ofta hör. Whiskyn är tillverkad av 100 % malt och kommer från ett destilleri, det är allt som den talar om och har ingenting med rökigheten att göra. Tyvärr.

Ett annat uttryck som man använder sig av, speciellt ni whiskyfantaster, är PPM-formeln. Ni fullkomligt älskar dessa tre bokstäver men ni missbrukar dem och använder dem i fel sammanhang. PPM står för Parts Per Million och är ett mått för att mäta rökighet, javisst, men inte rökigheten på whiskyn utan rökigheten på den torkade malten.

Saken är den att när ni sedan börjar diskutera vilken whisky som är rökigast, mäter ni den i PPM. Den oerfarne och opåläste skulle givetvis tro att det är så här det fungerar. Det är det inte. Som sagt, whiskyns PPM mäts på den torvrostade malten och inte på den slutliga produkten, alltså den färdiga whiskyn, vilket betyder att PPM-måttet inte är speciellt relevant då ca 2/3 förloras på vägen genom mäskning, jäsning, destillering och lagring. Så det så.

I hjärtat av Alavesa, kring staden Elciego, plockas druvorna till detta vin som görs på 90 % viura och 10 % malvasía. Bodegan som tillverkar vinet, C.V.N.E, är en av Riojas äldre bodegor och grundades redan 1879, trots detta har vinet en ungdomlig och modern fräschör över sig. Vinet har jäst på nya amerikanska fat och har sedan legat på sin jästfällning för att ge vinet dess karaktär.

Färgen är vackert halmgul och doften är ren och aromar av gul frukt, vanilj, jäst och solmogna citrusfrukter tillsammans med en antydan till fat ger näsan en bra beskrivning på vad det är för typ av vin vi har i glaset.

Strukturen byggs upp av nätta fattanniner, en frisk syra och en viss eldighet som inte stör. Vinet är medelfylligt och torrt med fina aromer av gul frukt, en liten brödighet, vanilj och en blygsam ton av smör kommer i smaken. Det är mjukt, runt och har en bra avslutning som lämnar kvar en behaglig oljig känsla med torra citrustoner.

Ett vin från Rioja i klassisk tappning men med en modern touch som passar fint tillsammans med halstrade pilgrimsmusslor med blomkålspuré och en fräsch, syrlig sallad.

Vi pratar såklart om fransmännens uppfinning av USB-vinet. Snacka om att det här är praktiskt, smidigt och enkelt. Framtidens affärsidé.

Trots att det kan tyckas lite mindre charmigt att få vinet tappat direkt från datorn så håll med om att det är mästerligt på ett skönt, nördigt vis.

Kolla in de annars så stela fransmännen i den här reklamfilmen, USB-wine. Skratta, njut och le åt barnsliga människor med en sprudlande fantasi. Om det är på riktig? Ja, vad tror ni.

I och med att mina framtida planer inkluderar en flytt till Spanien försöker jag också locka fram mitt sydeuropeiska beteende. Temperamentet fick jag tydligen men det är en hel del annat som jag behöver jobba med, så se det här som en början.

Ovanför mina vinkylar har jag ramat in och satt upp alla diplom och kursintyg som jag förtjänat inom dryckesbranschen och hit går jag när jag behöver ”boosta” mitt ego. Jag har gjort det alldeles själv (med ett och annat handtag från min karl) och jag är mäkta stolt.

Vi svenskar måste sluta vara så trista, tråkiga och tillbakadragna, så svenska helt enkelt. Varför säger vi aldrig hur jävla bra vi faktiskt är? Jag ska börja med det nu och kommer i framtiden att tala om hur fantastisk och underbar jag är utan att vrida mig i plågor och bli generad. Om jag ändå någon gång skulle tappa modet kan jag alltid hänvisa till min egovägg. Bild och text säger så mycket mer än bara ord.

Vi tittade på ett mat- och reseprogram som sändes från Medelhavet när jag plötsligt blev så hysterisk sugen på calamaris, friterade bläckfiskringar. Så det fanns inte mycket att göra förutom att springa ner till affären och inhandla de läckra havsdjuren.

Efter några timmar låg bläckfiskringarna i den heta oljan och gottade till sig. Fetaosten med tomat, rödlök och en örtolja väntade på ett fat. Likaså en tomat- och olivtapenad samt den väldoftande tzatzikin. Lite nybakat bröd och olivolja med flingsalt stod också redo.

Champagnen korkades upp, en Pierre Peters Grand Cru Blanc de Blanc spilldes i glaset och den skarpa, friska syran skar genom de feta, friterade ringarna och hade tillräckligt med frukt för att möta upp de relativt intensiva smakerna.

Det enda som saknades var nyplockade kalamtaoliver, solmogna tomater, 30 grader, lite palmer och det turkosblå havet, men man kan ju inte få allt här i livet. Flygbolagen säger att jag är för tjock för att flyga. Tackar.

Måste vara ett av Sveriges mest pinsamma tv-program genom tiderna. Jag blir generad bara att se reklamen och har ännu inte lyckats se ett helt program. Bespara mig denna bleka kopia av Gordon Ramsey i rutan, jag får rysningar bara jag ser clownen vid namn Alexander Nilson.

Tycker att det är synd att en begåvad kock ska smutskasta sig själv och göra sig själv till åtlöje inför hela svenska folket. Alla gör vi våra val här i livet och även om bra med pengar trillar in på hans konto kommer han nog i framtiden ångra sitt beslut när barnbarnen kallar honom för en patetisk härmapa.

Det värsta utav allt är att han håller på att utveckla en egen idé inom matlagningsprogram-genren. Jag tror det kommer bli skräck-tv så jag byter kanal och minns Alexander som kocken som en gång hade en lovande karriär.

Länge har vi hört läkare predika om vinets goda effekt på folkhälsan, då främst det röda vinet som innehåller mängder av antioxidanter och som i måttliga mängder hjälper till att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar.

Att det är det röda vinet och inte det vita som vi påverkas positivt av beror till störst del på att i druvans skal finns en antioxidant som heter resveratrol, en form av antibiotika, som frigörs vid jäsningen. Då det vita vinet sällan jäser tillsammans med skal förstår vi också varför det inte har lika bra effekt.

Nu är det nämligen så att enligt nya medicinska rön så ska mousserande vin också vara bra för vår kärleksfulla pump, då den bubblande drycken innehåller polyfenoler, även denna en antioxidant, som hjälper till att vidga våra blodkärl och på så sätt förebygga stroke och hjärtproblem. Druvor som växer i svalare klimat har en större portion av polyfenoler då dessa druvor lider en större risk att drabbas av svampangrepp, vilket ger Champagne en glänsande ledning.

Den här fantastiska nyheten presenterades av ett forskarteam vid Readings Universitet i England och jag väljer att tro på detta underbara gäng. Champagnens tid är inne och bubblorna har äntligen segrat. Snacka om revansch.

Per Morberg, den sköna kocken som får resterande av Sveriges kockelit att slita sitt hår. Lite grann som fröken Sattler och Bordeauxgubbarna.

I vilket fall, min blivande man är helt besatt av karl’n och för att jag ska få en mysig stund får jag snällt krypa upp i soffan och titta på undret som Gud skapat.

Underhållande, karismatisk och annorlunda absolut, men det jag är mest intresserad av är vad som finns i hans vinkällare och vad han serverar för vin till maten han så burdust, men sexigt, tillagar.

Per Morberg i alla ära men kanske inte så fantastisk att man måste se sändningen på torsdagen och reprisen på söndagen. Jag tackar kärleksgudinnan att tv-kocken tagit semester från rutan.

Presenter som alltid är lika uppskattade är de som man gör själv med mycket kärlek, omtanke och tid. Årets julklapp 2009 i familjen Björklund Sattler blev ”Tryfflar by Erica och Magnus”. Det tog oss några veckor i förberedande syfte för att komma på finessen och vilka smaker som vi skulle ha till de runda, det är tanken som räknas, choklad-drömmarna. Som med allt annat ger övning färdighet och lagom till julafton stod läckerheterna klara.

Köp en vacker burk, gör en fin etikett och presenten är klar. Perfekt när man ska gå bort på middag, på kalas eller bara vill vara lite extra snäll. Har du dessutom med dig ett vin som är generös med sin fruktkoncentration blir du garanterat bjuden fler gånger. Varför inte en Amarone från Veneto eller en modern Rioja från Alavesa? Jag hade blivit glad i alla fall.

För inte så länge sedan hamnade jag i en väldigt spännande diskussion med människor som jag inte känner. Jag satt på ett möte då det mycket intressanta ämnet vin kom upp och det börjades prata om huruvida det var ok att skicka ut ett vin när man var på restaurang, som man själv hade beställt, enbart för att man inte gillade det.

Det handlade inte om att vinet var defekt utan det här gällde bara en smaksak. Jag började först småskratta, trodde givetvis att det var ett skämt, men märkligare blev det när de flesta kring bordet faktiskt höll med. Fröken var tvungen att bita sig i läppen för jag ville gärna höra mer och risken att få lämna bordet med måttligt vetande människor i övre medelåldern hade varit ganska stor.

Det hade varit en annan sak om man hade fått ett vin rekommenderat av restaurangens sommelier och han hade gjort en total felbedömning, vilket här inte var fallet. Jag började inse att det här kunde bli ännu intressantare så jag frågade vad de ansåg om maten utifrån samma perspektiv. Alltså att skicka ut maten för att det inte passade herrskapet i smaken.

En robust kvinna med grov röst jämförde det med att köpa kläder. Jag höll på att vika mig dubbel av skratt och jag undrade hur dessa människor på riktigt var funtade. Jag citerar den bestämda kvinnan: ”I klädaffärer får man alltid prova kläderna innan man köper dem, det är samma sak när man är på restaurang”. Eller inte. Skillnaden ligger väl i att de provade kläderna hängs tillbaks på galgen och säljs till en annan kund vilket resulterar i att klädföretaget inte förlorar några pengar. Bara en liten, liten detalj i hennes, enligt mig, felfungerande hjärna.

Hon ansåg på fullaste allvar att om hon inte gillade maten, trots att det inte var något fel på den, hade hon rätt att skicka ut den och ta in något annat. Tyvärr är det så att den maten åker rakt ner i soporna och restaurangen förlorar pengar. Om detta skulle sättas i princip skulle restaurangerna en efter en gå i konkurs. Alternativet skulle vara att man lägger på en marginal på priserna, både på vinet och maten, för att klara att bekosta dubbla beställningar till priset av en. Välj själv. Fråga om hjälp och vägledning när ni är på restaurang och spela inte kaxig och ryck menyn ur händerna på kyparen om ni inte kan ta konsekvenserna av era egna högfärdiga misstag.

Mest skrämmande var att de tolv andra runt bordet nickade instämmande och det verkade som att det tändes ett ljus i deras små knoppar och de tänkte, varför har jag inte gjort detta tidigare?  Det finns en anledning till allt. Jag lutade mig tillbaks, vägde på stolen och smålog lite för mig själv. Jag översköljdes av ett inre lugn över att jag slutat jobba på krog, det är nämligen ovan nämnda människotyper som får en att kräkas på restaurangbranschen.

Eftersom tanken med mötet var att marknadsföra sitt nystartade företag och skaffa nya kontakter, höll jag tyst. Min kloke far sa lite senare under dagen att man väljer hur man gör sina affärer. Jag kunde inte annat än att hålla med.